Peab anläggning/Lerum kommun

Hej,
Sanna Hermansson heter jag och är anställd på Peab Anläggning som biträdande arbetsledare. Under första tiden på hemmaföretag så har jag inte haft några fast arbetsuppgifter utan fått hänga med olika kollegor från olika avdelningar t.ex. kalkylavdelningen, arbetsledare, markanläggare och mätningstekniker. Men just nu är jag ju inte på Peab för vi är fortfarande på vår första breddningsperiod. Jag spenderar mina dagar i Lerum kommun på deras projektenhet för samhällsbyggnad. Det är breddningsperioderna som jag anser är bäst med traineeprogrammet då man får en överblick över hela samhällsbyggnadsprocessen snabbare än om man hade fått en vanlig anställning. Man får en förståelse för varför företagen jobbar som de gör.

Jag har varit i Lerum nu lite mera än en månad nu och det har varit en spännande tid. Där hänger jag mest med två personer på projektenheten, en byggprojektledare och en trafikingenjör. Förutom om att följa med dem i deras vanliga arbetsuppgifter så som möten och problemlösning så har jag även fått samordna två småjobb. (Det ena jobbet var ironiskt nog med Peab asfalt.) Alla olika arbetsuppgifter så som att lära genom att observera eller få egna arbetsuppgifter att lösa är givande. För oss traineer och företagen är det just en stor utmaning att hitta den balansen mellan att observera och utföra egna uppgifter. Så att man får ut det mesta av tiden.

I slutet av förra veckan hade vi i traineegruppen utbildningsdagar. Varje månad så har vi två dagar reserverade för traineeprogrammet med en dag utbildning inom ledarskap och personlig utveckling och en dag där vi får tid att jobba med vårat case. Så i torsdags så hade vi en återblick och prata om vad vi har gått igenom under traineetiden som har varit bland annat så har vi pratat om situationsanpassade ledarskap, grupputveckling, Johari fönster, kommunikation och feedback. När vi gjorde återblick så förstod jag hur mycket olika ämnen vi berö20160108_140048_resizedr och att man får med sig väldigt starka verktyg att kunna använda i framtiden inte bara i jobbsituationer utan även privat. Fredagen gick åt att jobba med caset där vi bland annat avslutade vår förstudie och genomförde en SWOT-analys för vårt område.

 

Fem veckor kvar

Fem veckor kvar

Slutet av min tid som trainee närmar sig medan det för andra precis börjat. Att slutet snart är här märks på många sätt och inte minst genom att vår presentation för vårt idéseminarium börjar ta form. Samtidigt har jag bara kommit halvvägs genom min breddning hos Älvstranden Utveckling.

På Älvstranden Utveckling har jag fått byta min vardag med projekterings- och byggmöten på Inhouse Tech mot tidiga skeden och detaljplanearbete för förverkligandet av Älvstaden.

Att följa detaljplanearbetet har fått mig reflektera kring utformning av detaljplaner. Man vill att detaljplanerna ska bära sig själva men hur ska det fungera när det exempelvis gäller ett avgränsat område där man vill få in bostäder för en levande stad men området samtidigt inte anses lämpligt eller inte har utrymme för förskolor. Det leder mig till nästa tanke - En blandad stad kräver i stor utsträckning kompromisser men hur ska vi alla komma överens och bli nöjda med slutresultatet? Dessutom behöver detaljplanerna inte bara vara utformade utefter dagens behov. Ingen kan med säkerhet veta när utbyggnad sker, för plötsligt dyker en lågkonjunktur upp eller något annat som påverkar utbyggnadstakten. Då krävs att detaljplanen motsvarar behoven i framtiden liksom idag. Annars blir det att man antingen bygger fel saker eller att det krävs tid för omtag.

Precis som att möjligheterna att bygga ut plötsligt kan förändras finns det andra osäkerhet i branschen i alla skeden och i alla projekt. Det är ju inte konstigt att prislappen för samhällsbyggnad stiger när det inte går att förutse processernas innehåll. Är det en sak jag fått med mig från traineetiden är det att branschen efterfrågar förutsägbarhet. Frågan är bara, hur skapar vi förutsägbarhet?

Avslutningsvis får jag erkänna att jag har haft en otroligt givande tid som trainee men ser nu fram emot att avsluta traineeprogrammet. Jag känner att det är dags att få kontinuitet i min vardag och känna känslan av att kunna bidra i min arbetsroll. Ångrar inte en sekund att jag vågade de mig ut på det här äventyret men nu är det dags för att arbeta på en arbetsplats, med uppgifter och i sammanhang där jag kan få prestera i projekt där alla blir vinnare.

Hoppas vi ses på vår avslutning, idéseminariet den 27 oktober!
Då får ni inte bara läsa mina reflektioner utan ta del av vad hela FS3 tänkt och gjort de senaste 14 månaderna.

(PS. Bilden ger en ledtråd till ett av elementen på vårt idéseminarium DS.)

Pia