Redo att släppa sargen?

Jag ska börja med att tacka Gustav för den fina passningen i hans senaste blogg-inlägg. Kan inte minnas att jag utlovat något snaskigt i mitt inlägg men det är kanske upp till dig som läsare?

På plats bakom tangenterna denna gång sitter jag Kristin Magnusson. Jag är anställd på Strategiska Avdelningen på Göteborgs Stads Stadsbyggnadskontor. Innan jag fick turen att hamna här arbetade jag tre år som konsult inom projekt- och processledning i samhällsbyggandets tidiga skeden. Jag har även fem års studier vid KTH bakom mig på Samhällsbyggnadsprogrammet med inriktning Stadsplanering. På Strategiska avdelningen omges jag av 18 engagerade kollegor bestående av ingenjörer, arkitekter, fysiska planerare, nationalekonomer, socionomer m.m. Om jag bar med mig några fördomar när jag kom från konsultvärlden om hur det är att jobba på kommun så har de redan motbevisats. Här sovs det inte vid skrivborden kan jag lova utan snarare osar av förändringsvilja.

Jag är uppvuxen i Stockholms innerstad och brukar skoja om att jag som asfalts-barn inte lärt mig cykla stående i uppförsbackarna. Min förkärlek för städer är trots cyklings-komplex lika stark som den till Västkustklipporna vi seglade mellan med familjen under uppväxten. Det är fler än jag som lockas till städer som Göteborg och därav är en av min arbetsplats främsta uppgifter att ta fram strategier för ett ökat bostadsbyggande. Hur ser vi snabbare till att fler kan få plats utan att vi bygger bort livskvalitén? Utmaningen som den kraftiga urbaniseringen innebär ställer allt större krav på oss verksamma i branschen, på vårt sätt att arbeta och kanske framför allt samarbeta. Vi kan inte bara slita lite hårdare utan måste även finjustera och förbättra vår taktik. För den som nu tänker att "Det här är ju floskler som vi alla hört förut. Det är bara snack, det händer ändå aldrig någonting..." kan då glädja sig med att piloten Framtiden Samhällsbyggare nu bidrar med inte bara snack utan även verkstad.

Halva traineeperioden har nu passerat och vårt Case om en strategi för förtätning av Frölunda har börjat ta form. Fokus ligger på just hinder i stadsutvecklingsprocessen. Vi har börjat med att genomföra nära 20 intervjuer med aktörsgrupper bl.a. politiker, medborgare, serviceleverantörer och fastighetsägare. Nyss påbörjade vi bearbetningen av materialet från intervjuerna för att gruppera aktörernas identifierade drivkrafter och förbättringsförslag. En bild börjar växa fram av en bransch full av vilja men där det ofta verkar svårt att få de enskilda intressena att rimma ihop. Vi gör det till vårt uppdrag att hitta några av anledningarna till att vi inte lyckas släppa sargen och få till de där berömda synergieffekterna. Det är ju när vi lämnar komfortzonen som magin händer. I oktober lanserar vi resultatet. Håll ögonen öppna!

Over and out /

 Kristin Magnusson, SBK, Göteborgs Stad

 

Digitalisering, Ansvar och Tankeställare.

Digitalisering, Ansvar och Tankeställare.

Då har tiden fallit på mig att tillhandahålla tankefodret för denna två-veckorsperiod. Ja heter Mikael och är anställd på Peab Infrastruktur. Jag har en utbildning som många andra i denna trupp från Chalmers. Men som de som var på CMBs Ledarskapsdag i år fått höra, så är det inte lika intressant att veta vart någon har varit utan att få reda på: ”vart är du på väg?”

Bild från Ledarskapsdagen (24/4 - 2+2017)

Jag är på väg mot en byggarbetsplats i en samhällsbyggnadssektor som står mitt i en av sina mest utmanande tider. Inte för att det finns för lite jobb, utan för att det finns för mycket. Bara att lyckas tillgodose det enorma behov av byggnader, bostäder och infrastruktur är en enorm utmaning. Men att göra detta samtidigt som byggprocesstakten ökar, och samtidigt som projekten skall försörjas med kompetenta medarbetare. Det är som att trolla fram en Tulipanros med knäna. Nu kanske du trodde att jag hade en lösning på detta. Men det har jag inte. Dock ser jag fram emot att vara en del av lösningen. Att utmana och utmanas av den process- och teknik- utveckling som kommer att omvälva denna bransch. Jag menar; vart är alla robotar som utlovats?! Men för att komma dit jag är på väg, och för att kunna vara en del av lösningen krävs ett stort arbete. Inte bara från mig utan från väldigt många. Det hjälper inte att jag kommer dit jag tror jag är på väg om jag inte har med mig många andra. Som nämnts i tidigare blogginlägg så krävs det 100% ansvar från alla parter för att en sådan kommunikation skall kunna ske. Men inte nog med det. Det krävs att man har det i åtanke 100% av tiden. Hela tiden, och då menar jag hela tiden, jobba på att förminska avstånden mellan de olika aktörerna i samhällsbyggnadsbranschen och öka förståelsen för problematiken och värderingarna hos de olika aktörerna. Så fort man slutar tänka, så fort man slutar ta ansvar. Då slutar även andra att göra det och vi får ett system där alla är motparter och ingen samverkar för att i slutändan få en produkt dom är så bra som möjligt för samhället. Det tror jag på! Genom Framtidens Samhällsbyggare är vi traineer en liten del av denna utveckling. På Kretslopp och Vatten, där jag var i vintras, och på Riksbyggen, där jag är nu, lär jag mig om värderingarna, problem och externa påtryckningar som finns i dessa delar av branschen. Samtidigt får man se i vilka gränssnitt som våra arbeten överlappar och där det kommer krävas extra fokus och ansvar framöver.

Bild från första spadtaget vid Munkebäck (2/5 - 2017)

  Med detta vill jag lämna över bloggen till nästkommande trainee: Cecilia. Men jag vill även passa på att skicka med några tankeställare till er som läser. Detta är saker som vi brottas med i traineegruppen just nu. 1: Varför vågar vi inte misslyckas i Samhällsbyggnadsbranschen? Kommer detta med en hög risk-ovilja bland aktörerna? 2: Vad händer om man istället för att fråga vad det kostar, frågar: Vad kostar det att inte göra detta?   Framåt!  


Vid tangentbordet:

     

Mikael Johansson
Anläggningsingenjör, Peab Anläggning AB