Redo att släppa sargen?

Jag ska börja med att tacka Gustav för den fina passningen i hans senaste blogg-inlägg. Kan inte minnas att jag utlovat något snaskigt i mitt inlägg men det är kanske upp till dig som läsare?

På plats bakom tangenterna denna gång sitter jag Kristin Magnusson. Jag är anställd på Strategiska Avdelningen på Göteborgs Stads Stadsbyggnadskontor. Innan jag fick turen att hamna här arbetade jag tre år som konsult inom projekt- och processledning i samhällsbyggandets tidiga skeden. Jag har även fem års studier vid KTH bakom mig på Samhällsbyggnadsprogrammet med inriktning Stadsplanering. På Strategiska avdelningen omges jag av 18 engagerade kollegor bestående av ingenjörer, arkitekter, fysiska planerare, nationalekonomer, socionomer m.m. Om jag bar med mig några fördomar när jag kom från konsultvärlden om hur det är att jobba på kommun så har de redan motbevisats. Här sovs det inte vid skrivborden kan jag lova utan snarare osar av förändringsvilja.

Jag är uppvuxen i Stockholms innerstad och brukar skoja om att jag som asfalts-barn inte lärt mig cykla stående i uppförsbackarna. Min förkärlek för städer är trots cyklings-komplex lika stark som den till Västkustklipporna vi seglade mellan med familjen under uppväxten. Det är fler än jag som lockas till städer som Göteborg och därav är en av min arbetsplats främsta uppgifter att ta fram strategier för ett ökat bostadsbyggande. Hur ser vi snabbare till att fler kan få plats utan att vi bygger bort livskvalitén? Utmaningen som den kraftiga urbaniseringen innebär ställer allt större krav på oss verksamma i branschen, på vårt sätt att arbeta och kanske framför allt samarbeta. Vi kan inte bara slita lite hårdare utan måste även finjustera och förbättra vår taktik. För den som nu tänker att "Det här är ju floskler som vi alla hört förut. Det är bara snack, det händer ändå aldrig någonting..." kan då glädja sig med att piloten Framtiden Samhällsbyggare nu bidrar med inte bara snack utan även verkstad.

Halva traineeperioden har nu passerat och vårt Case om en strategi för förtätning av Frölunda har börjat ta form. Fokus ligger på just hinder i stadsutvecklingsprocessen. Vi har börjat med att genomföra nära 20 intervjuer med aktörsgrupper bl.a. politiker, medborgare, serviceleverantörer och fastighetsägare. Nyss påbörjade vi bearbetningen av materialet från intervjuerna för att gruppera aktörernas identifierade drivkrafter och förbättringsförslag. En bild börjar växa fram av en bransch full av vilja men där det ofta verkar svårt att få de enskilda intressena att rimma ihop. Vi gör det till vårt uppdrag att hitta några av anledningarna till att vi inte lyckas släppa sargen och få till de där berömda synergieffekterna. Det är ju när vi lämnar komfortzonen som magin händer. I oktober lanserar vi resultatet. Håll ögonen öppna!

Over and out /

 Kristin Magnusson, SBK, Göteborgs Stad

 

Nytt år, nya möjligheter och ett nytt blogginlägg!

Nytt år, nya möjligheter och ett nytt blogginlägg!

Man säger ju att underbart är kort och så kändes även semestern, redan den fjärde januari drog vi traineer igång med nästa möte. Den här gången skedde mötet på Riksbyggen där vi fortsatte vårt arbete i våra fokusgrupper.

Redan veckan därpå sågs vi igen, då var det dags för månadens utbildningsdag samt en heldag med stormöte. Vi startade vår utbildningsdag med att kort berätta om vår första månad ute på breddning. Det första mottagandet har gett blandat resultat. Några är supernöjda med hur företaget tagit emot sin trainee och en del har varit mer besvikna. Men under rasterna har det på många håll pratats om hur man med hjälp av diskussion och återkoppling inte bara kan förhöja sin egen breddningsperiod utan även hur man kan förbättra mottagandet till nästa period och därmed mottagandet för nästkommande trainee.

Därefter fortsatte vi dagen med föreläsningar och diskussioner. En stor fråga vi fick var ”Varför finns Caset”. Var och en fick skriva ner sin egen uppfattning om vad som var casets syfte, vision, mål samt en aktivitet och därefter tejpa upp den på väggen så att vi kunde se hur lika eller olika vi tänker om den frågan. Efter att ha läst allas tankar så upplevde jag att visst fanns det viss variation men nog är vi på väg åt samma håll.

Under fredagen var det dags för en heldag av stormöte, dvs möten där vi inte arbetar i våra fokusgrupper utan i helgrupp. För att leda dessa möten har vi tillsammans valt ut en styrelsegrupp som tar ansvaret för våra storgruppsmöten. Dom gör ett fantastiskt arbete med att planera våra möten och tar väl hand om oss andra i gruppen. Personligen var jag mycket imponerad i fredags då de lyckades dra ut så mycket skratt och välmående ur oss andra med en annan typ av in- och utcheckning (vi börjar och slutar varje dag med en kort diskussion, anekdot eller liknande). Vi började och startade nämligen dagen med en lek varav den sista, knuten, fick alla så involverade att vi drog över på tiden… på en fredag?! Men innan dess fick vi en givande dag med fortsättning på diskussioner från dagen innan, planering inför studieresan till Berlin samt en föreläsning från Radar.

Innan jag sliter mig från tangentbordet och avslutar mitt livs första blogginlägg vill jag passa på att kort presentera mig själv. Jag heter Sofia Gunnarsson Solton och är VA-ingenjör på Partille Kommun. Tidigare har jag studerat på Yrkeshögskolan till VA-projektör och utöver jobb, case och annat som hör till att vara trainee fyller jag mina dagar med mycket musik och måleri.

Tack för mig!