Redo att släppa sargen?

Jag ska börja med att tacka Gustav för den fina passningen i hans senaste blogg-inlägg. Kan inte minnas att jag utlovat något snaskigt i mitt inlägg men det är kanske upp till dig som läsare?

På plats bakom tangenterna denna gång sitter jag Kristin Magnusson. Jag är anställd på Strategiska Avdelningen på Göteborgs Stads Stadsbyggnadskontor. Innan jag fick turen att hamna här arbetade jag tre år som konsult inom projekt- och processledning i samhällsbyggandets tidiga skeden. Jag har även fem års studier vid KTH bakom mig på Samhällsbyggnadsprogrammet med inriktning Stadsplanering. På Strategiska avdelningen omges jag av 18 engagerade kollegor bestående av ingenjörer, arkitekter, fysiska planerare, nationalekonomer, socionomer m.m. Om jag bar med mig några fördomar när jag kom från konsultvärlden om hur det är att jobba på kommun så har de redan motbevisats. Här sovs det inte vid skrivborden kan jag lova utan snarare osar av förändringsvilja.

Jag är uppvuxen i Stockholms innerstad och brukar skoja om att jag som asfalts-barn inte lärt mig cykla stående i uppförsbackarna. Min förkärlek för städer är trots cyklings-komplex lika stark som den till Västkustklipporna vi seglade mellan med familjen under uppväxten. Det är fler än jag som lockas till städer som Göteborg och därav är en av min arbetsplats främsta uppgifter att ta fram strategier för ett ökat bostadsbyggande. Hur ser vi snabbare till att fler kan få plats utan att vi bygger bort livskvalitén? Utmaningen som den kraftiga urbaniseringen innebär ställer allt större krav på oss verksamma i branschen, på vårt sätt att arbeta och kanske framför allt samarbeta. Vi kan inte bara slita lite hårdare utan måste även finjustera och förbättra vår taktik. För den som nu tänker att "Det här är ju floskler som vi alla hört förut. Det är bara snack, det händer ändå aldrig någonting..." kan då glädja sig med att piloten Framtiden Samhällsbyggare nu bidrar med inte bara snack utan även verkstad.

Halva traineeperioden har nu passerat och vårt Case om en strategi för förtätning av Frölunda har börjat ta form. Fokus ligger på just hinder i stadsutvecklingsprocessen. Vi har börjat med att genomföra nära 20 intervjuer med aktörsgrupper bl.a. politiker, medborgare, serviceleverantörer och fastighetsägare. Nyss påbörjade vi bearbetningen av materialet från intervjuerna för att gruppera aktörernas identifierade drivkrafter och förbättringsförslag. En bild börjar växa fram av en bransch full av vilja men där det ofta verkar svårt att få de enskilda intressena att rimma ihop. Vi gör det till vårt uppdrag att hitta några av anledningarna till att vi inte lyckas släppa sargen och få till de där berömda synergieffekterna. Det är ju när vi lämnar komfortzonen som magin händer. I oktober lanserar vi resultatet. Håll ögonen öppna!

Over and out /

 Kristin Magnusson, SBK, Göteborgs Stad

 

Äntligen fredag!

Äntligen fredag!

Oavsett hur kul det är att jobba och oavsett hur inspirerade case-arbetet är, är det alltid lika härligt med helg!

 
Helgerna är viktiga för oss alla för att kunna ladda batterierna och göra oss sugna på att ta kommandot över den nya veckan som ligger framför oss. Vad ska vi lära oss nu? Vilka utmaningar- och vilka möjligheter kommer vi stå inför och vilka frågor kan vi ställa för att skapa reflektion?

 
Det är ingen liten uppgift som ligger till grund för traineeprogrammet och därmed även vårt case-arbete. I caset ska vi lyckas producera något som Framtiden kan använda sig av men det ska vara något nytänkande och samtidigt får det inte bli något luftslott. För tillfället befinner vi oss i stadiet att organisera oss för att kunna uppnå just detta. En organisationsstruktur börjar forma sig i vår stora grupp bestående av 18 väldigt olika själar och snart hoppas vi på att kunna vara både effektiva och innovativa samtidigt som vi vill försöka överbrygga de svårigheter som vi idag märker finns relaterade till att förstå varandras perspektiv och ingångar.

 
För att börja förstå de olika perspektiv, roller, utmaningar och drivkrafter som respektive aktör i samhällsbyggnadsbranschen har kommer vi att ge oss ut på breddnings perioder. En breddningsperiod är när vi traineer kommer befinna oss hos en annan aktörs och tar del av deras verksamhet under ca två månaders tid. Vår första breddningsperiod väntar runt hörnet och jag är inte ensam om att vara förväntansfull och nyfiken. Men det är inte enda känslan man har i kroppen. Det är ju nu efter ca 3 månader på sitt hemmaföretag man känner att man skapat sig en plats, en roll och ansvarsuppgifter som man inte riktigt vill lämna. Jag sitter redan med en lätt separationsångest över att lämna detta så trygga och roliga som senaste tiden varit min vardag. Även om jag inte trodde dem då stämmer mina känslor med vad våra processledare lyfte för oss redan vid första träffen, så fort ni har blivit bekväma kommer vi rycka upp er därifrån och kasta in er i något annat som är nytt och främmande.

 
För att knyta an till förra blogginlägget så har även jag också snöat in på vad är samhällsbyggnadsprocessens samhällsansvar? Främst har jag fastnat i vad är vårt sociala ansvar? Går gränsen vid fysisk utformning och exempelvis skapandet av mötesplatser eller går det längre och innefattar hela byggprocessen eller hela samhällsbyggnadsprocessen? Är det hur vi kan använda upphandlingar för att skapa delaktighet, skapa jobb och en känsla av att vara betydelsefull och sedd? Jag står inte med några svar ännu men ser fram emot att under mitt fortsatta arbetsliv utforska vad detta faktiskt i praktiken kan innebära.

 
Med denna tanke avslutar jag mitt livs första blogginlägg.

 
Å vem är jag då, jo jag är Pia Ållenberg, biträdande projektledare på Inhouse Tech.pia
Trevlig helg!

/Pia Ållenberg