Redo att släppa sargen?

Jag ska börja med att tacka Gustav för den fina passningen i hans senaste blogg-inlägg. Kan inte minnas att jag utlovat något snaskigt i mitt inlägg men det är kanske upp till dig som läsare?

På plats bakom tangenterna denna gång sitter jag Kristin Magnusson. Jag är anställd på Strategiska Avdelningen på Göteborgs Stads Stadsbyggnadskontor. Innan jag fick turen att hamna här arbetade jag tre år som konsult inom projekt- och processledning i samhällsbyggandets tidiga skeden. Jag har även fem års studier vid KTH bakom mig på Samhällsbyggnadsprogrammet med inriktning Stadsplanering. På Strategiska avdelningen omges jag av 18 engagerade kollegor bestående av ingenjörer, arkitekter, fysiska planerare, nationalekonomer, socionomer m.m. Om jag bar med mig några fördomar när jag kom från konsultvärlden om hur det är att jobba på kommun så har de redan motbevisats. Här sovs det inte vid skrivborden kan jag lova utan snarare osar av förändringsvilja.

Jag är uppvuxen i Stockholms innerstad och brukar skoja om att jag som asfalts-barn inte lärt mig cykla stående i uppförsbackarna. Min förkärlek för städer är trots cyklings-komplex lika stark som den till Västkustklipporna vi seglade mellan med familjen under uppväxten. Det är fler än jag som lockas till städer som Göteborg och därav är en av min arbetsplats främsta uppgifter att ta fram strategier för ett ökat bostadsbyggande. Hur ser vi snabbare till att fler kan få plats utan att vi bygger bort livskvalitén? Utmaningen som den kraftiga urbaniseringen innebär ställer allt större krav på oss verksamma i branschen, på vårt sätt att arbeta och kanske framför allt samarbeta. Vi kan inte bara slita lite hårdare utan måste även finjustera och förbättra vår taktik. För den som nu tänker att "Det här är ju floskler som vi alla hört förut. Det är bara snack, det händer ändå aldrig någonting..." kan då glädja sig med att piloten Framtiden Samhällsbyggare nu bidrar med inte bara snack utan även verkstad.

Halva traineeperioden har nu passerat och vårt Case om en strategi för förtätning av Frölunda har börjat ta form. Fokus ligger på just hinder i stadsutvecklingsprocessen. Vi har börjat med att genomföra nära 20 intervjuer med aktörsgrupper bl.a. politiker, medborgare, serviceleverantörer och fastighetsägare. Nyss påbörjade vi bearbetningen av materialet från intervjuerna för att gruppera aktörernas identifierade drivkrafter och förbättringsförslag. En bild börjar växa fram av en bransch full av vilja men där det ofta verkar svårt att få de enskilda intressena att rimma ihop. Vi gör det till vårt uppdrag att hitta några av anledningarna till att vi inte lyckas släppa sargen och få till de där berömda synergieffekterna. Det är ju när vi lämnar komfortzonen som magin händer. I oktober lanserar vi resultatet. Håll ögonen öppna!

Over and out /

 Kristin Magnusson, SBK, Göteborgs Stad

 

Ett helt år i en tårta

Ett helt år i en tårta

När vi började traineeprogrammet fick vi skriva ett brev till oss själva i framtiden. Jag hoppades då att jag skulle få träffa många nya människor, lära mig mer om mig själv och få se hur andra stadsbyggande organisationer fungerade. Mina farhågor var att det skulle bli jobbigt att ta till sig all kunskap och att det ibland skulle kännas lite rörigt på breddningarna. En viktig orsak till att jag ändå vågade hoppa på programmet ändå var att jag hoppades få stort stöd av de andra traineerna och alla andra som är inblandade i programmet.

Nu har ett år gått och jag kan bara se tillbaka med glädje och tacksamhet. Det har varit en buffé av upplevelser där en del saker blev som jag trodde medan andra blev mycket bättre. Visst har det varit både bittert och jobbigt många gånger, men på ett sätt är det ändå det som har gett mig mest. Jag har fått träffa massor av nya människor och sett nya organisationer och nya sätt att tänka och bete sig. Nu först förstår jag hur brett begreppet samhällsbyggnad egentligen är. Jag har fått prova på allt från anläggning till hus, från kommunala till privata aktörer, från förvaltning till tidiga skeden och från projektledning till handgripligt arbete. Det har ibland varit rörigt men jag har fått en otrolig bredd av kunskaper och kunnat plocka russinen ur kakan på alla möjliga plan. Att lära mig mer om mig själv, hur jag reagerar, vad som driver mig och hur jag fungerar i grupp var både det bästa och det jobbigaste jag gjort på länge, men nu känner jag att det är en spännande resa som jag bara börjat mina första stapplande steg på.

Om jag skulle skriva ett nytt brev till mig själv om 14 månader till skulle jag hoppas på ett, kanske lite lugnare, men minst lika roligt år. Om ett år hoppas jag ha kunnat använda några av de kontakter jag fått och jag hoppas att vi traineer fortsätter att träffas och ha stöd av varandra. Jag hoppas att jag har fått vara med och bidra till att minska fördomar och öka samarbetet mellan olika parter. Jag hoppas också att vi för alltid behåller den fantastiska tanken vi gestaltade på vår sista utbildningsdag: Vi delades in i tre olika grupper som skulle bygga varsin tårta för att symbolisera traineeprogrammet. Det började pratas om olika färger för olika breddningsperioder och om ägg som kläcks och blir vackra drakar, när någon påpekade att syftet med programmet var mycket större än så. Det som gör Framtidens Samhällsbyggare så fantastiskt är ju att vi möts över gränserna och gör något som är större än de enskilda aktörerna var för sig. När tiden för tårtbaket var ute stod det alltså inte tre brokiga tårtor på bordet utan en enda stor tårta där var och en i gruppen hade bidragit efter sin kunskap. Tänk om alla samhällsbyggnadsprojekt hade lämnat en så god eftersmak!

PS. Något jag blivit riktigt bra på under det här året är att presentera mig själv: jag heter Louise Johansson och jobbar som projektledare inom drift och underhåll på Park- och naturförvaltningen. Gå in och anmäl er på vårt idéseminarium medan det finns platser kvar!
http://www.cmb-chalmers.se/aktiviteter/ideseminarium-2016/