Redo att släppa sargen?

Jag ska börja med att tacka Gustav för den fina passningen i hans senaste blogg-inlägg. Kan inte minnas att jag utlovat något snaskigt i mitt inlägg men det är kanske upp till dig som läsare?

På plats bakom tangenterna denna gång sitter jag Kristin Magnusson. Jag är anställd på Strategiska Avdelningen på Göteborgs Stads Stadsbyggnadskontor. Innan jag fick turen att hamna här arbetade jag tre år som konsult inom projekt- och processledning i samhällsbyggandets tidiga skeden. Jag har även fem års studier vid KTH bakom mig på Samhällsbyggnadsprogrammet med inriktning Stadsplanering. På Strategiska avdelningen omges jag av 18 engagerade kollegor bestående av ingenjörer, arkitekter, fysiska planerare, nationalekonomer, socionomer m.m. Om jag bar med mig några fördomar när jag kom från konsultvärlden om hur det är att jobba på kommun så har de redan motbevisats. Här sovs det inte vid skrivborden kan jag lova utan snarare osar av förändringsvilja.

Jag är uppvuxen i Stockholms innerstad och brukar skoja om att jag som asfalts-barn inte lärt mig cykla stående i uppförsbackarna. Min förkärlek för städer är trots cyklings-komplex lika stark som den till Västkustklipporna vi seglade mellan med familjen under uppväxten. Det är fler än jag som lockas till städer som Göteborg och därav är en av min arbetsplats främsta uppgifter att ta fram strategier för ett ökat bostadsbyggande. Hur ser vi snabbare till att fler kan få plats utan att vi bygger bort livskvalitén? Utmaningen som den kraftiga urbaniseringen innebär ställer allt större krav på oss verksamma i branschen, på vårt sätt att arbeta och kanske framför allt samarbeta. Vi kan inte bara slita lite hårdare utan måste även finjustera och förbättra vår taktik. För den som nu tänker att "Det här är ju floskler som vi alla hört förut. Det är bara snack, det händer ändå aldrig någonting..." kan då glädja sig med att piloten Framtiden Samhällsbyggare nu bidrar med inte bara snack utan även verkstad.

Halva traineeperioden har nu passerat och vårt Case om en strategi för förtätning av Frölunda har börjat ta form. Fokus ligger på just hinder i stadsutvecklingsprocessen. Vi har börjat med att genomföra nära 20 intervjuer med aktörsgrupper bl.a. politiker, medborgare, serviceleverantörer och fastighetsägare. Nyss påbörjade vi bearbetningen av materialet från intervjuerna för att gruppera aktörernas identifierade drivkrafter och förbättringsförslag. En bild börjar växa fram av en bransch full av vilja men där det ofta verkar svårt att få de enskilda intressena att rimma ihop. Vi gör det till vårt uppdrag att hitta några av anledningarna till att vi inte lyckas släppa sargen och få till de där berömda synergieffekterna. Det är ju när vi lämnar komfortzonen som magin händer. I oktober lanserar vi resultatet. Håll ögonen öppna!

Over and out /

 Kristin Magnusson, SBK, Göteborgs Stad

 

Att dela med sig

Att dela med sig

När nu maj närmar sig sitt slut har jag, skåningen Felicia Klasson, varit en del av traineegruppen Framtidens samhällsbyggare (och invånare i Göteborg) i snart 9 månader. Tiden har gått så himla fort och jag trivs verkligen i gruppen och på den här platsen på jorden! Jag tänkte därför i detta inlägg dela med mig av hur en halvdag med oss traineer kan se ut.

Det är eftermiddag i Kungälv en dag i maj, och vi träffas på Fars Hatt för en utbildningsdag. Jag, Amanda, Tania och Johanna sitter tillsammans, men ändå lite isär, och skriver på ett varsitt papper samtidigt som vi kikar ut över älven och de vackra små hus som ligger på andra sidan. Solen skiner i ansiktet när jag sitter där i en vacker omgivning med härliga människor. Men ändå har jag en liten knut i magen. Vi har precis blivit introducerade till en av dagens övningar av våra processledare Malin och Ann-Katrine– vi ska berätta för varandra om vilken roll vi ser oss själva ha i gruppens gemensamma casearbete, och samtidigt ge feedback till våra kollegor i traineegruppen om vilka roller vi ser att de har tagit.

Feedbackövningar är något som har följt med oss sedan tidigt i traineeprogrammet, och vi har på olika sätt använt oss av det beroende på vilken del i vår grupps utveckling vi är. Idag ska vi prata om vår egen och varandras starkaste sidor vad gäller den uppgiftsrelaterade, sammanhållande och hindrande rollen.

Under 9 månader har jag bland annat hunnit vara på:

  • Fyra olika arbetsplatser med nya kollegor och arbetsuppgifter varje gång
  • Frukostföreläsningar och lunchföreläsningar
  • Utbildningsdagar
  • Mentorträffar
  • Arbetsmöten med traineegruppen där vi också har genomfört intervjuer, bjudit in gästföreläsare och hållit i workshops

Detta innebär att jag har fått tillgång till en enorm informationsmängd, erfarenheter och åsikter från andra i branschen. Tankarna varierar, men jag har fortfarande inte stött på någon som inte ser feedback som en tillgång. I traineegruppen blev det tidigt tydligt att alla vill ha feedback, och därmed också vara med och ge feedback. Ändå gör man det inte alltid, av olika anledningar. Det kan kännas svårt eller ovant, och man kan få en liten knut i magen.

Oavsett känslor så är det nu dags. Tiden för reflektion är slut och vi samlas i ett intimt rum med inredning från en äldre tid för att börja övningen. Vi sätter oss tillrätta i en ring, och den första personen intar ”heta stolen” för att prata och bli pratad till. Tiden rusar och snabbare än man hunnit tänka har vi gått varvet runt. Övningen är slut, energin också. Men oj vad givande! Och vi sitter alla kvar i rummet, oskadda, och åtminstone jag är väldigt tacksam för att jag har fått en möjlighet att vara med i detta unika sammanhang som traineeprogrammet faktiskt är. Eftersom att jag inte är riktigt redo att runda av ännu så åker jag till Göteborg och slår mig ner i Kungsparkens kvällssol. Med mig sitter en kollega från traineegruppen vars hemföretag är White, som jag inte känt utan traineeprogrammet, för att reflektera över allt vi har fått med oss från dagen.

Att få tillgång till en testarena (som traineeprogrammet kan ses som) med stöd från processledare och varandra har i både denna och andra frågor för mig varit väldigt värdefullt. Möjligheterna att lära sig av sina egna och andras med- och motgångar är många! 16 individer med olika bakgrund, drivkrafter och beteenden kombinerat på olika sätt blir en riktigt spännande blandning. Och vi får tillsammans en djupare förståelse inför varför det är så.

Att ta mod till sig, och på ett omtänksamt sätt dela med sig av sig själv för att bli en effektiv del av ett team, är en av de lärdomar jag har med mig från mitt traineeteam från den dagen. Och jag hoppas att du som läser detta, efter att följt med mig på min tillbakablick från Kungälv en dag i maj, känner att du har fått en inblick i vad vi i Framtidens Samhällsbyggare gör tillsammans.

Allt gott!

//Felicia Klasson