Redo att släppa sargen?

Jag ska börja med att tacka Gustav för den fina passningen i hans senaste blogg-inlägg. Kan inte minnas att jag utlovat något snaskigt i mitt inlägg men det är kanske upp till dig som läsare?

På plats bakom tangenterna denna gång sitter jag Kristin Magnusson. Jag är anställd på Strategiska Avdelningen på Göteborgs Stads Stadsbyggnadskontor. Innan jag fick turen att hamna här arbetade jag tre år som konsult inom projekt- och processledning i samhällsbyggandets tidiga skeden. Jag har även fem års studier vid KTH bakom mig på Samhällsbyggnadsprogrammet med inriktning Stadsplanering. På Strategiska avdelningen omges jag av 18 engagerade kollegor bestående av ingenjörer, arkitekter, fysiska planerare, nationalekonomer, socionomer m.m. Om jag bar med mig några fördomar när jag kom från konsultvärlden om hur det är att jobba på kommun så har de redan motbevisats. Här sovs det inte vid skrivborden kan jag lova utan snarare osar av förändringsvilja.

Jag är uppvuxen i Stockholms innerstad och brukar skoja om att jag som asfalts-barn inte lärt mig cykla stående i uppförsbackarna. Min förkärlek för städer är trots cyklings-komplex lika stark som den till Västkustklipporna vi seglade mellan med familjen under uppväxten. Det är fler än jag som lockas till städer som Göteborg och därav är en av min arbetsplats främsta uppgifter att ta fram strategier för ett ökat bostadsbyggande. Hur ser vi snabbare till att fler kan få plats utan att vi bygger bort livskvalitén? Utmaningen som den kraftiga urbaniseringen innebär ställer allt större krav på oss verksamma i branschen, på vårt sätt att arbeta och kanske framför allt samarbeta. Vi kan inte bara slita lite hårdare utan måste även finjustera och förbättra vår taktik. För den som nu tänker att "Det här är ju floskler som vi alla hört förut. Det är bara snack, det händer ändå aldrig någonting..." kan då glädja sig med att piloten Framtiden Samhällsbyggare nu bidrar med inte bara snack utan även verkstad.

Halva traineeperioden har nu passerat och vårt Case om en strategi för förtätning av Frölunda har börjat ta form. Fokus ligger på just hinder i stadsutvecklingsprocessen. Vi har börjat med att genomföra nära 20 intervjuer med aktörsgrupper bl.a. politiker, medborgare, serviceleverantörer och fastighetsägare. Nyss påbörjade vi bearbetningen av materialet från intervjuerna för att gruppera aktörernas identifierade drivkrafter och förbättringsförslag. En bild börjar växa fram av en bransch full av vilja men där det ofta verkar svårt att få de enskilda intressena att rimma ihop. Vi gör det till vårt uppdrag att hitta några av anledningarna till att vi inte lyckas släppa sargen och få till de där berömda synergieffekterna. Det är ju när vi lämnar komfortzonen som magin händer. I oktober lanserar vi resultatet. Håll ögonen öppna!

Over and out /

 Kristin Magnusson, SBK, Göteborgs Stad

 

Den vackraste kanalmur som beskådats (?)

Den vackraste kanalmur som beskådats (?)

Igår slutbesiktigades kanalmuren på Norra Hamngatan. Jag har haft ynnesten att mer och stundvis mindre få följa projektet under detta år i och med mina breddningar på Peab Anläggning och Trafikkontorets enhet Gator och Byggnadsverk. Inom loppet av fem månader har jag på så sätt fått följa samma projekt från både entreprenör- och beställarsidan, vilket känns unikt och jag ser det som en fantastisk möjlighet.

Genom breddningen på trafikkontoret och möjligheten att hänga med kanalmurens planeringsledare, Johan Landgren, dagarna i ända har jag dels att fått lära mig en massa mer om själva projektet, varför man har gjort de val man gjort, dels fått veta vilken problematik Trafikkontoret stött på under resans gång och hur man hanterat den.

Vi har även varit med på byggmöten, gjort besök på plats; sett när de dragit upp sponten på ena etappen, gjutit de sista kubikmetrarna m.m. Jag fick också vara med på ett ekonomimöte där man diskuterade ätor, vilket ökade min bransch- och ekonomiförståelse mycket på kort tid. Igår fick jag vara med på slutbesiktningen. Johan frågade om jag ville följa med innan jag gick tillbaka till Lerum. Han ansåg att det kunde vara lärorikt för mig att även se hur projektet avslutas. Självklart ville jag det! Stundvis var jag lite orolig över att han skulle tröttna på alla mina frågor och funderingar. Jag tror dock han tycker det är roligt att jag är intresserad av projektet och han har verkligen tagit sig tid för att berätta och förklara allt jag undrat. Han har varit en utmärkt outtalad handledare under min breddning på trafikkontoret.

Jag har under mina breddningar förstått att det finns svårigheter med kommunikation av underhållsprojekt. När det gäller nybyggnation så finns samråd och granskning som en kommunikationskanal till närboende och näringsidkare. En likande informationskanal saknas för drift och underhållsprojekt och det är viktigt att bevaka kommunikationen i denna typ av projekt. Ett projekt av kanalmurens storlek och på en så central plats påverkar inte bara de som bor och verkar i närheten, utan alla som har vägarna förbi. De är svårare att nå med information.  Den vanligaste frågan jag fick under min tid på Peab var: ”Vad gör ni här?”, ”Jaha, så det ska inte bli spårvagn, uteserveringar eller nått?”. Nä, det kommer se nästan likadant ut som innan projektet började, men nu håller mur och väg ett tag till – det riskerar inte lägre att rasa ner i kanalen... Om man tänker efter så är det mer värt än alla uteserveringar och spårvägar som finns.

Det är nog ingen hemlighet att jag är en sucker för projektet. Traineegruppen börjar reta mig lite. De påstår att jag kommer gå och visa kanalmuren för mina barnbarn när jag är gammal och berätta hur byggnationen gick till. Det värsta är att jag känner att sanningen nog inte ligger så långt borta. Det är det första projektet jag fått följa så här nära och det har lärt mig mer än jag kunnat tänka mig var möjligt under så kort tid och av den anledningen kommer det nog ligga mig varmt om hjärtat en tid framöver.

Då vi konstaterat att jag älskar att prata om kanalmuren tänkte jag ta tillfället i akt och berätta lite om projektet. Den gamla kanalmuren byggdes på 1850-60 talen, konstruktionen var alltså cirka 160 år innan restaureringen. Den gamla konstruktionen var i sandsten och vilade på en rustbädd i trä på träpålar. Stadsbyggnadskontorets stabilitetskartering från 2010 påvisade stabilitetsbrister längs med Norra Hamngatan. Dessutom visade dykarinspektioner av kanalmuren (som är en del i förvaltningen av kanalmurarna) att delar av rustbädden frilagts på grund av erosion och därmed syresatts och börjat ruttna. Dokumentering av konstruktioner som byggdes för 160 år sedan är inte alltid komplett och det som finns inte helt tillförlitlig. Därmed var information som behövdes i beräkningar av konstruktionen inte tillförlitliga eller saknas helt.

gamla_kanalmuren

Den gamla kanalmuren

Projekteringen av den nya kanalmuren påbörjades i januari 2014 och byggnationen började i juni samma år. Den nya konstruktionen är grundlagd på stålpålar och är en platsgjuten L-formad stödmur. På utsidan har nya granitstenar gjutits in. Förhoppningen var att kunna återanvända den gamla stenen men den var inte i tillräckligt bra skick, dock är krönstenen från den gamla muren. Jag har förstått att det finns delade åsikter om att man har en ny sten. Vissa tycker det är synd att den inte ser lika gammal ut som tidigare. Min åsikt är att den nya stenen är en del av kanalmurens historia och att det är bra att man ser vad som är gammalt och nytt.

Från början skulle kanalmuren stå färdig till julen 2014. Arbetena har med andra ord dragit ut på tiden. Projektet hade redan från början en tajt tidsram. Därtill stötte man tidigt i produktion på hinder i mark som man inte kunnat förutse. Det var bl.a. träpalissad (pålar i en tät rad), en tegelkulvert, ett stort stenfundament samt en rad stentrappor. I september upptäcktes sprickor i arbetsområdet som efter kontrollmätningar visade sig vara oönskade rörelser i marken. Därför genomfördes akuta avlastningsschakt för att stabilisera området. När den gamla grundläggningen blottlagts visade det sig att den inte motsvarade den bild man fått baserat på dykrapporter och historiska dokument. Vissa anpassningar och tilläggsarbeten var därmed nödvändiga. Jag tror de inblandade skulle säga att det var ett utmanande och lärorikt arbete.

Som ni förstår så har arbetet inte varit helt problemfritt men nu är den äntligen klar, och åh va bra det blev! Är det jag som är partisk eller är det inte den vackraste kanalmur som byggts i modern tid?

Delar med mig av lite bilder jag tagit under resans gång nedan

Ha det gött!

Rebecca

 

Kanalmurarna_etapp1 KM_armering

KM_schakt KM_såga betong

spontuppdragning
Spontuppdragning

gångbana
Den nysatta gångbanan

kanalmur_slutbesiktning
Den färdiga muren