×

Felmeddelande

Deprecated function: Array and string offset access syntax with curly braces is deprecated in include_once() (line 20 of /var/www/prod/framtidens-samhallsbyggare/includes/file.phar.inc).

Rundar av 2016 med bygglunch, föreläsning och grupparbete

För oss traineer har sista veckan på året snart gått mot sitt slut. I tisdags samlades vi för årets sista bygglunch på Chalmers och under eftermiddagen hade vi fokusgruppsarbete på Älvstranden utveckling. Nästa gång vi ses i samlad trupp är i början på januari 2017 vilket betyder att vi får lite välbehövlig jul- och nyårsledighet.

Efter bygglunchen lyssnade vi till föreläsningen Kulturkrockar sänker höga hus som handlade om hur ambitionen av att bygga höga hus ofta inte blir verklighet i en svensk kontext. Det finns ett antal faktorer som spelar in till att det ofta byggs lägre än vad man planerat från början. Bland annat handlar det om design, konstruktion, fasader, produktion och synpunkter från allmänheten. Ytterligare en anleding är bristen på vana att bygga högt i Sverige. Vi har inte jättemånga höga hus runt om i landet och de som finns når inte över 200 meter. Några av de mest kända höga husen är bland annat Turning Torso (Malmö), Gothia Towers (Göteborg), Victoria Tower (Kista), Malmö Live (Malmö) med mera. Nedan sitter Maria, David och Pia som precis ska smaka på den serverade fiskgratängen.

 

 

Väl på Älvstranden utveckling drog fokusgrupperna igång med sitt arbete. Vi i Trafik & mobilitetsgruppen utförde en workshop med syfte att undersöka om spårvagnshållplatsen Friskvädertorget kan flyttas till ett annat läge för att försörja torget på bättre sätt. Vi fick fram en hel del spännande idéer som vi ska arbeta vidare med nästa gång vi ses.

 

 

Klockan 16.00 fick vi besök av Joakim Arcari som arbetar för Botrygg. Joakim gav oss inblick i Botryggsmodell samt hur Botrygg tänker kring yteffektiva planlösningar som är en av nycklarna till att hålla hyrorna nere. Joakim berättade att Botrygg arbetar med Affordable housing som tillskillnad mot Social housing inte ger byggherrarna finansiella stöd att bygga. Affordable Housing är istället när privata fasgighetsägare bygger bostäder med justerade hyror för de som köper en lägenhet. Finansieringen sker genom vinst i byggda bostadsrätter som placeras i hyresrätterna. Arcaris föreläsning gav i alla fall mig hopp om att det faktiskt finns byggherrar som genuint vill förändra samhället och arbeta för att alla ska kunna ha råd med en lägenhet. Mycket uppfyllda och med en tro på att bostadssituationen kan förändras avslutade vi därefter årets sista traineesammankomst.

 

 

Tiden går så himla fort! Vi har redan avklarat 1/4 av traineeprogrammet, påbörjat vår första breddning och börjat planera studieresan. Om resterande tid går lika fort är vi bara en ögonblinkning från vårt slutseminarium (vilket verkligen känns läskigt och skoj på samma gång).

Nå väl, jag hoppas att vi kommer njuta under tiden fram tills dess och låta 2017 bli ett kreativitens år.

 


Innan jag går på julledighet vill jag passa på att presentera mig själv. Jag heter Sara Hedenskog och är anställd på Trafikkontoret, Göteborgs stad. Jag är utbildad samhällsplanerare vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm där jag studerat och arbetat sedan 2012. Efter examen fick jag en anställning som bitr. projektledare på ett konsultbolag där jag arbetade i 1.5 år innan jag fick chansen att bli en framtidens samhällsbyggare. I somras flyttade jag tillbaka till Göteborg igen efter 7 år på andra orter. "Det var på tiden" sa min familj när jag berättade att jag fått traineetjänsten och att jag flyttar hem igen....och jag kan hålla med, det var på tiden,  för det är nu Göteborg växer så det knakar och att få vara en del av den utvecklingen är otroligt inspirerande och spännande.

 

Med detta sagt önskar jag er alla en GOD JUL  och ett GOTT NYTT ÅR!

 

 

 

 

10 sätt att få en planarkitekt att förstå dig

10 sätt att få en planarkitekt att förstå dig

”Vi står inför en gigantisk och snabb utbyggnad av våra städer. Samtidigt blir stadsbyggnadsprocessen allt mer komplex” - Peter Santesson, initiativtagare till kursen Komplexitet och konflikter i stadens byggande på KTH. Kursen är ett av flera initiativ till att förbättra processerna i samhällsbyggarbranschen. Ett annat initiativ är traineeprogrammet Framtidens Samhällsbyggare.

 

Platsen är GR’s föreläsningssal ”fyran” i Gårda:

Det är torsdag, någon gång på eftermiddagen. Luften är kvav. I rummet är vi sexton traineer, en processledare och fyra casebeställare. Vi diskuterar vilka som är knäckfrågorna och hur vi ska ta oss framåt i det case som vi har tagit oss an för att öva oss på förståelse och samverkan mellan aktörer i branschen.

 

Hemma:

Jag ser en reklam från TV 2 Danmark på Twitter. I videoklippet ”All That We Share” ser vi ett antal människor stå på en scen. De är åtskilda av linjer målade på golvet som definierar dem i olika grupper. Exempelvis ”höginkomsttagare och låginkomsttagare”. En röst läser upp ett fråga. ”Vilka älskar att dansa?” Ett tjugotal går in mot mitten. De som nu står i mitten älskar alla att dansa. ”Jag blev mobbad”. Några går i mot mitten. Klippet försöker säga att alla har något gemensamt. Det är så mitt i prick. Det är då jag inser, det här måste vi testa i traineegruppen. Det är då jag inser att vi kanske ändå inte är så olika.

 

Tillbaks till GR:

”Vad skulle det kosta att riva delar eller flera våningar av ett flerbostadshus?” frågar någon i gruppen. ”Vad skulle hända om man vänder på frågan? Vad kostar det att inte göra det?” undrar Christian Sandblom, processledare på GR. Det är där jag fastnar. Slutar lyssna fokuserat. Varför ställer vi oss inte den frågan oftare? Hur lär jag mig knepen som får andra att stanna upp och ifrågasätta sitt eget sätt att tänka?

Jag antar att det inte är första gången ni läser att vi står inför en snabb utveckling av våra städer? Sveriges Arkitekter gick för ett par veckor sedan ut med ett öppet brev till Göteborgs ledande politiker och tjänstemän där de bl.a. beskrev den etiska stressen kommunala tjänstemän känner. Bland annat inför denna snabba utbyggnad, täta exploatering och en orimlig arbetsbelastning i och med den kraftigt ökade bostadsproduktionen. Hinner vi med kvalitet? Blir det en god och långsiktigt hållbar livsmiljö?

 

Dem kallar oss trainees

Tanken med traineeprogrammer är att vi ska bli en del av lösningen på problemet med samverkan i samhällsbyggnadsbranschen. Det är en svår nöt att knäcka, som hela branschen, med miljoner människors samlade erfarenhet och kunskap ännu inte lyckats lösa. Men vi nystar i den, dagligen.

Hur då, kanske ni undrar? Vi frågar. Vi är nyfikna. Vi försöker vara orädda och vi utmanar oss själva. Vi väljer den svåraste punkten när vi på en utbildningsdag ska välja en av tre punkter som vi vill utveckla och förbättra hos oss själva. Den där punkten, ni vet, som man inte ens vill erkänna för sig själv att den finns.

 

10 sätt – vad jag har lärt mig hittills

Du började kanske läsa det här blogginlägget för att du ville lära dig tio sätt att få en planarkitekt att förstå dig? Det finns inte tio sätt. Det finns ingen genväg. Oavsett vem du ska försöka förstå, så är lösningen den samma. Kommunikation. Vems är då ansvaret att vi förstår varandra? Det krävs 100 % ansvar från alla parter. Det krävs att man lyssnar med alla sinnen, hör det som inte sägs. Det krävs mod, att ta olika roller. Att vara den irriterande personen som jämt ifrågasätter och stoppar upp effektiviteten, eller att ta rollen som den som tänker på att alla ska känna sig involverade. Det krävs att du förstår vilken roll du tar i olika sammanhang och varför. Det behövs att du frågar dig själv, när du sitter i ett möte, vilken roll saknas här? Exempelvis, om alla på mötet försvarar sin sakfråga utan att försöka förstå varandras perspektiv kanske du måste ta rollen som den som håller med och försöker förstå allas perspektiv, att vara den som medlar? Kanske behövs en person som vågar ställa frågan varför alla på mötet intar en försvarsinställning?

 

I förmiddags, GR igen, föreläsningssal ”femman”:

Vi sitter i grupper om fyra. Fyra av fyra känner igen sig i beteendet att zooma ut. När man inte förstår, när det blir komplicerat, ointressant eller man behöver en paus. Delaktighet – något som kan göra att man inte zoomar ut och en viktig komponent för att förstå varandra. Var delaktig i mötet, fråga en riktigt dum fråga, vänd på frågan. Vad händer om vi inte kommunicerar? Blir det kvalitativa städer då?

 

Vi är kanske mer lika än vad vi tror.

 

Alexandra Blennow, planarkitekt på Stadsbyggnadskontoret i Göteborg.

Göteborgs-Posten, 01/04/2017, " Bygglarmet: Vi hinner inte med" http://www.gp.se/nyheter/bygglarmet-vi-hinner-inte-med-1.4177298
TV 2 Danmark, ”All That We Share” https://www.youtube.com/watch?v=jD8tjhVO1Tc