Sista månaden som trainee

Just nu är vi i FS4 mitt uppe i vår tredje och sista breddningsperiod! Jag som skriver heter Iris Hultgren och är för tillfället på breddning på Peab Anläggning, i projektet Olskroken Planskildhet. I vanliga fall jobbar jag på Trafikkontoret inom Göteborgs Stad och kontrasterna är stora, och intressanta, mellan att jobba hos en kommunal beställarorganisation jämfört med en privat entreprenör.

 

Olskroken Planskildhet är Peab Anläggnings största projekt, där även Infranord och WSP ingår i organisationen som tillsammans jobbar mot beställaren Trafikverket. Här sitter de flesta inblandade i projektet på samma platskontor. Förbi Olskroken går både person- och godståg och för att kunna öka antalet tåg som går in till centralstationen ska två nya spår byggas. För att alla spår ska få plats på samma yta, som dessutom omges av bilvägar, industrifastigheter och bostäder, måste spåren gå i olika plan med hjälp av nya järnvägsbroar. 

 

För mig som normalt sett jobbar som projektledare för gatuombyggnad inom mindre exploateringsprojekt är det väldigt lärorikt att vara i Olskroken där väldigt många jobbar med olika arbetsuppgifter inom samma projekt. Under mina veckor här har jag fått se flera olika områden som inköp, ekonomi, arbetsmiljö och tidsplanering. Allt hänger ihop och en persons arbete påverkar någon annans, vilket gör det tydligt hur viktigt det är med samverkan inom ett projekt. Just nu har jag flyttat ut i en byggbod där jag följer med arbetsledaren ute i produktionen, där morgonen började med inmätning av pålar som ska fungera som stöd för ett kommande järnvägsspår. Om det är något jag har uppskattat med mitt år som trainee inom framtidens samhällsbyggare är att jag verkligen fått uppleva flera olika sidor av byggbranschen och den bredd det medför.

 

Nu är det nästan exakt en månad kvar till FS4:s idéseminarium där vi visar bland annat resultatet av vårt casearbete samt avslutar 14 månaders traineeperiod. Mycket ska förberedas inför seminariet, manus ska skrivas, inköp ska planeras och vi ska öva på vår presentationsteknik. Jag känner mig lugn och övertygad om att gruppen tillsammans kommer att leverera ett idéseminarium värt att uppleva, vi ses den 26 oktober!

Iris Hultgren
FS4

Digitalisering, Ansvar och Tankeställare.

Digitalisering, Ansvar och Tankeställare.

Då har tiden fallit på mig att tillhandahålla tankefodret för denna två-veckorsperiod. Ja heter Mikael och är anställd på Peab Infrastruktur. Jag har en utbildning som många andra i denna trupp från Chalmers. Men som de som var på CMBs Ledarskapsdag i år fått höra, så är det inte lika intressant att veta vart någon har varit utan att få reda på: ”vart är du på väg?”

Bild från Ledarskapsdagen (24/4 - 2+2017)

Jag är på väg mot en byggarbetsplats i en samhällsbyggnadssektor som står mitt i en av sina mest utmanande tider. Inte för att det finns för lite jobb, utan för att det finns för mycket. Bara att lyckas tillgodose det enorma behov av byggnader, bostäder och infrastruktur är en enorm utmaning. Men att göra detta samtidigt som byggprocesstakten ökar, och samtidigt som projekten skall försörjas med kompetenta medarbetare. Det är som att trolla fram en Tulipanros med knäna. Nu kanske du trodde att jag hade en lösning på detta. Men det har jag inte. Dock ser jag fram emot att vara en del av lösningen. Att utmana och utmanas av den process- och teknik- utveckling som kommer att omvälva denna bransch. Jag menar; vart är alla robotar som utlovats?! Men för att komma dit jag är på väg, och för att kunna vara en del av lösningen krävs ett stort arbete. Inte bara från mig utan från väldigt många. Det hjälper inte att jag kommer dit jag tror jag är på väg om jag inte har med mig många andra. Som nämnts i tidigare blogginlägg så krävs det 100% ansvar från alla parter för att en sådan kommunikation skall kunna ske. Men inte nog med det. Det krävs att man har det i åtanke 100% av tiden. Hela tiden, och då menar jag hela tiden, jobba på att förminska avstånden mellan de olika aktörerna i samhällsbyggnadsbranschen och öka förståelsen för problematiken och värderingarna hos de olika aktörerna. Så fort man slutar tänka, så fort man slutar ta ansvar. Då slutar även andra att göra det och vi får ett system där alla är motparter och ingen samverkar för att i slutändan få en produkt dom är så bra som möjligt för samhället. Det tror jag på! Genom Framtidens Samhällsbyggare är vi traineer en liten del av denna utveckling. På Kretslopp och Vatten, där jag var i vintras, och på Riksbyggen, där jag är nu, lär jag mig om värderingarna, problem och externa påtryckningar som finns i dessa delar av branschen. Samtidigt får man se i vilka gränssnitt som våra arbeten överlappar och där det kommer krävas extra fokus och ansvar framöver.

Bild från första spadtaget vid Munkebäck (2/5 - 2017)

  Med detta vill jag lämna över bloggen till nästkommande trainee: Cecilia. Men jag vill även passa på att skicka med några tankeställare till er som läser. Detta är saker som vi brottas med i traineegruppen just nu. 1: Varför vågar vi inte misslyckas i Samhällsbyggnadsbranschen? Kommer detta med en hög risk-ovilja bland aktörerna? 2: Vad händer om man istället för att fråga vad det kostar, frågar: Vad kostar det att inte göra detta?   Framåt!  


Vid tangentbordet:

     

Mikael Johansson
Anläggningsingenjör, Peab Anläggning AB