Sista månaden som trainee

Just nu är vi i FS4 mitt uppe i vår tredje och sista breddningsperiod! Jag som skriver heter Iris Hultgren och är för tillfället på breddning på Peab Anläggning, i projektet Olskroken Planskildhet. I vanliga fall jobbar jag på Trafikkontoret inom Göteborgs Stad och kontrasterna är stora, och intressanta, mellan att jobba hos en kommunal beställarorganisation jämfört med en privat entreprenör.

 

Olskroken Planskildhet är Peab Anläggnings största projekt, där även Infranord och WSP ingår i organisationen som tillsammans jobbar mot beställaren Trafikverket. Här sitter de flesta inblandade i projektet på samma platskontor. Förbi Olskroken går både person- och godståg och för att kunna öka antalet tåg som går in till centralstationen ska två nya spår byggas. För att alla spår ska få plats på samma yta, som dessutom omges av bilvägar, industrifastigheter och bostäder, måste spåren gå i olika plan med hjälp av nya järnvägsbroar. 

 

För mig som normalt sett jobbar som projektledare för gatuombyggnad inom mindre exploateringsprojekt är det väldigt lärorikt att vara i Olskroken där väldigt många jobbar med olika arbetsuppgifter inom samma projekt. Under mina veckor här har jag fått se flera olika områden som inköp, ekonomi, arbetsmiljö och tidsplanering. Allt hänger ihop och en persons arbete påverkar någon annans, vilket gör det tydligt hur viktigt det är med samverkan inom ett projekt. Just nu har jag flyttat ut i en byggbod där jag följer med arbetsledaren ute i produktionen, där morgonen började med inmätning av pålar som ska fungera som stöd för ett kommande järnvägsspår. Om det är något jag har uppskattat med mitt år som trainee inom framtidens samhällsbyggare är att jag verkligen fått uppleva flera olika sidor av byggbranschen och den bredd det medför.

 

Nu är det nästan exakt en månad kvar till FS4:s idéseminarium där vi visar bland annat resultatet av vårt casearbete samt avslutar 14 månaders traineeperiod. Mycket ska förberedas inför seminariet, manus ska skrivas, inköp ska planeras och vi ska öva på vår presentationsteknik. Jag känner mig lugn och övertygad om att gruppen tillsammans kommer att leverera ett idéseminarium värt att uppleva, vi ses den 26 oktober!

Iris Hultgren
FS4

Ett helt år i en tårta

Ett helt år i en tårta

När vi började traineeprogrammet fick vi skriva ett brev till oss själva i framtiden. Jag hoppades då att jag skulle få träffa många nya människor, lära mig mer om mig själv och få se hur andra stadsbyggande organisationer fungerade. Mina farhågor var att det skulle bli jobbigt att ta till sig all kunskap och att det ibland skulle kännas lite rörigt på breddningarna. En viktig orsak till att jag ändå vågade hoppa på programmet ändå var att jag hoppades få stort stöd av de andra traineerna och alla andra som är inblandade i programmet.

Nu har ett år gått och jag kan bara se tillbaka med glädje och tacksamhet. Det har varit en buffé av upplevelser där en del saker blev som jag trodde medan andra blev mycket bättre. Visst har det varit både bittert och jobbigt många gånger, men på ett sätt är det ändå det som har gett mig mest. Jag har fått träffa massor av nya människor och sett nya organisationer och nya sätt att tänka och bete sig. Nu först förstår jag hur brett begreppet samhällsbyggnad egentligen är. Jag har fått prova på allt från anläggning till hus, från kommunala till privata aktörer, från förvaltning till tidiga skeden och från projektledning till handgripligt arbete. Det har ibland varit rörigt men jag har fått en otrolig bredd av kunskaper och kunnat plocka russinen ur kakan på alla möjliga plan. Att lära mig mer om mig själv, hur jag reagerar, vad som driver mig och hur jag fungerar i grupp var både det bästa och det jobbigaste jag gjort på länge, men nu känner jag att det är en spännande resa som jag bara börjat mina första stapplande steg på.

Om jag skulle skriva ett nytt brev till mig själv om 14 månader till skulle jag hoppas på ett, kanske lite lugnare, men minst lika roligt år. Om ett år hoppas jag ha kunnat använda några av de kontakter jag fått och jag hoppas att vi traineer fortsätter att träffas och ha stöd av varandra. Jag hoppas att jag har fått vara med och bidra till att minska fördomar och öka samarbetet mellan olika parter. Jag hoppas också att vi för alltid behåller den fantastiska tanken vi gestaltade på vår sista utbildningsdag: Vi delades in i tre olika grupper som skulle bygga varsin tårta för att symbolisera traineeprogrammet. Det började pratas om olika färger för olika breddningsperioder och om ägg som kläcks och blir vackra drakar, när någon påpekade att syftet med programmet var mycket större än så. Det som gör Framtidens Samhällsbyggare så fantastiskt är ju att vi möts över gränserna och gör något som är större än de enskilda aktörerna var för sig. När tiden för tårtbaket var ute stod det alltså inte tre brokiga tårtor på bordet utan en enda stor tårta där var och en i gruppen hade bidragit efter sin kunskap. Tänk om alla samhällsbyggnadsprojekt hade lämnat en så god eftersmak!

PS. Något jag blivit riktigt bra på under det här året är att presentera mig själv: jag heter Louise Johansson och jobbar som projektledare inom drift och underhåll på Park- och naturförvaltningen. Gå in och anmäl er på vårt idéseminarium medan det finns platser kvar!
http://www.cmb-chalmers.se/aktiviteter/ideseminarium-2016/