Skilda världar

Vanligtvis hör jag hemma på Göteborgs stads fastighetskontor där jag arbetar med planering och utveckling på strategiska avdelningen. Men sedan drygt en månad tillbaka befinner jag mig på Peab anläggning på bygget av en vätgasanläggning på Preems raffinaderi i Torslanda, eller raffet som det också kallas. Fastighetskontorets charmiga sekelskiftesbyggnad är utbytt mot byggbodar och min vanliga klädsel i kjol har fått byttas ut mot flamskyddssäkra varselkläder. Normala kontorstider med otaliga möten har förbytts till fyradagars-vecka med långa arbetsdagar och ett evigt springande mellan kontor och byggarbetsplats. Och leran! Den blöta leran som kletar sig fast på kläderna och som inte går att få bort förens den torkat. Då spricker de steltorkade klädesplaggen och ett fint damm sprider sig i rummet och lägger sig som ett grått täcke över allt i dess närhet.

Jag är utbildad arkitekt vid Lunds tekniska högskola och är tränad för att arbeta i tidiga skeden av byggprocess. Många av de projekt som jag är en del av på fastighetskontoret kommer inte generera någon byggnation förrän om ca 10 år och inte sällan är projekten något abstrakta. Det är en stor skillnad mot det projekt jag nu befinner mig på, där vi bygger här och nu. Det är en kick att se projektet rent fysiskt växa fram ur leran. Det konkreta i att det som diskuterats ena dagen byggs nästa dag. Och till skillnad från fastighetskontoret där det vanligtvis finns flera olika ärenden på ens bord, så finns här bara ett, vilket gör att man fokusera totalt på en sak. Det är som om allt annat förvinner, det skapas en egen värld.

Jag har börjat se ett mönster här på raffet, dramaturgin i de dagliga skeendena. Likheterna med de såpoperor som förr var så vanligt förekommande, är slående. Med den stora skillnaden att intrigerna inte kretsar kring kärlek, onda tvilling eller minnesförluster, utan kring vatten, lera, betong och nya ritningar. Varje dag dyker nya ”plot twists” upp. Inte sällan uppstår en ”cliffhanger” där jag på kvällen funderade över; Hur ska det gå nästa dag? Som tur är mina kollegor på raffet väl rustade att möta de hinder som ställs i deras väg och de låter inte dem bli mycket mer än farthinder. Det är just denna uthållighet  och handlingskraft som har imponerat mest på mig under min tid på raffet.

Skillnaderna mellan de två arbetsplatserna är många, men så också likheterna. Samma driv och entusiasm för projekten som jag sett dagligen på fastighetskontoret, finns närvarande här på raffet. Tålamodet att förklara och inkludera den som är ny. Och kanske den starkaste likheten, strävan efter att göra ett bra jobb.

När jag kommer tillbaka till fastighetskontoret i slutet av januari så har jag inte enbart med mig minnen från två roliga månader från en annan verklighet, jag har också med mig en ny pusselbit till min förståelse för hur byggbranschen fungerar. Förhoppningsvis gör denna erfarenhet mig bättre i min yrkesroll.

Emma Larsson
Göteborgs stad fastighetskontoret, strategiska avdelningen – planering och utveckling // Peab anläggning

Vatten och lera upp till anklarna

Vatten och lera upp till anklarna

Nu är det dags för en ännu en ny bloggare. Jag heter Rebecca Greek och har som många andra traineer i programmet en civilingenjörsexamen inom väg och vattenbyggnad från Chalmers i bagaget. Under masteråren läste jag Infrastructure and Environmental Engineering. Nu arbetar jag som trafikingenjör i Lerums kommun. I kommunen jobbar man nu (och sedan en tid tillbaka) med att utveckla de tre tätorterna; Lerum, Floda och Gråbo. Under hösten har jag varit med i gruppen som arbetar med utvecklingen av Floda Centrum. Jag sitter med för att bevaka trafik och VA frågor men lär mig massor om allt mellan himmel och jord. Lerums kommun har visionen att vara Sveriges ledande miljö kommun år 2025. Arbetet som sker i kommunen strävar efter att nå visionen.

Som ni troligtvis vet så är vi alla på breddning nu. Jag har sedan december månad lagt det kommunala arbetet bakom mig för att testa på hur det är att arbeta som entreprenör. Innan jul var jag med och byggde fjärrkyla mellan Nya Ullevi och Almedal i Göteborg. I januari bytte jag arbetsplats och håller till på Norra Hamngatan där Peab förstärker kanalmuren på uppdrag av Trafikkontoret. De senaste två veckorna har jag spenderat dagarna nere i djupa schakt, och oj vad roligt och lärorikt det har varit! Första veckan fick jag gå med anläggarna. Jag har fått vara med och fixa med pumpar, el, slå plaströr runt pelarna, hyvla plaströren för att de lättare ska gå ner i backen, kört en liten söt grävmaskin (den ser ut som en leksak i jämförelse med de stora maskinerna) och mycket mer. Den senaste veckan har jag varit en del av det så kallade mätlaget och jobbat med utsättarna. Jag har aldrig tänkt på vilken viktig roll de har i byggnationen innan. Jag tror inte att något moment skulle kunna fortskrida om inte utsättarna hade varit där först, i princip allt ska sättas ut och mätas in. Nästa vecka är min sista på Peab, ska bli roligt att se vad den har att erbjuda!