Skilda världar

Vanligtvis hör jag hemma på Göteborgs stads fastighetskontor där jag arbetar med planering och utveckling på strategiska avdelningen. Men sedan drygt en månad tillbaka befinner jag mig på Peab anläggning på bygget av en vätgasanläggning på Preems raffinaderi i Torslanda, eller raffet som det också kallas. Fastighetskontorets charmiga sekelskiftesbyggnad är utbytt mot byggbodar och min vanliga klädsel i kjol har fått byttas ut mot flamskyddssäkra varselkläder. Normala kontorstider med otaliga möten har förbytts till fyradagars-vecka med långa arbetsdagar och ett evigt springande mellan kontor och byggarbetsplats. Och leran! Den blöta leran som kletar sig fast på kläderna och som inte går att få bort förens den torkat. Då spricker de steltorkade klädesplaggen och ett fint damm sprider sig i rummet och lägger sig som ett grått täcke över allt i dess närhet.

Jag är utbildad arkitekt vid Lunds tekniska högskola och är tränad för att arbeta i tidiga skeden av byggprocess. Många av de projekt som jag är en del av på fastighetskontoret kommer inte generera någon byggnation förrän om ca 10 år och inte sällan är projekten något abstrakta. Det är en stor skillnad mot det projekt jag nu befinner mig på, där vi bygger här och nu. Det är en kick att se projektet rent fysiskt växa fram ur leran. Det konkreta i att det som diskuterats ena dagen byggs nästa dag. Och till skillnad från fastighetskontoret där det vanligtvis finns flera olika ärenden på ens bord, så finns här bara ett, vilket gör att man fokusera totalt på en sak. Det är som om allt annat förvinner, det skapas en egen värld.

Jag har börjat se ett mönster här på raffet, dramaturgin i de dagliga skeendena. Likheterna med de såpoperor som förr var så vanligt förekommande, är slående. Med den stora skillnaden att intrigerna inte kretsar kring kärlek, onda tvilling eller minnesförluster, utan kring vatten, lera, betong och nya ritningar. Varje dag dyker nya ”plot twists” upp. Inte sällan uppstår en ”cliffhanger” där jag på kvällen funderade över; Hur ska det gå nästa dag? Som tur är mina kollegor på raffet väl rustade att möta de hinder som ställs i deras väg och de låter inte dem bli mycket mer än farthinder. Det är just denna uthållighet  och handlingskraft som har imponerat mest på mig under min tid på raffet.

Skillnaderna mellan de två arbetsplatserna är många, men så också likheterna. Samma driv och entusiasm för projekten som jag sett dagligen på fastighetskontoret, finns närvarande här på raffet. Tålamodet att förklara och inkludera den som är ny. Och kanske den starkaste likheten, strävan efter att göra ett bra jobb.

När jag kommer tillbaka till fastighetskontoret i slutet av januari så har jag inte enbart med mig minnen från två roliga månader från en annan verklighet, jag har också med mig en ny pusselbit till min förståelse för hur byggbranschen fungerar. Förhoppningsvis gör denna erfarenhet mig bättre i min yrkesroll.

Emma Larsson
Göteborgs stad fastighetskontoret, strategiska avdelningen – planering och utveckling // Peab anläggning

Slutet av traineeprogrammet är början på något nytt

Slutet av traineeprogrammet är början på något nytt

Idéseminariet för oss i Framtidens Samhällsbyggare omgång 3 närmar sig med stormsteg. Det är endast 3 veckor kvar av traineeprogrammet som avslutas den 27:e oktober i samband med idéseminariet.

Jag befinner mig i dagsläget på Inhouse Tech som är ett konsultföretag. I och med att traineeperioden snart är slut börjar man genast blicka tillbaka på det senaste året. Min första känsla är att jag är oerhört glad att jag fått chansen att se branschen från olika perspektiv. Jag arbetar på det privata entreprenörföretaget Peab Anläggning. Min första breddningsperiod spenderade jag på Lerums kommun där jag fick se en mindre kommuns övergripande arbete. Min andra breddningsperiod hade jag på Kretslopp & Vatten i Göteborgs stad där jag från den övergripande bilden istället fokuserade på förvaltningens detaljfrågor om stadens kretslopp. Nu arbetar jag istället på ett konsultföretag vilket fullbordar mina breddningsperioder på ett utmärkt sätt. Jag har alltså inom loppet av 14 månader fått insyn i en liten kommun, en förvaltning i en stor kommun, ett privat konsultbolag och jag är själv anställd hos en privat entreprenör. Inte så illa, eller hur?

Detta har gett mig ett oerhört brett perspektiv på branschen men även en stor förståelse för hela byggprocessen. Detta märker jag tydligt när jag diskuterar branschfrågor med kollegor som också är nya i branschen men som istället spenderat sitt första år i branschen i ett och samma företag. Det må hända att dessa personer fått en större inblick i det egna företaget men i diskussionerna framgår det väldigt tydligt att dem inte alls har en lika stor förståelse för hela branschen och byggprocessen.

Det skall nu bli oerhört skönt att avsluta det första kapitlet och istället fokusera fullt ut på att arbeta på sitt egna företag. I och med att vi inte längre kommer ha några utbildningsdagar, inga CMB-seminarier, inga Casemöten och inga breddningsperioder kan man istället söka nya utmaningar och fortsätta utvecklas på det egna företaget. Detta betyder dock inte att arbetet med Framtidens samhällsbyggare slutar här. Tvärtom, traineeprogrammet må snart vara slut men det är nu vi skall använda det vi lärt oss för att förbättra branschen. Ett av målen med programmet är att vi som deltagit i programmet bättre skall kommunicera och arbeta utifrån ett helhetsperspektiv. I och med att vi arbetar inom hela branschen kan vi på olika håll försöka förändra branschen och det gör vi bäst genom att bibehålla kontakten och kommunicera med varandra.  Genom att vi har en förståelse för branschen i helhet kan vi tillsammans arbeta för att öka förståelsen och samverkan för de involverade företagen i branschen.

Jag hoppas att vi syns på Idéseminariet den 27:e oktober!

Tack för mig!

Mohammed Daebes
Peab Anläggning AB