
Slutet gott, allting gott
Idéseminariet för Framtidens Samhällsbyggare omgång 3 är nu genomfört. Vi har således gått i mål och slutfört traineeprogrammet och återgått till våra respektive arbetsgivare på heltid. Resultatet av vårt case-arbete är överlämnat till beställarna Framtiden, Bostadsbolaget och CMB. På alla vis är nu traineeprogrammet Framtidens Samhällsbyggare omgång 3 slutfört. Det känns både roligt och samtidigt lite ledsamt att lämna traineelivet bakom sig, för det har varit en väldigt rolig och lärorik tid de senaste 14 månaderna som programmet löpt. Traineevardagen med utbildningsdagar, CMB-evenemang, case-arbete och breddningar et cetera byts nu ut mot en mera ”business as usual” betonad vardag. Jag tror dock att grundtanken med traineeprogrammet, samverkan över gränser, är planterad hos oss alla och kommer leva vidare ihop med nätverket vi byggt upp. För även om vardagen kommer falla på rätt snabbt för de flesta av oss, har programmet öppnat upp ögonen för vilka forum för samverkan och nätverk som finns. Jag är övertygand om att jag själv kommer träffa flera av de personer jag stött på under breddningar och nätverksdagar på framtida frukostmöten och seminarier, för att inte tala om mina numera före detta traineekollegor.
Under min sista tid har jag varit på breddning hos Peab Anläggning och fått se samhällsbyggandet ur ett byggentreprenörsperspektiv. Detta kompletterar mina tidigare breddningar hos Göteborgs och Partille kommuner, ihop med min anställning på byggherresidan samt mitt förflutna från konsultsfären, på ett bra sätt. Det känns faktiskt som att jag i stora drag fått se mer eller mindre hela bygg- och fastighetssektorn. Mycket av den senaste tiden har lagts på att försöka få ihop idéseminariet, rapporten och på riktigt knyta ihop säcken i FS3. Det har brainstormats kring upplägg, det har planerats och det har resonerats kring genomförande. Manus har skrivits och texter har korrekturlästs och redigerats. Hektiska veckor minst sagt. Att kunna landa efter idéseminariet har varit skönt och man har på allvar kunnat ställa in sig på arbetet i ens hemmaföretag och framtiden där.
Själva idéseminariet då, jo det gick som en välregisserad film. Det var kul att få vara med och presentera för så många åhörare, en upplevelse jag inte varit med om tidigare. Jag tror de många skratten och leende ansiktena i publiken vittnade om hur vårt seminarium mottogs. Alla har gjort ett enormt jobb med både seminariet och rapporten där min personliga favorit helt klart var vårt ”På Spåret” inspirerade inslag. För er som inte var där, jag är ledsen att behöva säga det, ni missade verkligen något.
14 månader har gått och cirkeln är sluten, i alla fall för oss i FS3. Å andra sidan har nästa omgång i Framtidens Samhällsbyggare precis startat, man skulle kunna likna FS vid är ett kretslopp eller en cirkulär ekonomi. Långsamt byggs varumärket och vetskapen kring FS upp genom att fler och fler omgångar genomförs. Nu har den fjärde omgången startat och det ska bli spännande att se vad de kommer fram till om knappt 14 månader, jag kommer definitivt sitta bänkad på nästa års idéseminarium.
Slutet gott, allting gott.







Förvaltningarna har alla sina egenintressen och sitter vanligtvis och finnular på egen kammare. Det kan skapa osämja och missförstånd och argumentation då egenintresse står före Stadens bästa. Dessutom är det svårt att samorganisera en så stor organisation som Göteborgs Stad med önskvärt gemensamma databaser och projektportaler. I BoStad2021 har alla handläggare möjlighet att sitta tillsammans, i en projektlokal på Fastighetskontoret där jag sitter just nu och skriver. Det innebär i praktiken att när Kretslopp och vatten behöver bolla en fråga med Stadsbyggnadskontoret sträcker man på halsen och ser över datorskärmen till planhandläggaren från Stadsbyggnadskontoret som sitter mittemot och frågar ”Du, de nya illustrationsbilderna, har du dom?” Förutom samverkan mellan individer satsar BoStad2021 också på parallella processer; markanvisning och planförfarande sker samtidigt och i samverkan med exploatörerna. På de möten jag varit med och av det jag sett verkar det fungera relativt bra. Många av planerna verkar bli färdiga i tid och den allmänna inställningen är lösningsorienterad. Jag har märkt att egenområdet flyter ut och Trafikkontoret kan få en god idé från Park och natur. Men i min begränsade erfarenhet (på en månad i projektet) verkar den största skillnaden bli den personliga relationen. Alla luncher tillsammans, alla samtal på kafferasterna och afterworken, den personliga kontakten gör att arbetet går snabbare, med mindre fejder och verkar dessutom bli roligare! Våra gruppledare på GR, som håller i traineeprogrammets utbildningar, pointerar det för jämman, att för att bli ett effektivt team krävs tid i gruppen tillsammans. Att för att samarbeta i grupp krävs att gruppen är tajt, att det är högt i tak för ifrågasättande och konfontration, samt att det finns tillit till gruppen i sig. Personlig utveckling är central för ett effektivt team, eftersom det är först när individerna i gruppen utvecklas som gruppen gör det. Förmågan att lösa konflikter är i ett sådant sammanhang mycket viktig och just det övade vi i traineegruppen på under förra utbildningsdagarna på GR, att se våra egna beteendemönster vid konflikter. När vi blir konfronterade med obehagligheter, som kritik på vårt beteende, skapar sinnet sina försvarsvägar, försvarsbeteenden. Det kan vara att vi intellektualisera det som sägs, skjuter det ifrån oss och säga att det inte är sant, plötsligt bli dränerade på energi eller tänka att det är bara "sån jag är" och därför går det inte att ändra på. Det finns en rad olika flyktbeteenden och skulle någon be dig rannsaka dig själv dyker både det ena och det andra upp. Så vad händer då när vi väl har blivit varse våra mindre produktiva beteenden?
Tack för mig och ha det fint! Vänligen,