Tillbaka till Riksbyggen och studieresa
L
otten har nu fallit på mig, Tim Jonsson, att dra mitt strå till stacken när det gäller traineebloggen här i Framtidens Samhällsbyggare. Till vardags arbetar jag som biträdande projektledare på Riksbyggen. Rollen som biträdande projektledare på Riksbyggen är väldigt bred men innefattar kortfattat att man stödjer mer seniora kollegor i projekt samt själv ansvarar för lite mindre projekt eller delområden i större projekt. Projektledarrollen handlar mångt och mycket om samordning, delegering och att ha ett helhetsgrepp om samhällsbyggnadsprocessen. Det är väldigt intressant att få arbeta hos en stor bostadsutvecklare som Riksbyggen då man får lära sig om samtliga skeden ett byggprojekt går igenom, allt ifrån tidiga skeden och projektutveckling till upphandling och produktion.
Jag är nyss hemkommen från min första breddningsperiod vilken jag genomförde hos Fastighetskontoret på Göteborgs stad. På Fastighetskontoret har jag fått lära mig mer om stadens roll som fastighetsägare och vilka frågor och perspektiv de är måna om. Det har varit både roligt och lärorikt att få en insikt i Fastighetskontorets arbete och vardag, i synnerhet då vi på Riksbyggen arbetar med Fastighetskontoret i alla våra projekt. Utöver allt jag lärt mig har jag även fått träffa massa trevliga människor och knutit kontakter som jag garanterat kommer ha användning av i framtiden. Sedan vill jag också ge en stor eloge till min handledare Henrik, som jag tycker tog sig an handledarrollen på ett väldigt bra sätt: lugn, metodisk och förklarande.
Traineegruppen har även nyss varit i Berlin. Ja tro det eller ej men det var knappt så man han landa hos sitt hemföretag innan vi tog flyget från Landvetter. Väl i Berlin var det raka vägen till stadens Stadsbyggnadskontor där vi fick en genomgång om Berlins historik och utbyggnadsplaner. Resan till Berlin gav nya insikter om hur samhällsbyggandet fungerar i andra länder vilket skapade många intressanta diskussioner inom traineegruppen. Det är det jag främst tar med mig från resan, nya idéer och inspiration som efter lite bearbetning säkert kan generera bra förslag för vårt case.
Avslutningsvis vill jag tipsa om att ansökningen för den fjärde omgången av Framtidens Samhällsbyggare nu öppnat, det är med andra ord hög tid att fila klart både CV och personligt brev. Riksbyggen är med i år igen, så om du är intresserad av byggherrerollen och att leda projekt tveka då inte att söka. Jag själv har en akademisk bakgrund från Chalmers tekniska högskola (som så många andra i programmet) där jag inledningsvis studerat till högskoleingenjör – byggteknik och sedan läst till ett masterprogram med inriktning mot projektledning och projektutveckling inom bygg- och fastighetssektorn.
Förvaltningarna har alla sina egenintressen och sitter vanligtvis och finnular på egen kammare. Det kan skapa osämja och missförstånd och argumentation då egenintresse står före Stadens bästa. Dessutom är det svårt att samorganisera en så stor organisation som Göteborgs Stad med önskvärt gemensamma databaser och projektportaler. I BoStad2021 har alla handläggare möjlighet att sitta tillsammans, i en projektlokal på Fastighetskontoret där jag sitter just nu och skriver. Det innebär i praktiken att när Kretslopp och vatten behöver bolla en fråga med Stadsbyggnadskontoret sträcker man på halsen och ser över datorskärmen till planhandläggaren från Stadsbyggnadskontoret som sitter mittemot och frågar ”Du, de nya illustrationsbilderna, har du dom?” Förutom samverkan mellan individer satsar BoStad2021 också på parallella processer; markanvisning och planförfarande sker samtidigt och i samverkan med exploatörerna. På de möten jag varit med och av det jag sett verkar det fungera relativt bra. Många av planerna verkar bli färdiga i tid och den allmänna inställningen är lösningsorienterad. Jag har märkt att egenområdet flyter ut och Trafikkontoret kan få en god idé från Park och natur. Men i min begränsade erfarenhet (på en månad i projektet) verkar den största skillnaden bli den personliga relationen. Alla luncher tillsammans, alla samtal på kafferasterna och afterworken, den personliga kontakten gör att arbetet går snabbare, med mindre fejder och verkar dessutom bli roligare! Våra gruppledare på GR, som håller i traineeprogrammets utbildningar, pointerar det för jämman, att för att bli ett effektivt team krävs tid i gruppen tillsammans. Att för att samarbeta i grupp krävs att gruppen är tajt, att det är högt i tak för ifrågasättande och konfontration, samt att det finns tillit till gruppen i sig. Personlig utveckling är central för ett effektivt team, eftersom det är först när individerna i gruppen utvecklas som gruppen gör det. Förmågan att lösa konflikter är i ett sådant sammanhang mycket viktig och just det övade vi i traineegruppen på under förra utbildningsdagarna på GR, att se våra egna beteendemönster vid konflikter. När vi blir konfronterade med obehagligheter, som kritik på vårt beteende, skapar sinnet sina försvarsvägar, försvarsbeteenden. Det kan vara att vi intellektualisera det som sägs, skjuter det ifrån oss och säga att det inte är sant, plötsligt bli dränerade på energi eller tänka att det är bara "sån jag är" och därför går det inte att ändra på. Det finns en rad olika flyktbeteenden och skulle någon be dig rannsaka dig själv dyker både det ena och det andra upp. Så vad händer då när vi väl har blivit varse våra mindre produktiva beteenden?
Tack för mig och ha det fint! Vänligen,