Utbildningsdagar

Efter en tisdag med projektledarutbildning och onsdag med verksamhetsplanering för de strategiska avdelningarna på Trafikkontoret, Stadsbyggnadskontoret och Fastighetskontoret var det i torsdags och fredags dags för utbildningsdagar med Framtidens Samhällsbyggare.

 

Det var himla kul att träffa alla igen. Det märks att stämningen i gruppen förändrats nu när vi känner varandra lite bättre. Torsdagen ägnades åt vårt Case. Vi har tidigare beslutat att vi ska arbeta med workshops och ha ett rullande projektledarskap där två eller tre personer är ansvariga för förberedelser, sammanfattning och arbetsfördelning varje gång. Nu var det Johanna, Niclas och Yerko som var ansvariga för att starta igång arbetet inför nästa workshop. Vi delades upp i fyra grupper som utifrån olika perspektiv ska arbeta med analys och vision av Frölunda. Vi definierade även tydligare vilket mandat som följer med det rullande projektledarskapet och hur vi ska definiera begreppet Vision. På eftermiddagen fick vi föreläsningar av företrädare från Diligentia och Poseidon som gav sin bild av utvecklingen av deras fastigheter i Frölunda.

Fredagen började med CMB-frukost och följdes av reflektion kring frukosten samt information och reflektion kring var vi befinner oss på vår arbetsplats inför det att vi ska ut på vår första breddningsperiod den 1:a december. Som avslut diskuterade och reflekterade vi i hel- och halvgrupp kring var vi befinner oss som grupp i arbetet med Caset. Vi talade mycket om gruppens frustration och hur vi ofta inte talar om det som är självklart för oss vilket riskerar att leda till missförstånd.

 

Som alltid efter utbildningsdagarna så var jag helt slut när jag gick därifrån men samtidigt fylld av en otroligt peppig känsla av att vilja att ta tag i saker och ting.

Ett helt år i en tårta

Ett helt år i en tårta

När vi började traineeprogrammet fick vi skriva ett brev till oss själva i framtiden. Jag hoppades då att jag skulle få träffa många nya människor, lära mig mer om mig själv och få se hur andra stadsbyggande organisationer fungerade. Mina farhågor var att det skulle bli jobbigt att ta till sig all kunskap och att det ibland skulle kännas lite rörigt på breddningarna. En viktig orsak till att jag ändå vågade hoppa på programmet ändå var att jag hoppades få stort stöd av de andra traineerna och alla andra som är inblandade i programmet.

Nu har ett år gått och jag kan bara se tillbaka med glädje och tacksamhet. Det har varit en buffé av upplevelser där en del saker blev som jag trodde medan andra blev mycket bättre. Visst har det varit både bittert och jobbigt många gånger, men på ett sätt är det ändå det som har gett mig mest. Jag har fått träffa massor av nya människor och sett nya organisationer och nya sätt att tänka och bete sig. Nu först förstår jag hur brett begreppet samhällsbyggnad egentligen är. Jag har fått prova på allt från anläggning till hus, från kommunala till privata aktörer, från förvaltning till tidiga skeden och från projektledning till handgripligt arbete. Det har ibland varit rörigt men jag har fått en otrolig bredd av kunskaper och kunnat plocka russinen ur kakan på alla möjliga plan. Att lära mig mer om mig själv, hur jag reagerar, vad som driver mig och hur jag fungerar i grupp var både det bästa och det jobbigaste jag gjort på länge, men nu känner jag att det är en spännande resa som jag bara börjat mina första stapplande steg på.

Om jag skulle skriva ett nytt brev till mig själv om 14 månader till skulle jag hoppas på ett, kanske lite lugnare, men minst lika roligt år. Om ett år hoppas jag ha kunnat använda några av de kontakter jag fått och jag hoppas att vi traineer fortsätter att träffas och ha stöd av varandra. Jag hoppas att jag har fått vara med och bidra till att minska fördomar och öka samarbetet mellan olika parter. Jag hoppas också att vi för alltid behåller den fantastiska tanken vi gestaltade på vår sista utbildningsdag: Vi delades in i tre olika grupper som skulle bygga varsin tårta för att symbolisera traineeprogrammet. Det började pratas om olika färger för olika breddningsperioder och om ägg som kläcks och blir vackra drakar, när någon påpekade att syftet med programmet var mycket större än så. Det som gör Framtidens Samhällsbyggare så fantastiskt är ju att vi möts över gränserna och gör något som är större än de enskilda aktörerna var för sig. När tiden för tårtbaket var ute stod det alltså inte tre brokiga tårtor på bordet utan en enda stor tårta där var och en i gruppen hade bidragit efter sin kunskap. Tänk om alla samhällsbyggnadsprojekt hade lämnat en så god eftersmak!

PS. Något jag blivit riktigt bra på under det här året är att presentera mig själv: jag heter Louise Johansson och jobbar som projektledare inom drift och underhåll på Park- och naturförvaltningen. Gå in och anmäl er på vårt idéseminarium medan det finns platser kvar!
http://www.cmb-chalmers.se/aktiviteter/ideseminarium-2016/