Vart tog tiden vägen?

Att tiden går fort när man har roligt, det är sedan gammalt. Nu har det snart gått tre månader sedan vi inledde vår resa på traineeprogrammet, trots det känns det som igår gruppen samlades för första gången. Att tiden flyger fram är en underdrift men jag ser det som ett väldigt positivt tecken!

Välkomna till traineebloggen skriven av traineer inom Framtidens Samhällsbyggare. Idag är det min tur att berätta om min vardag som biträdande projektledare på Älvstranden Utveckling AB och min del i traineeprogrammet, jag heter Anders Karlsson. På Älvstranden är jag för närvarande delaktig i en rad olika projekt som behandlar mobilitetsfrågor och annat arbete på bolaget som genomförs för att säkerställa att vision Älvstaden blir verklighet.

Som Linnéa avslutade med att berätta i föregående inlägg, var vi på idéseminarium med föregående traineegrupp. Med den energin dom gav oss på seminariet har arbetet med vårt eget casearbete gått betydligt bättre. Vi är inte där än, men vi har tagit små steg åt rätt håll för att på sikt bli en högpresterande grupp, vilket är en process som ständigt följs och styrs av våra handledare på GR. Som ett led i arbetet har vi nu skapat en arbetsfördelning där olika individer eller smågrupper har fått olika uppgifter, vilket skapat högre effektivitet i arbetet.

Föregående vecka var vi på PEAB, vilka just nu genomför förberedande arbete för en av fastigheterna som ingår i caset, nämligen Platinan. Personligen var det väldigt lärorikt och inspirerande att komma ut och få en bättre förståelse för ”vårt” område och inte minst de utmaningar som aktörer möter i produktion. Just Platinan och området som sådant står för en rad komplexa utmaningar, vilka främst kan hänvisas till områdets placering. Här måste ständig hänsyn tas till andra verksamheter i alla skeden av byggprocessen, vare sig det är pålning som riskerar att störa omgivande byggnader och bron, eller om det är den komplexa logistikhantering som ett projekt utan avlastningsyta mitt i staden innebär. Med det sagt är Lilla Bommen ett område med stor potential att i framtiden bli en uppskattad yta av och för alla göteborgare. Därför känns det extra kul att vara en del i dess utveckling!

Att tre månader går snabbt blir jag snabbt varse när jag åter vänder fokus till outlook-kalendern och inser att det nästa vecka är dags att byta arbetsplats. Som ett led i traineeprogrammet har vi som bekant möjlighet att spendera två månader på tre andra arbetsgivare i programmet. Min första period, vilken inleds på måndag nästa vecka är på PEAB och ett infrastrukturprojekt där E20 byggs ut mellan Alingsås och Vårgårda. Det känns inspirerande att få möjlighet att se en annan del av processen och även om det handlar om de två tuffaste vädermånaderna att spendera i produktion, är jag övertygad om att det kommer bli både lärorikt och kul med många nya bekantskaper, om än kanske blött och kallt emellanåt.

 

Sist av allt vill jag passa på att informera om V-teknologsektionens och AE-sektionens årliga Arbetsmarknadsmässa på Chalmers, VARM. Denna går av stapeln redan i morgon den 20 november i SB Multisal och betonghallen på campus Johanneberg. Här kommer vi vara på plats från klockan 10:00 och framåt, gott häng utlovas. Välkomna till monter 9!

Anders Karlsson
Bitr. Projektledare Älvstranden Utveckling AB
FS5

Digitalisering, Ansvar och Tankeställare.

Digitalisering, Ansvar och Tankeställare.

Då har tiden fallit på mig att tillhandahålla tankefodret för denna två-veckorsperiod. Ja heter Mikael och är anställd på Peab Infrastruktur. Jag har en utbildning som många andra i denna trupp från Chalmers. Men som de som var på CMBs Ledarskapsdag i år fått höra, så är det inte lika intressant att veta vart någon har varit utan att få reda på: ”vart är du på väg?”

Bild från Ledarskapsdagen (24/4 - 2+2017)

Jag är på väg mot en byggarbetsplats i en samhällsbyggnadssektor som står mitt i en av sina mest utmanande tider. Inte för att det finns för lite jobb, utan för att det finns för mycket. Bara att lyckas tillgodose det enorma behov av byggnader, bostäder och infrastruktur är en enorm utmaning. Men att göra detta samtidigt som byggprocesstakten ökar, och samtidigt som projekten skall försörjas med kompetenta medarbetare. Det är som att trolla fram en Tulipanros med knäna. Nu kanske du trodde att jag hade en lösning på detta. Men det har jag inte. Dock ser jag fram emot att vara en del av lösningen. Att utmana och utmanas av den process- och teknik- utveckling som kommer att omvälva denna bransch. Jag menar; vart är alla robotar som utlovats?! Men för att komma dit jag är på väg, och för att kunna vara en del av lösningen krävs ett stort arbete. Inte bara från mig utan från väldigt många. Det hjälper inte att jag kommer dit jag tror jag är på väg om jag inte har med mig många andra. Som nämnts i tidigare blogginlägg så krävs det 100% ansvar från alla parter för att en sådan kommunikation skall kunna ske. Men inte nog med det. Det krävs att man har det i åtanke 100% av tiden. Hela tiden, och då menar jag hela tiden, jobba på att förminska avstånden mellan de olika aktörerna i samhällsbyggnadsbranschen och öka förståelsen för problematiken och värderingarna hos de olika aktörerna. Så fort man slutar tänka, så fort man slutar ta ansvar. Då slutar även andra att göra det och vi får ett system där alla är motparter och ingen samverkar för att i slutändan få en produkt dom är så bra som möjligt för samhället. Det tror jag på! Genom Framtidens Samhällsbyggare är vi traineer en liten del av denna utveckling. På Kretslopp och Vatten, där jag var i vintras, och på Riksbyggen, där jag är nu, lär jag mig om värderingarna, problem och externa påtryckningar som finns i dessa delar av branschen. Samtidigt får man se i vilka gränssnitt som våra arbeten överlappar och där det kommer krävas extra fokus och ansvar framöver.

Bild från första spadtaget vid Munkebäck (2/5 - 2017)

  Med detta vill jag lämna över bloggen till nästkommande trainee: Cecilia. Men jag vill även passa på att skicka med några tankeställare till er som läser. Detta är saker som vi brottas med i traineegruppen just nu. 1: Varför vågar vi inte misslyckas i Samhällsbyggnadsbranschen? Kommer detta med en hög risk-ovilja bland aktörerna? 2: Vad händer om man istället för att fråga vad det kostar, frågar: Vad kostar det att inte göra detta?   Framåt!  


Vid tangentbordet:

     

Mikael Johansson
Anläggningsingenjör, Peab Anläggning AB