×

Felmeddelande

Deprecated function: Array and string offset access syntax with curly braces is deprecated in include_once() (line 20 of /var/www/prod/framtidens-samhallsbyggare/includes/file.phar.inc).

Vart tog tiden vägen?

Att tiden går fort när man har roligt, det är sedan gammalt. Nu har det snart gått tre månader sedan vi inledde vår resa på traineeprogrammet, trots det känns det som igår gruppen samlades för första gången. Att tiden flyger fram är en underdrift men jag ser det som ett väldigt positivt tecken!

Välkomna till traineebloggen skriven av traineer inom Framtidens Samhällsbyggare. Idag är det min tur att berätta om min vardag som biträdande projektledare på Älvstranden Utveckling AB och min del i traineeprogrammet, jag heter Anders Karlsson. På Älvstranden är jag för närvarande delaktig i en rad olika projekt som behandlar mobilitetsfrågor och annat arbete på bolaget som genomförs för att säkerställa att vision Älvstaden blir verklighet.

Som Linnéa avslutade med att berätta i föregående inlägg, var vi på idéseminarium med föregående traineegrupp. Med den energin dom gav oss på seminariet har arbetet med vårt eget casearbete gått betydligt bättre. Vi är inte där än, men vi har tagit små steg åt rätt håll för att på sikt bli en högpresterande grupp, vilket är en process som ständigt följs och styrs av våra handledare på GR. Som ett led i arbetet har vi nu skapat en arbetsfördelning där olika individer eller smågrupper har fått olika uppgifter, vilket skapat högre effektivitet i arbetet.

Föregående vecka var vi på PEAB, vilka just nu genomför förberedande arbete för en av fastigheterna som ingår i caset, nämligen Platinan. Personligen var det väldigt lärorikt och inspirerande att komma ut och få en bättre förståelse för ”vårt” område och inte minst de utmaningar som aktörer möter i produktion. Just Platinan och området som sådant står för en rad komplexa utmaningar, vilka främst kan hänvisas till områdets placering. Här måste ständig hänsyn tas till andra verksamheter i alla skeden av byggprocessen, vare sig det är pålning som riskerar att störa omgivande byggnader och bron, eller om det är den komplexa logistikhantering som ett projekt utan avlastningsyta mitt i staden innebär. Med det sagt är Lilla Bommen ett område med stor potential att i framtiden bli en uppskattad yta av och för alla göteborgare. Därför känns det extra kul att vara en del i dess utveckling!

Att tre månader går snabbt blir jag snabbt varse när jag åter vänder fokus till outlook-kalendern och inser att det nästa vecka är dags att byta arbetsplats. Som ett led i traineeprogrammet har vi som bekant möjlighet att spendera två månader på tre andra arbetsgivare i programmet. Min första period, vilken inleds på måndag nästa vecka är på PEAB och ett infrastrukturprojekt där E20 byggs ut mellan Alingsås och Vårgårda. Det känns inspirerande att få möjlighet att se en annan del av processen och även om det handlar om de två tuffaste vädermånaderna att spendera i produktion, är jag övertygad om att det kommer bli både lärorikt och kul med många nya bekantskaper, om än kanske blött och kallt emellanåt.

 

Sist av allt vill jag passa på att informera om V-teknologsektionens och AE-sektionens årliga Arbetsmarknadsmässa på Chalmers, VARM. Denna går av stapeln redan i morgon den 20 november i SB Multisal och betonghallen på campus Johanneberg. Här kommer vi vara på plats från klockan 10:00 och framåt, gott häng utlovas. Välkomna till monter 9!

Anders Karlsson
Bitr. Projektledare Älvstranden Utveckling AB
FS5

Ett helt år i en tårta

Ett helt år i en tårta

När vi började traineeprogrammet fick vi skriva ett brev till oss själva i framtiden. Jag hoppades då att jag skulle få träffa många nya människor, lära mig mer om mig själv och få se hur andra stadsbyggande organisationer fungerade. Mina farhågor var att det skulle bli jobbigt att ta till sig all kunskap och att det ibland skulle kännas lite rörigt på breddningarna. En viktig orsak till att jag ändå vågade hoppa på programmet ändå var att jag hoppades få stort stöd av de andra traineerna och alla andra som är inblandade i programmet.

Nu har ett år gått och jag kan bara se tillbaka med glädje och tacksamhet. Det har varit en buffé av upplevelser där en del saker blev som jag trodde medan andra blev mycket bättre. Visst har det varit både bittert och jobbigt många gånger, men på ett sätt är det ändå det som har gett mig mest. Jag har fått träffa massor av nya människor och sett nya organisationer och nya sätt att tänka och bete sig. Nu först förstår jag hur brett begreppet samhällsbyggnad egentligen är. Jag har fått prova på allt från anläggning till hus, från kommunala till privata aktörer, från förvaltning till tidiga skeden och från projektledning till handgripligt arbete. Det har ibland varit rörigt men jag har fått en otrolig bredd av kunskaper och kunnat plocka russinen ur kakan på alla möjliga plan. Att lära mig mer om mig själv, hur jag reagerar, vad som driver mig och hur jag fungerar i grupp var både det bästa och det jobbigaste jag gjort på länge, men nu känner jag att det är en spännande resa som jag bara börjat mina första stapplande steg på.

Om jag skulle skriva ett nytt brev till mig själv om 14 månader till skulle jag hoppas på ett, kanske lite lugnare, men minst lika roligt år. Om ett år hoppas jag ha kunnat använda några av de kontakter jag fått och jag hoppas att vi traineer fortsätter att träffas och ha stöd av varandra. Jag hoppas att jag har fått vara med och bidra till att minska fördomar och öka samarbetet mellan olika parter. Jag hoppas också att vi för alltid behåller den fantastiska tanken vi gestaltade på vår sista utbildningsdag: Vi delades in i tre olika grupper som skulle bygga varsin tårta för att symbolisera traineeprogrammet. Det började pratas om olika färger för olika breddningsperioder och om ägg som kläcks och blir vackra drakar, när någon påpekade att syftet med programmet var mycket större än så. Det som gör Framtidens Samhällsbyggare så fantastiskt är ju att vi möts över gränserna och gör något som är större än de enskilda aktörerna var för sig. När tiden för tårtbaket var ute stod det alltså inte tre brokiga tårtor på bordet utan en enda stor tårta där var och en i gruppen hade bidragit efter sin kunskap. Tänk om alla samhällsbyggnadsprojekt hade lämnat en så god eftersmak!

PS. Något jag blivit riktigt bra på under det här året är att presentera mig själv: jag heter Louise Johansson och jobbar som projektledare inom drift och underhåll på Park- och naturförvaltningen. Gå in och anmäl er på vårt idéseminarium medan det finns platser kvar!
http://www.cmb-chalmers.se/aktiviteter/ideseminarium-2016/