×

Felmeddelande

Deprecated function: Array and string offset access syntax with curly braces is deprecated in include_once() (line 20 of /var/www/prod/framtidens-samhallsbyggare/includes/file.phar.inc).

Vart tog tiden vägen?

Att tiden går fort när man har roligt, det är sedan gammalt. Nu har det snart gått tre månader sedan vi inledde vår resa på traineeprogrammet, trots det känns det som igår gruppen samlades för första gången. Att tiden flyger fram är en underdrift men jag ser det som ett väldigt positivt tecken!

Välkomna till traineebloggen skriven av traineer inom Framtidens Samhällsbyggare. Idag är det min tur att berätta om min vardag som biträdande projektledare på Älvstranden Utveckling AB och min del i traineeprogrammet, jag heter Anders Karlsson. På Älvstranden är jag för närvarande delaktig i en rad olika projekt som behandlar mobilitetsfrågor och annat arbete på bolaget som genomförs för att säkerställa att vision Älvstaden blir verklighet.

Som Linnéa avslutade med att berätta i föregående inlägg, var vi på idéseminarium med föregående traineegrupp. Med den energin dom gav oss på seminariet har arbetet med vårt eget casearbete gått betydligt bättre. Vi är inte där än, men vi har tagit små steg åt rätt håll för att på sikt bli en högpresterande grupp, vilket är en process som ständigt följs och styrs av våra handledare på GR. Som ett led i arbetet har vi nu skapat en arbetsfördelning där olika individer eller smågrupper har fått olika uppgifter, vilket skapat högre effektivitet i arbetet.

Föregående vecka var vi på PEAB, vilka just nu genomför förberedande arbete för en av fastigheterna som ingår i caset, nämligen Platinan. Personligen var det väldigt lärorikt och inspirerande att komma ut och få en bättre förståelse för ”vårt” område och inte minst de utmaningar som aktörer möter i produktion. Just Platinan och området som sådant står för en rad komplexa utmaningar, vilka främst kan hänvisas till områdets placering. Här måste ständig hänsyn tas till andra verksamheter i alla skeden av byggprocessen, vare sig det är pålning som riskerar att störa omgivande byggnader och bron, eller om det är den komplexa logistikhantering som ett projekt utan avlastningsyta mitt i staden innebär. Med det sagt är Lilla Bommen ett område med stor potential att i framtiden bli en uppskattad yta av och för alla göteborgare. Därför känns det extra kul att vara en del i dess utveckling!

Att tre månader går snabbt blir jag snabbt varse när jag åter vänder fokus till outlook-kalendern och inser att det nästa vecka är dags att byta arbetsplats. Som ett led i traineeprogrammet har vi som bekant möjlighet att spendera två månader på tre andra arbetsgivare i programmet. Min första period, vilken inleds på måndag nästa vecka är på PEAB och ett infrastrukturprojekt där E20 byggs ut mellan Alingsås och Vårgårda. Det känns inspirerande att få möjlighet att se en annan del av processen och även om det handlar om de två tuffaste vädermånaderna att spendera i produktion, är jag övertygad om att det kommer bli både lärorikt och kul med många nya bekantskaper, om än kanske blött och kallt emellanåt.

 

Sist av allt vill jag passa på att informera om V-teknologsektionens och AE-sektionens årliga Arbetsmarknadsmässa på Chalmers, VARM. Denna går av stapeln redan i morgon den 20 november i SB Multisal och betonghallen på campus Johanneberg. Här kommer vi vara på plats från klockan 10:00 och framåt, gott häng utlovas. Välkomna till monter 9!

Anders Karlsson
Bitr. Projektledare Älvstranden Utveckling AB
FS5

DRIVKRAFT

DRIVKRAFT

Hej, Alexandra Romanov heter jag och tar över pennan efter Sofia Stenberg.

Efter min breddningsperiod på White arkitekter sitter jag nu på mitt hemföretag Kungsbacka stadsbyggnadskontor. Jag ska berätta om min erfarenhet hittills, då vi nu varit traineer i snart ett år.

Vad har jag med mig?

Första dagen jag satte mig på stolen i GR:s lokaler i Gårda undrade jag vad jag hade gett mig in på. Är det detta som ska ta mig från junior till senior inom stadsbyggnadsutveckling? Och vem är jag i detta sammanhang?

Under min utbildning till arkitekt har jag ständigt sökt efter helhetsperspektivet. Kanske är det min önskan att förstå varför vi tar vissa beslut kring hur vår miljö ser ut eller så är det en törst efter att få en så bred kunskap som möjligt. Oavsett vilket så är det något som driver mig framåt. Jag började min utbildningsbana inom kurser i landskapsarkitektur, upptäckte att jag saknade det urbana panoramat och sökte vidare och läste till planarkitekt på BTH och avslutade mina studier på Chalmers arkitektur. Efter denna utbildning beskriver jag mig själv som arkitekt med inriktning på stadsplanering.

Varför sökte jag nu till Framtidens samhällsbyggare? Jo, det är fortfarande min drivkraft i att skapa ett helhetsperspektiv inom stadsbyggande som gjorde att jag sökte mig hit och ordet drivkraft är något jag kommer tillbaka till. Efter 1 års arbete delvis som konsult och delvis inom kommun, kände jag en avsaknad av förståelse för andra aktörernas mål och perspektiv på stadsbyggande. Fick tips om denna tjänst och nu är jag här.

En av de främsta lärdomarna jag har med mig just nu är just förståelsen för andra branschers drivkrafter. Vilka hjärtefrågor som driver dem är det som styr deras beslut.

Om det är inom förvaltning, projektering eller i visionsstadiet en aktör befinner sig i spelar i sig ingen roll, utan det viktiga är att i ett tidigt skede reda ut vad det är som driver en viss aktör, detta för att skapa en samsyn i mål och effektiva arbetssätt inom ett projekt. Att i ett tidigt skede förstå varför en fråga viktig ser jag som en av nycklarna till ett effektivt arbetssätt. Inte minst när dagens mål är att skapa en hållbar miljö från vision till förvaltning.

Hållbar drivkraft

Förra veckan fick jag möjlighet att vara med i en artikel i tidningen Arkitekten och berätta om min tjänst som framtidenssamhällsbyggare. Där nämnde jag att en av de största utmaningarna jag upplevt under mina två breddningsperioder hittills är den press och stress som branschens aktörer har på sig vad gäller att bygga snabbt och effektivt. Att i denna stress inte missa omätbara värden, inte missa att värdera de misstag och lärdomar vi fått från tidigare stadbyggnadsprojekt tror jag blir vår generations största uppgift. Hittills har jag lärt mig att kommunikation är A och O och det handlar om att lägga tid på att bygga upp ett förtroende för varandra från start. Något vi också fått öva oss på inom vår traineegrupp då vi arbetat med vårat case.

Vi som traineegrupp börjar efter 1 års tid bli en spännande grupp och vi arbetar mer och mer åt samma håll.

Nu är det snart dags för semester,  något som jag vet att alla vi traineer ser fram emot. Det har varit en omtumlande och spännande vinter och vår.  Det ska bli fint att smälta det vi hittills lärt oss innan hösten erbjuder en sista breddningsperiod på ett nytt företag.

Glad sommar!

Varma hälsningar Alexandra Romanov