Vatten och lera upp till anklarna

Nu är det dags för en ännu en ny bloggare. Jag heter Rebecca Greek och har som många andra traineer i programmet en civilingenjörsexamen inom väg och vattenbyggnad från Chalmers i bagaget. Under masteråren läste jag Infrastructure and Environmental Engineering. Nu arbetar jag som trafikingenjör i Lerums kommun. I kommunen jobbar man nu (och sedan en tid tillbaka) med att utveckla de tre tätorterna; Lerum, Floda och Gråbo. Under hösten har jag varit med i gruppen som arbetar med utvecklingen av Floda Centrum. Jag sitter med för att bevaka trafik och VA frågor men lär mig massor om allt mellan himmel och jord. Lerums kommun har visionen att vara Sveriges ledande miljö kommun år 2025. Arbetet som sker i kommunen strävar efter att nå visionen.

Som ni troligtvis vet så är vi alla på breddning nu. Jag har sedan december månad lagt det kommunala arbetet bakom mig för att testa på hur det är att arbeta som entreprenör. Innan jul var jag med och byggde fjärrkyla mellan Nya Ullevi och Almedal i Göteborg. I januari bytte jag arbetsplats och håller till på Norra Hamngatan där Peab förstärker kanalmuren på uppdrag av Trafikkontoret. De senaste två veckorna har jag spenderat dagarna nere i djupa schakt, och oj vad roligt och lärorikt det har varit! Första veckan fick jag gå med anläggarna. Jag har fått vara med och fixa med pumpar, el, slå plaströr runt pelarna, hyvla plaströren för att de lättare ska gå ner i backen, kört en liten söt grävmaskin (den ser ut som en leksak i jämförelse med de stora maskinerna) och mycket mer. Den senaste veckan har jag varit en del av det så kallade mätlaget och jobbat med utsättarna. Jag har aldrig tänkt på vilken viktig roll de har i byggnationen innan. Jag tror inte att något moment skulle kunna fortskrida om inte utsättarna hade varit där först, i princip allt ska sättas ut och mätas in. Nästa vecka är min sista på Peab, ska bli roligt att se vad den har att erbjuda!

Ett helt år i en tårta

Ett helt år i en tårta

När vi började traineeprogrammet fick vi skriva ett brev till oss själva i framtiden. Jag hoppades då att jag skulle få träffa många nya människor, lära mig mer om mig själv och få se hur andra stadsbyggande organisationer fungerade. Mina farhågor var att det skulle bli jobbigt att ta till sig all kunskap och att det ibland skulle kännas lite rörigt på breddningarna. En viktig orsak till att jag ändå vågade hoppa på programmet ändå var att jag hoppades få stort stöd av de andra traineerna och alla andra som är inblandade i programmet.

Nu har ett år gått och jag kan bara se tillbaka med glädje och tacksamhet. Det har varit en buffé av upplevelser där en del saker blev som jag trodde medan andra blev mycket bättre. Visst har det varit både bittert och jobbigt många gånger, men på ett sätt är det ändå det som har gett mig mest. Jag har fått träffa massor av nya människor och sett nya organisationer och nya sätt att tänka och bete sig. Nu först förstår jag hur brett begreppet samhällsbyggnad egentligen är. Jag har fått prova på allt från anläggning till hus, från kommunala till privata aktörer, från förvaltning till tidiga skeden och från projektledning till handgripligt arbete. Det har ibland varit rörigt men jag har fått en otrolig bredd av kunskaper och kunnat plocka russinen ur kakan på alla möjliga plan. Att lära mig mer om mig själv, hur jag reagerar, vad som driver mig och hur jag fungerar i grupp var både det bästa och det jobbigaste jag gjort på länge, men nu känner jag att det är en spännande resa som jag bara börjat mina första stapplande steg på.

Om jag skulle skriva ett nytt brev till mig själv om 14 månader till skulle jag hoppas på ett, kanske lite lugnare, men minst lika roligt år. Om ett år hoppas jag ha kunnat använda några av de kontakter jag fått och jag hoppas att vi traineer fortsätter att träffas och ha stöd av varandra. Jag hoppas att jag har fått vara med och bidra till att minska fördomar och öka samarbetet mellan olika parter. Jag hoppas också att vi för alltid behåller den fantastiska tanken vi gestaltade på vår sista utbildningsdag: Vi delades in i tre olika grupper som skulle bygga varsin tårta för att symbolisera traineeprogrammet. Det började pratas om olika färger för olika breddningsperioder och om ägg som kläcks och blir vackra drakar, när någon påpekade att syftet med programmet var mycket större än så. Det som gör Framtidens Samhällsbyggare så fantastiskt är ju att vi möts över gränserna och gör något som är större än de enskilda aktörerna var för sig. När tiden för tårtbaket var ute stod det alltså inte tre brokiga tårtor på bordet utan en enda stor tårta där var och en i gruppen hade bidragit efter sin kunskap. Tänk om alla samhällsbyggnadsprojekt hade lämnat en så god eftersmak!

PS. Något jag blivit riktigt bra på under det här året är att presentera mig själv: jag heter Louise Johansson och jobbar som projektledare inom drift och underhåll på Park- och naturförvaltningen. Gå in och anmäl er på vårt idéseminarium medan det finns platser kvar!
http://www.cmb-chalmers.se/aktiviteter/ideseminarium-2016/