Ledning och resultat
Det är fredag, första veckan tillbaka efter semestern.
Det har varit en intensiv vecka där stort fokus legat på hemmaplan med uppföljning och återkoppling av arbetena som varit igång under semestern i projektet men också förberedelser för de arbeten och avslut som sker under de närmsta veckorna. Samtidigt så går traineegänget in i en fas av återigen förändrad tillvaro med breddning och ett samtidigt högt produktionstempo i caset.
Vi backar bandet och tar oss tillbaka till breddningsperiod två, en period som jag skulle spendera hos trafikkontoret. Dessvärre blev det inget med detta och jag gjorde istället min breddning internt i mitt projekt på Peab. Jag fick där både gå med entreprenadingenjörerna på blocket samt hänga med gänget som arbetar med kontraktsadministration och förändringshantering. Det var roligt att få göra saker som jag kände mig mer bekant med även om jag till viss del kunde sakna tempot och de framsteg som syns ute i produktion. Det är otroligt häftigt att stanna upp, reflektera och se hur alla olika roller i projektet samverkar och hur vi arbetar med olika saker men ändå gemensamt når resultat. Extra intressant tycker jag att det är utifrån ett ledningsperspektiv, då det gäller att göra rätt strategiskt för att maskineriet ska ånga på. Här drar jag också paralleller till hur vi i traineegänget organiserar oss och hur vi förändrar vår organisation för att skapa våra egna bästa förutsättningar för att nå resultat. Just en sådan förändring kom en dryg månad innan semestern, där vi började arbeta med en ledningsgrupp som leder och driver processen framåt, det finns olika funktioner för att stödja ledningsgruppen och vi har sedan hela gänget som besitter olika spetskompetenser. Organisationen i sig är inget revolutionerande, men det är väldigt intressant att reflektera kring vikten av ledning, både visionärt och interpersonellt, för att få en grupp att producera. Det ska bli särskilt intressant att få fortsätta reflektera och praktiskt få vara en del av detta, nu när semestern är över och vi snart skall leverera vårt resultat.
Det är en spännande tid som ligger framför oss och mig själv. Jag har haft mycket att göra i projektet Olskroken där vi närmar oss besiktningar. Traineegänget skall under tre intensiva dagar arbeta med förankringen av organisationen och aktiviteterna fram till slutseminariet. Samtidigt som detta har vi fortfarande en pandemi att förhålla oss till, vilket är oerhört utmanande men samtidigt stärkande. Så länge vi har ett klimat med hög tolerans, tillit och roligt med varandra, är ingenting omöjligt. Det är nyckeln till att vårt team når våra resultat.
Snart väntar ytterligare en breddningsperiod, där jag ska till Partille Kommun. Jag ser väldigt mycket fram emot att få komma till Partille och få många nya insikter och lärdomar.
M. Lilja
Peab Anläggning
*bilden är från gjutningen av vår första överbyggnad på Olskroksbron
Förvaltningarna har alla sina egenintressen och sitter vanligtvis och finnular på egen kammare. Det kan skapa osämja och missförstånd och argumentation då egenintresse står före Stadens bästa. Dessutom är det svårt att samorganisera en så stor organisation som Göteborgs Stad med önskvärt gemensamma databaser och projektportaler. I BoStad2021 har alla handläggare möjlighet att sitta tillsammans, i en projektlokal på Fastighetskontoret där jag sitter just nu och skriver. Det innebär i praktiken att när Kretslopp och vatten behöver bolla en fråga med Stadsbyggnadskontoret sträcker man på halsen och ser över datorskärmen till planhandläggaren från Stadsbyggnadskontoret som sitter mittemot och frågar ”Du, de nya illustrationsbilderna, har du dom?” Förutom samverkan mellan individer satsar BoStad2021 också på parallella processer; markanvisning och planförfarande sker samtidigt och i samverkan med exploatörerna. På de möten jag varit med och av det jag sett verkar det fungera relativt bra. Många av planerna verkar bli färdiga i tid och den allmänna inställningen är lösningsorienterad. Jag har märkt att egenområdet flyter ut och Trafikkontoret kan få en god idé från Park och natur. Men i min begränsade erfarenhet (på en månad i projektet) verkar den största skillnaden bli den personliga relationen. Alla luncher tillsammans, alla samtal på kafferasterna och afterworken, den personliga kontakten gör att arbetet går snabbare, med mindre fejder och verkar dessutom bli roligare! Våra gruppledare på GR, som håller i traineeprogrammets utbildningar, pointerar det för jämman, att för att bli ett effektivt team krävs tid i gruppen tillsammans. Att för att samarbeta i grupp krävs att gruppen är tajt, att det är högt i tak för ifrågasättande och konfontration, samt att det finns tillit till gruppen i sig. Personlig utveckling är central för ett effektivt team, eftersom det är först när individerna i gruppen utvecklas som gruppen gör det. Förmågan att lösa konflikter är i ett sådant sammanhang mycket viktig och just det övade vi i traineegruppen på under förra utbildningsdagarna på GR, att se våra egna beteendemönster vid konflikter. När vi blir konfronterade med obehagligheter, som kritik på vårt beteende, skapar sinnet sina försvarsvägar, försvarsbeteenden. Det kan vara att vi intellektualisera det som sägs, skjuter det ifrån oss och säga att det inte är sant, plötsligt bli dränerade på energi eller tänka att det är bara "sån jag är" och därför går det inte att ändra på. Det finns en rad olika flyktbeteenden och skulle någon be dig rannsaka dig själv dyker både det ena och det andra upp. Så vad händer då när vi väl har blivit varse våra mindre produktiva beteenden?
Tack för mig och ha det fint! Vänligen,