Ta vara på varandras olikheter
Nyss hemkommen från årets studieresa till Hamburg så är det min tur att ta över stafettpinnen för bloggen. Angelica heter jag och när jag inte är på studieresa, breddning, utvecklingsdagar eller jobbar med de andra traineerna i vårt case så arbetar jag på Park- och naturförvaltningen i Göteborgs Stad. I grunden är jag Väg- och vatteningenjör och tog examen sommaren 2018 och innan traineeprogrammet har jag jobbat ett år som konsult med grundvattenfrågor. På Park- och naturförvaltningen arbetar jag med genomförande av stadsutvecklingsprojekt och med min bakgrund som ingenjör får jag chansen att arbeta med allt från tillgänglighetsfrågor till hur vi anpassar staden till ett ändrat klimat.
Ett projekt jag arbetar i är upprustning av strandkanten vid vallgraven i Trädgårdsföreningen. Arbetet väcker många frågeställningar. Hur ska vi bygga för att klara stigande vattennivåer och mer regn? Hur kan kanten utformas för att djurlivet i kanalen kan bevaras, eller till och med förbättras? Hur kan projektet samordnas med andra projekt i staden? Och i allt detta får vi inte glömma att ta vara på vår historia. Ovan mark är Trädgårdsföreningen är en historisk park som är skyddad enligt lag och under mark finns troligen fornlämningar.
Under traineeprogrammet har jag fått en djupare insikt över hur stadsutveckling är ett komplext samspel mellan historia, nutid och framtid. Olika aktörer, olika intressen, olika kompetens, olika arbetssätt, olika tidsperspektiv, samma stad. Under min första breddningsperiod på Peab Anläggning arbetade jag på avdelningen för trafikanordningar samt på projektet Spårvagnsdepån på Ringön. På Peab fick jag lära mig vikten av att skydda både personal på byggarbetsplatsen och trafikanter under byggtiden. Även hur Peab använder sig av enkla rutiner, ordning och reda och strukturerade kommunikationsvägar för att upprätthålla kvalitet och för att alla ska komma hem säkert efter arbetsdagen.
Förra veckans studieresa till Hamburg var ytterligare ett bevis på ett komplext samspel. Vi valde Hamburg som resmål då den, likt Göteborg, är en gammal hamnstad som utvecklar vattennära områden till att bli levande stadsdelar. Just likheterna mellan Hamburg och Göteborg var något vi som traineegrupp inriktade oss på innan resan. Redan på första studiebesöket i den nybyggda stadsdelen HafenCity poängterade VDn för områdets utvecklingsbolag, Jürgen Bruns-Berentelg, istället olikheterna för städerna. Exempelvis har Hamburg helt andra utmaningar med klimatanpassning då staden regelbundet drabbas av översvämningar på grund av tidvatten, stormar och klimatförändringar.
Att identifiera just olikheter var något vi i traineegruppen även fick göra på andra plan. Under resan har vi fått lära känna varandra mycket bättre. Det har varit väldigt roligt att se fler sidor av varandra och jag ser verkligen fram emot att tillsammans hitta sätt att ta vara på våra olikheter. För jag tror att det är just olikheterna som skapar den bästa gruppen, och slutligen den bästa staden!
Förvaltningarna har alla sina egenintressen och sitter vanligtvis och finnular på egen kammare. Det kan skapa osämja och missförstånd och argumentation då egenintresse står före Stadens bästa. Dessutom är det svårt att samorganisera en så stor organisation som Göteborgs Stad med önskvärt gemensamma databaser och projektportaler. I BoStad2021 har alla handläggare möjlighet att sitta tillsammans, i en projektlokal på Fastighetskontoret där jag sitter just nu och skriver. Det innebär i praktiken att när Kretslopp och vatten behöver bolla en fråga med Stadsbyggnadskontoret sträcker man på halsen och ser över datorskärmen till planhandläggaren från Stadsbyggnadskontoret som sitter mittemot och frågar ”Du, de nya illustrationsbilderna, har du dom?” Förutom samverkan mellan individer satsar BoStad2021 också på parallella processer; markanvisning och planförfarande sker samtidigt och i samverkan med exploatörerna. På de möten jag varit med och av det jag sett verkar det fungera relativt bra. Många av planerna verkar bli färdiga i tid och den allmänna inställningen är lösningsorienterad. Jag har märkt att egenområdet flyter ut och Trafikkontoret kan få en god idé från Park och natur. Men i min begränsade erfarenhet (på en månad i projektet) verkar den största skillnaden bli den personliga relationen. Alla luncher tillsammans, alla samtal på kafferasterna och afterworken, den personliga kontakten gör att arbetet går snabbare, med mindre fejder och verkar dessutom bli roligare! Våra gruppledare på GR, som håller i traineeprogrammets utbildningar, pointerar det för jämman, att för att bli ett effektivt team krävs tid i gruppen tillsammans. Att för att samarbeta i grupp krävs att gruppen är tajt, att det är högt i tak för ifrågasättande och konfontration, samt att det finns tillit till gruppen i sig. Personlig utveckling är central för ett effektivt team, eftersom det är först när individerna i gruppen utvecklas som gruppen gör det. Förmågan att lösa konflikter är i ett sådant sammanhang mycket viktig och just det övade vi i traineegruppen på under förra utbildningsdagarna på GR, att se våra egna beteendemönster vid konflikter. När vi blir konfronterade med obehagligheter, som kritik på vårt beteende, skapar sinnet sina försvarsvägar, försvarsbeteenden. Det kan vara att vi intellektualisera det som sägs, skjuter det ifrån oss och säga att det inte är sant, plötsligt bli dränerade på energi eller tänka att det är bara "sån jag är" och därför går det inte att ändra på. Det finns en rad olika flyktbeteenden och skulle någon be dig rannsaka dig själv dyker både det ena och det andra upp. Så vad händer då när vi väl har blivit varse våra mindre produktiva beteenden?
Tack för mig och ha det fint! Vänligen,