Ta vara på varandras olikheter

Nyss hemkommen från årets studieresa till Hamburg så är det min tur att ta över stafettpinnen för bloggen. Angelica heter jag och när jag inte är på studieresa, breddning, utvecklingsdagar eller jobbar med de andra traineerna i vårt case så arbetar jag på Park- och naturförvaltningen i Göteborgs Stad. I grunden är jag Väg- och vatteningenjör och tog examen sommaren 2018 och innan traineeprogrammet har jag jobbat ett år som konsult med grundvattenfrågor. På Park- och naturförvaltningen arbetar jag med genomförande av stadsutvecklingsprojekt och med min bakgrund som ingenjör får jag chansen att arbeta med allt från tillgänglighetsfrågor till hur vi anpassar staden till ett ändrat klimat.

Ett projekt jag arbetar i är upprustning av strandkanten vid vallgraven i Trädgårdsföreningen. Arbetet väcker många frågeställningar. Hur ska vi bygga för att klara stigande vattennivåer och mer regn? Hur kan kanten utformas för att djurlivet i kanalen kan bevaras, eller till och med förbättras? Hur kan projektet samordnas med andra projekt i staden? Och i allt detta får vi inte glömma att ta vara på vår historia. Ovan mark är Trädgårdsföreningen är en historisk park som är skyddad enligt lag och under mark finns troligen fornlämningar.

Under traineeprogrammet har jag fått en djupare insikt över hur stadsutveckling är ett komplext samspel mellan historia, nutid och framtid. Olika aktörer, olika intressen, olika kompetens, olika arbetssätt, olika tidsperspektiv, samma stad. Under min första breddningsperiod på Peab Anläggning arbetade jag på avdelningen för trafikanordningar samt på projektet Spårvagnsdepån på Ringön. På Peab fick jag lära mig vikten av att skydda både personal på byggarbetsplatsen och trafikanter under byggtiden. Även hur Peab använder sig av enkla rutiner, ordning och reda och strukturerade kommunikationsvägar för att upprätthålla kvalitet och för att alla ska komma hem säkert efter arbetsdagen.

Förra veckans studieresa till Hamburg var ytterligare ett bevis på ett komplext samspel. Vi valde Hamburg som resmål då den, likt Göteborg, är en gammal hamnstad som utvecklar vattennära områden till att bli levande stadsdelar. Just likheterna mellan Hamburg och Göteborg var något vi som traineegrupp inriktade oss på innan resan. Redan på första studiebesöket i den nybyggda stadsdelen HafenCity poängterade VDn för områdets utvecklingsbolag, Jürgen Bruns-Berentelg, istället olikheterna för städerna. Exempelvis har Hamburg helt andra utmaningar med klimatanpassning då staden regelbundet drabbas av översvämningar på grund av tidvatten, stormar och klimatförändringar.

Att identifiera just olikheter var något vi i traineegruppen även fick göra på andra plan. Under resan har vi fått lära känna varandra mycket bättre. Det har varit väldigt roligt att se fler sidor av varandra och jag ser verkligen fram emot att tillsammans hitta sätt att ta vara på våra olikheter. För jag tror att det är just olikheterna som skapar den bästa gruppen, och slutligen den bästa staden!

Angelica Lexell

Park- och naturförvaltningen

FS6

Äntligen fredag!

Äntligen fredag!

Oavsett hur kul det är att jobba och oavsett hur inspirerade case-arbetet är, är det alltid lika härligt med helg!

Helgerna är viktiga för oss alla för att kunna ladda batterierna och göra oss sugna på att ta kommandot över den nya veckan som ligger framför oss. Vad ska vi lära oss nu? Vilka utmaningar- och vilka möjligheter kommer vi stå inför och vilka frågor kan vi ställa för att skapa reflektion?

Det är ingen liten uppgift som ligger till grund för traineeprogrammet och därmed även vårt case-arbete. I caset ska vi lyckas producera något som Framtiden kan använda sig av men det ska vara något nytänkande och samtidigt får det inte bli något luftslott. För tillfället befinner vi oss i stadiet att organisera oss för att kunna uppnå just detta. En organisationsstruktur börjar forma sig i vår stora grupp bestående av 18 väldigt olika själar och snart hoppas vi på att kunna vara både effektiva och innovativa samtidigt som vi vill försöka överbrygga de svårigheter som vi idag märker finns relaterade till att förstå varandras perspektiv och ingångar.

För att börja förstå de olika perspektiv, roller, utmaningar och drivkrafter som respektive aktör i samhällsbyggnadsbranschen har kommer vi att ge oss ut på breddnings perioder. En breddningsperiod är när vi traineer kommer befinna oss hos en annan aktörs och tar del av deras verksamhet under ca två månaders tid. Vår första breddningsperiod väntar runt hörnet och jag är inte ensam om att vara förväntansfull och nyfiken. Men det är inte enda känslan man har i kroppen. Det är ju nu efter ca 3 månader på sitt hemmaföretag man känner att man skapat sig en plats, en roll och ansvarsuppgifter som man inte riktigt vill lämna. Jag sitter redan med en lätt separationsångest över att lämna detta så trygga och roliga som senaste tiden varit min vardag. Även om jag inte trodde dem då stämmer mina känslor med vad våra processledare lyfte för oss redan vid första träffen, så fort ni har blivit bekväma kommer vi rycka upp er därifrån och kasta in er i något annat som är nytt och främmande.

För att knyta an till förra blogginlägget så har även jag också snöat in på vad är samhällsbyggnadsprocessens samhällsansvar? Främst har jag fastnat i vad är vårt sociala ansvar? Går gränsen vid fysisk utformning och exempelvis skapandet av mötesplatser eller går det längre och innefattar hela byggprocessen eller hela samhällsbyggnadsprocessen? Är det hur vi kan använda upphandlingar för att skapa delaktighet, skapa jobb och en känsla av att vara betydelsefull och sedd? Jag står inte med några svar ännu men ser fram emot att under mitt fortsatta arbetsliv utforska vad detta faktiskt i praktiken kan innebära.

Med denna tanke avslutar jag mitt livs första blogginlägg.

Å vem är jag då, jo jag är Pia Ållenberg, biträdande projektledare på Inhouse Tech.
Trevlig helg!

/Pia Ållenberg

Felmeddelande

Ta vara på varandras olikheter

Äntligen fredag!