×

Felmeddelande

Deprecated function: Array and string offset access syntax with curly braces is deprecated in include_once() (line 20 of /var/www/prod/framtidens-samhallsbyggare/includes/file.phar.inc).

Ta vara på varandras olikheter

Nyss hemkommen från årets studieresa till Hamburg så är det min tur att ta över stafettpinnen för bloggen. Angelica heter jag och när jag inte är på studieresa, breddning, utvecklingsdagar eller jobbar med de andra traineerna i vårt case så arbetar jag på Park- och naturförvaltningen i Göteborgs Stad. I grunden är jag Väg- och vatteningenjör och tog examen sommaren 2018 och innan traineeprogrammet har jag jobbat ett år som konsult med grundvattenfrågor. På Park- och naturförvaltningen arbetar jag med genomförande av stadsutvecklingsprojekt och med min bakgrund som ingenjör får jag chansen att arbeta med allt från tillgänglighetsfrågor till hur vi anpassar staden till ett ändrat klimat.

Ett projekt jag arbetar i är upprustning av strandkanten vid vallgraven i Trädgårdsföreningen. Arbetet väcker många frågeställningar. Hur ska vi bygga för att klara stigande vattennivåer och mer regn? Hur kan kanten utformas för att djurlivet i kanalen kan bevaras, eller till och med förbättras? Hur kan projektet samordnas med andra projekt i staden? Och i allt detta får vi inte glömma att ta vara på vår historia. Ovan mark är Trädgårdsföreningen är en historisk park som är skyddad enligt lag och under mark finns troligen fornlämningar.

Under traineeprogrammet har jag fått en djupare insikt över hur stadsutveckling är ett komplext samspel mellan historia, nutid och framtid. Olika aktörer, olika intressen, olika kompetens, olika arbetssätt, olika tidsperspektiv, samma stad. Under min första breddningsperiod på Peab Anläggning arbetade jag på avdelningen för trafikanordningar samt på projektet Spårvagnsdepån på Ringön. På Peab fick jag lära mig vikten av att skydda både personal på byggarbetsplatsen och trafikanter under byggtiden. Även hur Peab använder sig av enkla rutiner, ordning och reda och strukturerade kommunikationsvägar för att upprätthålla kvalitet och för att alla ska komma hem säkert efter arbetsdagen.

Förra veckans studieresa till Hamburg var ytterligare ett bevis på ett komplext samspel. Vi valde Hamburg som resmål då den, likt Göteborg, är en gammal hamnstad som utvecklar vattennära områden till att bli levande stadsdelar. Just likheterna mellan Hamburg och Göteborg var något vi som traineegrupp inriktade oss på innan resan. Redan på första studiebesöket i den nybyggda stadsdelen HafenCity poängterade VDn för områdets utvecklingsbolag, Jürgen Bruns-Berentelg, istället olikheterna för städerna. Exempelvis har Hamburg helt andra utmaningar med klimatanpassning då staden regelbundet drabbas av översvämningar på grund av tidvatten, stormar och klimatförändringar.

Att identifiera just olikheter var något vi i traineegruppen även fick göra på andra plan. Under resan har vi fått lära känna varandra mycket bättre. Det har varit väldigt roligt att se fler sidor av varandra och jag ser verkligen fram emot att tillsammans hitta sätt att ta vara på våra olikheter. För jag tror att det är just olikheterna som skapar den bästa gruppen, och slutligen den bästa staden!

Angelica Lexell
Park- och naturförvaltningen
FS6

DRIVKRAFT

DRIVKRAFT

Hej, Alexandra Romanov heter jag och tar över pennan efter Sofia Stenberg.

Efter min breddningsperiod på White arkitekter sitter jag nu på mitt hemföretag Kungsbacka stadsbyggnadskontor. Jag ska berätta om min erfarenhet hittills, då vi nu varit traineer i snart ett år.

Vad har jag med mig?

Första dagen jag satte mig på stolen i GR:s lokaler i Gårda undrade jag vad jag hade gett mig in på. Är det detta som ska ta mig från junior till senior inom stadsbyggnadsutveckling? Och vem är jag i detta sammanhang?

Under min utbildning till arkitekt har jag ständigt sökt efter helhetsperspektivet. Kanske är det min önskan att förstå varför vi tar vissa beslut kring hur vår miljö ser ut eller så är det en törst efter att få en så bred kunskap som möjligt. Oavsett vilket så är det något som driver mig framåt. Jag började min utbildningsbana inom kurser i landskapsarkitektur, upptäckte att jag saknade det urbana panoramat och sökte vidare och läste till planarkitekt på BTH och avslutade mina studier på Chalmers arkitektur. Efter denna utbildning beskriver jag mig själv som arkitekt med inriktning på stadsplanering.

Varför sökte jag nu till Framtidens samhällsbyggare? Jo, det är fortfarande min drivkraft i att skapa ett helhetsperspektiv inom stadsbyggande som gjorde att jag sökte mig hit och ordet drivkraft är något jag kommer tillbaka till. Efter 1 års arbete delvis som konsult och delvis inom kommun, kände jag en avsaknad av förståelse för andra aktörernas mål och perspektiv på stadsbyggande. Fick tips om denna tjänst och nu är jag här.

En av de främsta lärdomarna jag har med mig just nu är just förståelsen för andra branschers drivkrafter. Vilka hjärtefrågor som driver dem är det som styr deras beslut.

Om det är inom förvaltning, projektering eller i visionsstadiet en aktör befinner sig i spelar i sig ingen roll, utan det viktiga är att i ett tidigt skede reda ut vad det är som driver en viss aktör, detta för att skapa en samsyn i mål och effektiva arbetssätt inom ett projekt. Att i ett tidigt skede förstå varför en fråga viktig ser jag som en av nycklarna till ett effektivt arbetssätt. Inte minst när dagens mål är att skapa en hållbar miljö från vision till förvaltning.

Hållbar drivkraft

Förra veckan fick jag möjlighet att vara med i en artikel i tidningen Arkitekten och berätta om min tjänst som framtidenssamhällsbyggare. Där nämnde jag att en av de största utmaningarna jag upplevt under mina två breddningsperioder hittills är den press och stress som branschens aktörer har på sig vad gäller att bygga snabbt och effektivt. Att i denna stress inte missa omätbara värden, inte missa att värdera de misstag och lärdomar vi fått från tidigare stadbyggnadsprojekt tror jag blir vår generations största uppgift. Hittills har jag lärt mig att kommunikation är A och O och det handlar om att lägga tid på att bygga upp ett förtroende för varandra från start. Något vi också fått öva oss på inom vår traineegrupp då vi arbetat med vårat case.

Vi som traineegrupp börjar efter 1 års tid bli en spännande grupp och vi arbetar mer och mer åt samma håll.

Nu är det snart dags för semester,  något som jag vet att alla vi traineer ser fram emot. Det har varit en omtumlande och spännande vinter och vår.  Det ska bli fint att smälta det vi hittills lärt oss innan hösten erbjuder en sista breddningsperiod på ett nytt företag.

Glad sommar!

Varma hälsningar Alexandra Romanov