
Utmaning = Utveckling
Hej!
Den här veckan är det jag, Sebastian Ömar Törnqvist, hemmahörande på Partille Kommun som har fått äran att blogga. Något som jag annars inte är särskilt van vid. Men det är varken första eller sista gången under Traineeprogrammet jag gör något som jag inte är van vid, för under programmets gång presenteras man ständigt för nya utmaningar. Testa att tillsammans med 13 andra personer driva ett komplext casearbete, göra en studieresa utomlands med tidigare nämnda personer samt vara ny på jobbet fyra gånger. Allt på 14 månader! Till vår hjälp har vi kompetenta processledare från GR som ömsom leder ömsom pushar oss igenom vår grupputveckling, engagerade handledare på både hem- och breddningsföretag samt kloka mentorer och kontaktpersoner. Kombinationen av rejäla utmaningar och professionell stöttning skapar en extremt näringsrik grogrund för personlig utveckling, något som fick mig att söka just detta program. Alla erfarenheter från programmet kommer vi sedan plocka med tillbaka till våra hemföretag och vidare i livet.
Jag är anställd som Mark- och Exploateringsingenjör på Partille kommun vilket innebär att jag tillsammans med mina kollegor representerar kommunen som markägare i olika frågor. Främst är det förvärv/försäljning/förvaltning och reglering av mark, juridiska genomförandefrågor i detaljplan och olika avtal. Men rollen är bred och kommunen liten vilket innebär att de faktiska arbetsuppgifterna sträcker sig långt utanför min korta beskrivning. Att arbeta i en liten kommun som Partille ger mig möjligheten att förstå kommunens organisation, hur de olika avdelningarna, enheterna, förvaltningarna och politiken hänger ihop. Allt som krävs är att bokstavligt talat sticka ut huvudet i korridoren, eller i värsta fall gå tiotalet meter för att få kontakt med till exempel bygglovshandläggare, planarkitekter och VA-ingenjörer.
I skrivande stund har jag nyligen påbörjat min andra breddningsperiod. Den här gången på Park och Naturförvaltningen i Göteborg. Den första breddningsperioden genomfördes på Lantmäteriavdelningen i samma stad. Den största skillnaden mellan de två breddningarna är nödvändigtvis inte arbetet utan själva omständigheterna. Där den tidigare breddningsperiodens första tid förgylldes av många fysiska möten och varma handslag kantas nu denna samma men också helt olika initiering av, på behörigt avstånd vinkande hälsningar och digitala träffar. Jag talar förstås om Coronaviruset och vilken effekt det har haft på mig och det lilla tvärsnitt av samhället som jag kan se. Viruset påverkar just nu allt från ens sociala liv och allmänna hälsa till världsekonomin. Det är med andra ord en enorm utmaning för alla, en utmaning som har många negativa effekter men i framtiden kanske också vissa positiva. För även om den närmsta tiden ser dyster ut så slås jag också av hur anpassningsbara vi är. I alla organisationer jag berört, Traineegruppen, Planavdelningen i Partille och här på PoNF i Göteborg så har omställningen till digitalisering och arbete hemifrån gått rasande fort. Vem vet, viruset kanske fungerar som katalysator för framtidens arbetsplats och arbetssätt?
Ta hand om er och glöm inte att tvätta händerna!
Sebastian Ömar Törnqvist
Samhällsbyggnadskontoret Partille







Förvaltningarna har alla sina egenintressen och sitter vanligtvis och finnular på egen kammare. Det kan skapa osämja och missförstånd och argumentation då egenintresse står före Stadens bästa. Dessutom är det svårt att samorganisera en så stor organisation som Göteborgs Stad med önskvärt gemensamma databaser och projektportaler. I BoStad2021 har alla handläggare möjlighet att sitta tillsammans, i en projektlokal på Fastighetskontoret där jag sitter just nu och skriver. Det innebär i praktiken att när Kretslopp och vatten behöver bolla en fråga med Stadsbyggnadskontoret sträcker man på halsen och ser över datorskärmen till planhandläggaren från Stadsbyggnadskontoret som sitter mittemot och frågar ”Du, de nya illustrationsbilderna, har du dom?” Förutom samverkan mellan individer satsar BoStad2021 också på parallella processer; markanvisning och planförfarande sker samtidigt och i samverkan med exploatörerna. På de möten jag varit med och av det jag sett verkar det fungera relativt bra. Många av planerna verkar bli färdiga i tid och den allmänna inställningen är lösningsorienterad. Jag har märkt att egenområdet flyter ut och Trafikkontoret kan få en god idé från Park och natur. Men i min begränsade erfarenhet (på en månad i projektet) verkar den största skillnaden bli den personliga relationen. Alla luncher tillsammans, alla samtal på kafferasterna och afterworken, den personliga kontakten gör att arbetet går snabbare, med mindre fejder och verkar dessutom bli roligare! Våra gruppledare på GR, som håller i traineeprogrammets utbildningar, pointerar det för jämman, att för att bli ett effektivt team krävs tid i gruppen tillsammans. Att för att samarbeta i grupp krävs att gruppen är tajt, att det är högt i tak för ifrågasättande och konfontration, samt att det finns tillit till gruppen i sig. Personlig utveckling är central för ett effektivt team, eftersom det är först när individerna i gruppen utvecklas som gruppen gör det. Förmågan att lösa konflikter är i ett sådant sammanhang mycket viktig och just det övade vi i traineegruppen på under förra utbildningsdagarna på GR, att se våra egna beteendemönster vid konflikter. När vi blir konfronterade med obehagligheter, som kritik på vårt beteende, skapar sinnet sina försvarsvägar, försvarsbeteenden. Det kan vara att vi intellektualisera det som sägs, skjuter det ifrån oss och säga att det inte är sant, plötsligt bli dränerade på energi eller tänka att det är bara "sån jag är" och därför går det inte att ändra på. Det finns en rad olika flyktbeteenden och skulle någon be dig rannsaka dig själv dyker både det ena och det andra upp. Så vad händer då när vi väl har blivit varse våra mindre produktiva beteenden?
Tack för mig och ha det fint! Vänligen,