×

Felmeddelande

Deprecated function: Array and string offset access syntax with curly braces is deprecated in include_once() (line 20 of /var/www/prod/framtidens-samhallsbyggare/includes/file.phar.inc).

Utmaning = Utveckling

Hej!

Den här veckan är det jag, Sebastian Ömar Törnqvist, hemmahörande på Partille Kommun som har fått äran att blogga. Något som jag annars inte är särskilt van vid. Men det är varken första eller sista gången under Traineeprogrammet jag gör något som jag inte är van vid, för under programmets gång presenteras man ständigt för nya utmaningar. Testa att tillsammans med 13 andra personer driva ett komplext casearbete, göra en studieresa utomlands med tidigare nämnda personer samt vara ny på jobbet fyra gånger. Allt på 14 månader! Till vår hjälp har vi kompetenta processledare från GR som ömsom leder ömsom pushar oss igenom vår grupputveckling, engagerade handledare på både hem- och breddningsföretag samt kloka mentorer och kontaktpersoner. Kombinationen av rejäla utmaningar och professionell stöttning skapar en extremt näringsrik grogrund för personlig utveckling, något som fick mig att söka just detta program. Alla erfarenheter från programmet kommer vi sedan plocka med tillbaka till våra hemföretag och vidare i livet.

Jag är anställd som Mark- och Exploateringsingenjör på Partille kommun vilket innebär att jag tillsammans med mina kollegor representerar kommunen som markägare i olika frågor. Främst är det förvärv/försäljning/förvaltning och reglering av mark, juridiska genomförandefrågor i detaljplan och olika avtal. Men rollen är bred och kommunen liten vilket innebär att de faktiska arbetsuppgifterna sträcker sig långt utanför min korta beskrivning. Att arbeta i en liten kommun som Partille ger mig möjligheten att förstå kommunens organisation, hur de olika avdelningarna, enheterna, förvaltningarna och politiken hänger ihop. Allt som krävs är att bokstavligt talat sticka ut huvudet i korridoren, eller i värsta fall gå tiotalet meter för att få kontakt med till exempel bygglovshandläggare, planarkitekter och VA-ingenjörer.

I skrivande stund har jag nyligen påbörjat min andra breddningsperiod. Den här gången på Park och Naturförvaltningen i Göteborg. Den första breddningsperioden genomfördes på Lantmäteriavdelningen i samma stad. Den största skillnaden mellan de två breddningarna är nödvändigtvis inte arbetet utan själva omständigheterna. Där den tidigare breddningsperiodens första tid förgylldes av många fysiska möten och varma handslag kantas nu denna samma men också helt olika initiering av, på behörigt avstånd vinkande hälsningar och digitala träffar. Jag talar förstås om Coronaviruset och vilken effekt det har haft på mig och det lilla tvärsnitt av samhället som jag kan se. Viruset påverkar just nu allt från ens sociala liv och allmänna hälsa till världsekonomin. Det är med andra ord en enorm utmaning för alla, en utmaning som har många negativa effekter men i framtiden kanske också vissa positiva. För även om den närmsta tiden ser dyster ut så slås jag också av hur anpassningsbara vi är. I alla organisationer jag berört, Traineegruppen, Planavdelningen i Partille och här på PoNF i Göteborg så har omställningen till digitalisering och arbete hemifrån gått rasande fort. Vem vet, viruset kanske fungerar som katalysator för framtidens arbetsplats och arbetssätt?

Ta hand om er och glöm inte att tvätta händerna!

 

Sebastian Ömar Törnqvist

Samhällsbyggnadskontoret Partille

Sebastian Ömar Törnqvist
FS6

Ett helt år i en tårta

Ett helt år i en tårta

När vi började traineeprogrammet fick vi skriva ett brev till oss själva i framtiden. Jag hoppades då att jag skulle få träffa många nya människor, lära mig mer om mig själv och få se hur andra stadsbyggande organisationer fungerade. Mina farhågor var att det skulle bli jobbigt att ta till sig all kunskap och att det ibland skulle kännas lite rörigt på breddningarna. En viktig orsak till att jag ändå vågade hoppa på programmet ändå var att jag hoppades få stort stöd av de andra traineerna och alla andra som är inblandade i programmet.

Nu har ett år gått och jag kan bara se tillbaka med glädje och tacksamhet. Det har varit en buffé av upplevelser där en del saker blev som jag trodde medan andra blev mycket bättre. Visst har det varit både bittert och jobbigt många gånger, men på ett sätt är det ändå det som har gett mig mest. Jag har fått träffa massor av nya människor och sett nya organisationer och nya sätt att tänka och bete sig. Nu först förstår jag hur brett begreppet samhällsbyggnad egentligen är. Jag har fått prova på allt från anläggning till hus, från kommunala till privata aktörer, från förvaltning till tidiga skeden och från projektledning till handgripligt arbete. Det har ibland varit rörigt men jag har fått en otrolig bredd av kunskaper och kunnat plocka russinen ur kakan på alla möjliga plan. Att lära mig mer om mig själv, hur jag reagerar, vad som driver mig och hur jag fungerar i grupp var både det bästa och det jobbigaste jag gjort på länge, men nu känner jag att det är en spännande resa som jag bara börjat mina första stapplande steg på.

Om jag skulle skriva ett nytt brev till mig själv om 14 månader till skulle jag hoppas på ett, kanske lite lugnare, men minst lika roligt år. Om ett år hoppas jag ha kunnat använda några av de kontakter jag fått och jag hoppas att vi traineer fortsätter att träffas och ha stöd av varandra. Jag hoppas att jag har fått vara med och bidra till att minska fördomar och öka samarbetet mellan olika parter. Jag hoppas också att vi för alltid behåller den fantastiska tanken vi gestaltade på vår sista utbildningsdag: Vi delades in i tre olika grupper som skulle bygga varsin tårta för att symbolisera traineeprogrammet. Det började pratas om olika färger för olika breddningsperioder och om ägg som kläcks och blir vackra drakar, när någon påpekade att syftet med programmet var mycket större än så. Det som gör Framtidens Samhällsbyggare så fantastiskt är ju att vi möts över gränserna och gör något som är större än de enskilda aktörerna var för sig. När tiden för tårtbaket var ute stod det alltså inte tre brokiga tårtor på bordet utan en enda stor tårta där var och en i gruppen hade bidragit efter sin kunskap. Tänk om alla samhällsbyggnadsprojekt hade lämnat en så god eftersmak!

PS. Något jag blivit riktigt bra på under det här året är att presentera mig själv: jag heter Louise Johansson och jobbar som projektledare inom drift och underhåll på Park- och naturförvaltningen. Gå in och anmäl er på vårt idéseminarium medan det finns platser kvar!
http://www.cmb-chalmers.se/aktiviteter/ideseminarium-2016/