
Vi lär av varandra
Framtidens Samhällsbyggare består av kompetenta utbildade ingenjörer som genom detta program får en bred branschöverskridande kompetens och gedigen ledarskapsutbildning.
Mitt första inlägg handlade om starten och förväntningarna på programmet och vårt uppdrag. Detta inlägg ska få handla om utbyte. Utbytet för oss traineer och arbetsgivare, men också för dig som läsare och branschkollega.
Vi är inne på vår andra breddningsperiod och byter arbetsplatser med varandra. Jag är ute på Wästbygg och testar på rollen som arbetsledare, får insikt i planeringen, processerna och framförallt det praktiska arbetet. För mig som i vanliga fall sitter på beställarsidan är detta lärorikt och givande. Det ger mig en ökad förståelse för utförarentreprenörernas synvinkel, lär mig förstå arbetsgången, nya termer och skapar kontaktnät. Jag lär mig att se fallgropar och bromsklossar som jag i beställarrollen kan undvika i framtiden. Vi skapar med andra ord bättre förutsättningar för smidigare samarbeten.
Breddningarna är ömsesidiga utbyten mellan arbetsgivarna. Vi får och ger insikt i varandras organisationer, vi kommunicerar, skapar förståelse, ser varandras behov och får effektivare processer. Vi lär av varandra.
Vi som traineer kan börja skörda frukterna från våra breddningar, våra utbildningsdagar och kan framför allt använda erfarenheterna vi får genom vårt case-arbete. Pusselbitarna faller på plats, vi utvecklas, blir tydligare i vår kommunikation, säkrare i våra roller och delar med oss av våra erfarenheter.
Du som är vår branschkollega, du gagnas också av detta. Utbyte är att lära av varandra, se möjligheter och hinder som något gemensamt att arbeta med för smidigare processer. När vi ses vid förhandlingsbordet eller planeringsmötet i framtiden kommer vi ha ökad förståelse för varandra, kommunicera bättre och samarbeta smidigare.
Jonna Olsson, Västfastigheter








Förvaltningarna har alla sina egenintressen och sitter vanligtvis och finnular på egen kammare. Det kan skapa osämja och missförstånd och argumentation då egenintresse står före Stadens bästa. Dessutom är det svårt att samorganisera en så stor organisation som Göteborgs Stad med önskvärt gemensamma databaser och projektportaler. I BoStad2021 har alla handläggare möjlighet att sitta tillsammans, i en projektlokal på Fastighetskontoret där jag sitter just nu och skriver. Det innebär i praktiken att när Kretslopp och vatten behöver bolla en fråga med Stadsbyggnadskontoret sträcker man på halsen och ser över datorskärmen till planhandläggaren från Stadsbyggnadskontoret som sitter mittemot och frågar ”Du, de nya illustrationsbilderna, har du dom?” Förutom samverkan mellan individer satsar BoStad2021 också på parallella processer; markanvisning och planförfarande sker samtidigt och i samverkan med exploatörerna. På de möten jag varit med och av det jag sett verkar det fungera relativt bra. Många av planerna verkar bli färdiga i tid och den allmänna inställningen är lösningsorienterad. Jag har märkt att egenområdet flyter ut och Trafikkontoret kan få en god idé från Park och natur. Men i min begränsade erfarenhet (på en månad i projektet) verkar den största skillnaden bli den personliga relationen. Alla luncher tillsammans, alla samtal på kafferasterna och afterworken, den personliga kontakten gör att arbetet går snabbare, med mindre fejder och verkar dessutom bli roligare! Våra gruppledare på GR, som håller i traineeprogrammets utbildningar, pointerar det för jämman, att för att bli ett effektivt team krävs tid i gruppen tillsammans. Att för att samarbeta i grupp krävs att gruppen är tajt, att det är högt i tak för ifrågasättande och konfontration, samt att det finns tillit till gruppen i sig. Personlig utveckling är central för ett effektivt team, eftersom det är först när individerna i gruppen utvecklas som gruppen gör det. Förmågan att lösa konflikter är i ett sådant sammanhang mycket viktig och just det övade vi i traineegruppen på under förra utbildningsdagarna på GR, att se våra egna beteendemönster vid konflikter. När vi blir konfronterade med obehagligheter, som kritik på vårt beteende, skapar sinnet sina försvarsvägar, försvarsbeteenden. Det kan vara att vi intellektualisera det som sägs, skjuter det ifrån oss och säga att det inte är sant, plötsligt bli dränerade på energi eller tänka att det är bara "sån jag är" och därför går det inte att ändra på. Det finns en rad olika flyktbeteenden och skulle någon be dig rannsaka dig själv dyker både det ena och det andra upp. Så vad händer då när vi väl har blivit varse våra mindre produktiva beteenden?
Tack för mig och ha det fint! Vänligen,