Äntligen fredag!

Oavsett hur kul det är att jobba och oavsett hur inspirerade case-arbetet är, är det alltid lika härligt med helg!

 
Helgerna är viktiga för oss alla för att kunna ladda batterierna och göra oss sugna på att ta kommandot över den nya veckan som ligger framför oss. Vad ska vi lära oss nu? Vilka utmaningar- och vilka möjligheter kommer vi stå inför och vilka frågor kan vi ställa för att skapa reflektion?

 
Det är ingen liten uppgift som ligger till grund för traineeprogrammet och därmed även vårt case-arbete. I caset ska vi lyckas producera något som Framtiden kan använda sig av men det ska vara något nytänkande och samtidigt får det inte bli något luftslott. För tillfället befinner vi oss i stadiet att organisera oss för att kunna uppnå just detta. En organisationsstruktur börjar forma sig i vår stora grupp bestående av 18 väldigt olika själar och snart hoppas vi på att kunna vara både effektiva och innovativa samtidigt som vi vill försöka överbrygga de svårigheter som vi idag märker finns relaterade till att förstå varandras perspektiv och ingångar.

 
För att börja förstå de olika perspektiv, roller, utmaningar och drivkrafter som respektive aktör i samhällsbyggnadsbranschen har kommer vi att ge oss ut på breddnings perioder. En breddningsperiod är när vi traineer kommer befinna oss hos en annan aktörs och tar del av deras verksamhet under ca två månaders tid. Vår första breddningsperiod väntar runt hörnet och jag är inte ensam om att vara förväntansfull och nyfiken. Men det är inte enda känslan man har i kroppen. Det är ju nu efter ca 3 månader på sitt hemmaföretag man känner att man skapat sig en plats, en roll och ansvarsuppgifter som man inte riktigt vill lämna. Jag sitter redan med en lätt separationsångest över att lämna detta så trygga och roliga som senaste tiden varit min vardag. Även om jag inte trodde dem då stämmer mina känslor med vad våra processledare lyfte för oss redan vid första träffen, så fort ni har blivit bekväma kommer vi rycka upp er därifrån och kasta in er i något annat som är nytt och främmande.

 
För att knyta an till förra blogginlägget så har även jag också snöat in på vad är samhällsbyggnadsprocessens samhällsansvar? Främst har jag fastnat i vad är vårt sociala ansvar? Går gränsen vid fysisk utformning och exempelvis skapandet av mötesplatser eller går det längre och innefattar hela byggprocessen eller hela samhällsbyggnadsprocessen? Är det hur vi kan använda upphandlingar för att skapa delaktighet, skapa jobb och en känsla av att vara betydelsefull och sedd? Jag står inte med några svar ännu men ser fram emot att under mitt fortsatta arbetsliv utforska vad detta faktiskt i praktiken kan innebära.

 
Med denna tanke avslutar jag mitt livs första blogginlägg.

 
Å vem är jag då, jo jag är Pia Ållenberg, biträdande projektledare på Inhouse Tech.pia
Trevlig helg!

/Pia Ållenberg

 

SEMESTERPERIOD

SEMESTERPERIOD

Semesterlugnet har lagt sig som en oas över kontoret och korridorerna fylls med stillhet. De flesta skrivbord står tomma och vilar inför en kommande fartfylld höst. Några få av oss bemannar kontoret under semesterveckorna och det är förvånansvärt hur mycket man hinner ta i tu med när kalendern inte är fylld av möten och akut uppkommande ”jag ska bara-uppgifter”. Själv har jag fått ett uppdrag som ska färdigställas under semesterveckorna som tar upp den mesta av min tid. Uppdraget innebär att jag är ute mycket på vägarna, till skillnad från min normala arbetsvardag där jag spenderar mycket tid på kontoret. Men så dök det upp en liten notis i kalendern denna morgon att det var min tur igen att skriva ett blogginlägg, så nu sitter jag, Madelene Abu Izam, här i Partille Kommunhus på trafikenheten och ska försöka sammanfatta den senaste traineeperioden.

På traineeschemat står det ”semesterperiod” och vi har inga utbildningsdagar eller lunchföreläsningar under sommaren, och inte heller några inplanerade traineegruppsmöten. Traineernas interna arbetsfördelningsdokument, som består av ett exceldokument där alla traineer fyller i vilken del av Caset man arbetar med, fylls med luckor av semesterveckor och vi som inte är på semester (än) sköter våra uppgifter individuellt. Precis innan semesterperioden organiserade vi upp något som vi kallade för ett Case-race. Case-racet var ett sätt för oss att sätta in andra växeln för att uppnå våra deadlines och ge alla något att arbeta med under semesterperioden. Case-racet bestod av tre dagar där vi alla samlades i Fastighetskontorets lokaler och arbetade tillsammans med att beta av arbetsuppgifter som vi tagit fram under arbetets gång. Utifrån min mening blev Case-racet lyckat och ett viktigt mål för vårt arbete, men också för oss som grupp.

Det är inspirerande att se hur gruppens effektivitet ständigt förbättras under tidens gång och hur de verktyg vi fått från traineeprogrammet sätts i praktik och utvecklar gruppens samarbetsförmåga. Nu är det bara tre månader kvar till vi tillsammans ska stå och presentera Caset och jag har en känsla av att tiden dit kommer gå oerhört fort. Jag är glad och stolt över att jag efter traineeperioden kommer att vara 4 arbetsplatser, 22 utbildningsdagar, 11 lunchföreläsningar, 8 frukostseminarium och 15 vänner rikare.

Madelene Abu Izam
Partille Kommun SBK Trafikenheten