Idéseminarium 2018
Pulsen slår. Vi traineer står förväntansfulla och trycker bakom några skärmar vid sidan av scenen. I publiken sitter 200 viktiga personer från samhällsbyggnadsbranschen. Jag hör Linas röst i mikrofonen: ” Ett traineeprogram. Ett mål. En framtid. Två sätt att ta oss dit. 16 nyckelpersoner, med helhetsperspektiv på samhällsbyggnadssektorn och stora kontaktnät. 16 personer, redo att möta de utmaningar branschen står inför. 16 personer, som kommer att guida er på en dubbelspårig resa till framtiden.” Sedan rullar programmet för årets idéseminarium igång. Vi alla visar oss från vår bästa sida och levererar ett fantastiskt idéseminarium. Jag hoppas att vi lyckades inspirera er i publiken!
Jag som skriver detta blogginlägg heter Johanna Jeppsson och jobbar som biträdande projektledare på Västfastigheter (VF). Jag har fått den trevliga uppgiften att sammanfatta de sista veckorna av traineeprogrammet omgång 4. Den sista breddningsperioden tillbringade jag på Lokalförvaltningen (LF), några veckor på markavdelningen och några på projektavdelningen. Organisationen är väldigt lik min egen, LF bygger skolor och förskolor medan VF bygger sjukhus, och jag kan konstatera att det finns mycket vi kan lära av varandra.
I fredags, den 26 oktober, avslutades traineeprogrammet med ett idéseminarium där vi traineer delade med oss av våra erfarenheter samt presenterade resultatet av vårt stadsutvecklingscase. Agendan innehöll bland annat en kommunikationsövning, praktiska tips hur man bäst tar emot en nyanställd/trainee, hur feedback kan användas för att förbättra arbetsklimat och hur kunskap om en grupps utvecklingsfaser kan skapa effektiva team. Vi pratade även om vikten av nätverk också minglade vi en hel del!
Vårt stadsutvecklingscase, där Trafikverket varit beställare, resulterade i två förslag där vi tog med publiken på en resa till framtidens Borås. Vår uppgift har varit att ge förslag på hur positiv stadsutveckling kan uppnås när Borås får en ny station för höghastighetståg, antingen i ett centrumnära eller externt läge. Vi angrep uppgiften genom att skapa två visioner, en för varje stationsläge, för Borås år 2050. Sedan identifierade vi vilka åtgärder som kan genomföras för att uppnå dessa visioner. Jag rekommenderar alla nyfikna att läsa vår caserapport, ett arbete som jag är riktigt stolt över.
”Vadå manus?” tänkte jag i början av september. Jag har aldrig skrivit ett manus förut, men att få vara med under hela resan från idé till färdig slutprodukt har varit fantastiskt roligt, att lägga de små pusselbitarna som sedan skapar en helhet. Vad var nyckeln då? Jo, nämligen att ta hjälp av alla i gruppen och utnyttja varandras kompetens. Det som jag tycker är jobbigt, tycker andra är enkelt eller när jag får idétorka så finns det andra som sprutar ur sig idéer. Efter traineeåret är jag många erfarenheter rikare, har förvärvat ny kunskap och skapat värdefulla relationer, men det viktigaste jag tar med mig är vikten av gott samarbete och att vi faktiskt är starkare tillsammans! Det här hade aldrig gått att genomföra utan mina kompetenta och ambitiösa traineekollegor.
Jag är tacksam över allt som traineeprogrammet har gett mig, och precis som introt antyder så är vi nu 16 personer a.k.a. förändringsagenter, redo att anta nya utmaningar!
Vi ses där ute i verkligheten!
Förvaltningarna har alla sina egenintressen och sitter vanligtvis och finnular på egen kammare. Det kan skapa osämja och missförstånd och argumentation då egenintresse står före Stadens bästa. Dessutom är det svårt att samorganisera en så stor organisation som Göteborgs Stad med önskvärt gemensamma databaser och projektportaler. I BoStad2021 har alla handläggare möjlighet att sitta tillsammans, i en projektlokal på Fastighetskontoret där jag sitter just nu och skriver. Det innebär i praktiken att när Kretslopp och vatten behöver bolla en fråga med Stadsbyggnadskontoret sträcker man på halsen och ser över datorskärmen till planhandläggaren från Stadsbyggnadskontoret som sitter mittemot och frågar ”Du, de nya illustrationsbilderna, har du dom?” Förutom samverkan mellan individer satsar BoStad2021 också på parallella processer; markanvisning och planförfarande sker samtidigt och i samverkan med exploatörerna. På de möten jag varit med och av det jag sett verkar det fungera relativt bra. Många av planerna verkar bli färdiga i tid och den allmänna inställningen är lösningsorienterad. Jag har märkt att egenområdet flyter ut och Trafikkontoret kan få en god idé från Park och natur. Men i min begränsade erfarenhet (på en månad i projektet) verkar den största skillnaden bli den personliga relationen. Alla luncher tillsammans, alla samtal på kafferasterna och afterworken, den personliga kontakten gör att arbetet går snabbare, med mindre fejder och verkar dessutom bli roligare! Våra gruppledare på GR, som håller i traineeprogrammets utbildningar, pointerar det för jämman, att för att bli ett effektivt team krävs tid i gruppen tillsammans. Att för att samarbeta i grupp krävs att gruppen är tajt, att det är högt i tak för ifrågasättande och konfontration, samt att det finns tillit till gruppen i sig. Personlig utveckling är central för ett effektivt team, eftersom det är först när individerna i gruppen utvecklas som gruppen gör det. Förmågan att lösa konflikter är i ett sådant sammanhang mycket viktig och just det övade vi i traineegruppen på under förra utbildningsdagarna på GR, att se våra egna beteendemönster vid konflikter. När vi blir konfronterade med obehagligheter, som kritik på vårt beteende, skapar sinnet sina försvarsvägar, försvarsbeteenden. Det kan vara att vi intellektualisera det som sägs, skjuter det ifrån oss och säga att det inte är sant, plötsligt bli dränerade på energi eller tänka att det är bara "sån jag är" och därför går det inte att ändra på. Det finns en rad olika flyktbeteenden och skulle någon be dig rannsaka dig själv dyker både det ena och det andra upp. Så vad händer då när vi väl har blivit varse våra mindre produktiva beteenden?
Tack för mig och ha det fint! Vänligen,