Nu tändas tusen juleljus

Nu återstår det bara en Kungälvare att presentera sig och det är jag, Johan Emanuelsson.

Jag kommer närmast från Chalmers utbildning inom Väg- och vattenbyggnad där jag spenderade fem roliga, utmanande och väldigt utvecklande år. Anledningen till att jag valt att arbeta just i Kungälv är för att här är just VA, eller vatten och avlopp som det står för, ett riktigt hett ämne! Det planeras många stora projekt och de kommande åren innefattar stora investeringar både för att förbättra kvalitén på och öka mängden dricksvatten för levereras. Dessutom ska utbyggnad av ”VA-nätet” ske så att många fler invånare i kommunen får tillgång till kommunalt dricksvatten och avledning för sitt avlopp. Jag började jobbet som ingenjör på VA-verket i slutet på augusti och tre och en halv månad har sprungit förbi snabbare än vad jag någonsin föreställt mig! Det är ett mångsidigt arbete där jag har fått tillfälle att arbeta i olika projektgrupper men samtidigt fått driva egna mindre projekt vid sidan av. Det finns alltid något att engagera sig i och ofantligt mycket att lära!

För att göra en kort avstämning kring traineegruppens arbete så har vi har äntligen fått tillgång till projektportalen Projectplace. Det är ett webbverktyg som kommer att användas för att bättra på samordningen i vårt case-arbete, vilket vi saknat till viss del. På måndag den 15e december kommer vi i gruppen att ses under eftermiddagen för att diskutera eventuella studieresmål som kan generera lämplig input för planeringen av framtidens Frölunda.

Nog om Kungälv och traineegruppen, sedan början på december har jag varit på breddningsperiod hos Veidekke – Norges största byggentreprenör som numera har lyckats få en allt större marknadsandel även i Sverige. Mitt ”nya jobb” består i utförande och planering av mark- och betongentreprenad på Preemraff i Torslanda. Anläggningsarbete är något som för mig tidigare känts lite främmande men det har visat sig vara väldigt spännande och intensivt! Många moment ska stämma för att hålla satta tidsramar och kritiska linjer i projektet. Jag känner redan att breddningen har gett mig insikten att ett entreprenadarbete kanske ser enkelt ut på ritningsbordet, men att det i praktiken kräver en ständig samordning och förmåga att anpassa sig till olika situationer.

Miljön på oljeraffinaderiet är minst sagt lite annorlunda: rörgator och ventiler finns praktiskt taget överallt, flamskyddskläder, skyddshandskar, glasögon o.s.v. ska vara på under hela vistelsen ute på anläggningen, alla arbeten kräver särskilda tillstånd eftersom det är explosivt område och det finns hela tiden andra entreprenörer som arbetar väldigt tight inpå vårt bygge.....Numera blir det alltså mestadels arbete utomhus och det är kul, så länge man slipper regn, hagel och snålblåst ;) .... Något som ändå alltid slår mig när jag går från bussen till raffinaderiet på morgonen är den uppseendeväckande vyn som jag möts av. Den inhyser, passande nog, en liten känsla av jul såhär i mitten av ett regnigt december!

// Johan

Skilda världar

Skilda världar

Vanligtvis hör jag hemma på Göteborgs stads fastighetskontor där jag arbetar med planering och utveckling på strategiska avdelningen. Men sedan drygt en månad tillbaka befinner jag mig på Peab anläggning på bygget av en vätgasanläggning på Preems raffinaderi i Torslanda, eller raffet som det också kallas. Fastighetskontorets charmiga sekelskiftesbyggnad är utbytt mot byggbodar och min vanliga klädsel i kjol har fått byttas ut mot flamskyddssäkra varselkläder. Normala kontorstider med otaliga möten har förbytts till fyradagars-vecka med långa arbetsdagar och ett evigt springande mellan kontor och byggarbetsplats. Och leran! Den blöta leran som kletar sig fast på kläderna och som inte går att få bort förens den torkat. Då spricker de steltorkade klädesplaggen och ett fint damm sprider sig i rummet och lägger sig som ett grått täcke över allt i dess närhet.

Jag är utbildad arkitekt vid Lunds tekniska högskola och är tränad för att arbeta i tidiga skeden av byggprocess. Många av de projekt som jag är en del av på fastighetskontoret kommer inte generera någon byggnation förrän om ca 10 år och inte sällan är projekten något abstrakta. Det är en stor skillnad mot det projekt jag nu befinner mig på, där vi bygger här och nu. Det är en kick att se projektet rent fysiskt växa fram ur leran. Det konkreta i att det som diskuterats ena dagen byggs nästa dag. Och till skillnad från fastighetskontoret där det vanligtvis finns flera olika ärenden på ens bord, så finns här bara ett, vilket gör att man fokusera totalt på en sak. Det är som om allt annat förvinner, det skapas en egen värld.

Jag har börjat se ett mönster här på raffet, dramaturgin i de dagliga skeendena. Likheterna med de såpoperor som förr var så vanligt förekommande, är slående. Med den stora skillnaden att intrigerna inte kretsar kring kärlek, onda tvilling eller minnesförluster, utan kring vatten, lera, betong och nya ritningar. Varje dag dyker nya ”plot twists” upp. Inte sällan uppstår en ”cliffhanger” där jag på kvällen funderade över; Hur ska det gå nästa dag? Som tur är mina kollegor på raffet väl rustade att möta de hinder som ställs i deras väg och de låter inte dem bli mycket mer än farthinder. Det är just denna uthållighet  och handlingskraft som har imponerat mest på mig under min tid på raffet.

Skillnaderna mellan de två arbetsplatserna är många, men så också likheterna. Samma driv och entusiasm för projekten som jag sett dagligen på fastighetskontoret, finns närvarande här på raffet. Tålamodet att förklara och inkludera den som är ny. Och kanske den starkaste likheten, strävan efter att göra ett bra jobb.

När jag kommer tillbaka till fastighetskontoret i slutet av januari så har jag inte enbart med mig minnen från två roliga månader från en annan verklighet, jag har också med mig en ny pusselbit till min förståelse för hur byggbranschen fungerar. Förhoppningsvis gör denna erfarenhet mig bättre i min yrkesroll.

Emma Larsson
Göteborgs stad fastighetskontoret, strategiska avdelningen – planering och utveckling // Peab anläggning