Nu tar kungälvarna över!

Nu är det dags för oss kungälvare att ta stafettpinnen för bloggen, spännande!

Saba Shahriari heter jag och är en av tre traineer som är anställda i Kungälvs kommun. Uppvuxen i skånska Lund med cykelavstånd till universitetet var det ganska givet att jag ville läsa vidare. Städer har alltid fascinerat mig, och det var när jag blev introducerad till stadsplanerarprogrammet på Malmö högskola som jag visste att jag ville bli samhällsplanerare. Efter att ha läst min kandidat i Malmö sökte jag mig tillbaka till Lund för att läsa en master i kulturgeografi på internationell nivå.

Det  krävs det något alldeles extra för en inbiten skåning att flytta till västkusten. Dock gjorde enhetscheferna på Samhällsbyggnad i Kungälv valet mycket lätt när de introducerade sig själva, deras verksamhet och Kungälvs kommun vid första träffen. Kungälv ligger mitt i smeten i en ständigt expanderande region, och kommunen växer så det knakar. Det är roligt att många söker sig till Kungälv för att bygga, men det kräver också ett stort ansvar från kommunens sida att erbjuda kvalitet och en god stadsutveckling. Detta bemöter man med nytänk och arbete över gränserna - enheterna arbetar i nära dialog med varandra i ett öppet landskap, vilket skapar förutsättningarna för ett gott samarbete. När jag såg att Kungälv har många av de kvaliteterna jag söker i en arbetsplats tog det inte lång tid innan flyttlasset letade sig 29 mil nordväst.

Något enhetscheferna inte nämnde (men som vi fick veta ganska snart efter att vi började) var vilka fina handledare vi hade fått tilldelade. Här ovan ser ni en dagsfärsk bild på oss i samlad trupp (minus mig själv, någon måste ju ta bilden), mätta och belåtna efter en lunch på Club Evergreen. På mötet pratade vi mycket om hur vi uppfattat vår första tid i Kungälv, kommande arbetsuppgifter och hur vi känner inför vår första breddningsperiod. Givande lunch med många intressanta diskussioner!

Mitt rum, ditt rum, allas rum

Mitt rum, ditt rum, allas rum

Jag är omtumlad. Under fredagen den 15 mars samlades tusentals människor i över hundra länder för en global klimatstrejk. I Göteborg samlades det människor i alla åldrar på Gustav Adolfs Torg för att vara del av denna världsrörelse. Ramsor rungade på torget och ett flertal talare ställde upp för att uttrycka sin frustration, rädsla och hopp om framtiden. Det var en blandad sinnesstämning över torget men det som var tydligt var att alla tillsammans ville verka för en bättre, mer hållbar värld.

Nästa gång jag tog mig till samma torg var det för en annan anledning. Det var för att sörja och visa solidaritet för de som föll offer av terrorattacken i Nya Zeeland. Och istället för rungande ramsor på torget så uttrycktes förtvivlan och sorg. Innan jag berättar vem jag är och vad jag gör vill jag här uttrycka min tacksamhet för de eldsjälar som hjälper till och arrangerar samlingar som visar på att vi människor kan vara enade över tid och rum mot gemensamma utmaningar. Det ni gör behövs och ni behövs, tack till er.

Under denna helg fick jag uppleva hur viktigt offentliga rum är i en stad. Det är i dessa rum som det ges möjlighet till möten bland människor med olika bakgrund och där man kan konversera, skratta, gråta och förstå varandra. Jag fick också inblick i hur viktigt det är för en stad att ha dessa rum tillgängliga.

Jag heter Mikael Bergqvist och är anställd som biträdande plansamordnare på Göteborgs Stads trafikkontor. Jag arbetar med detaljplaner och är ett kugghjul i ett större system som får staden att fungera mellan husen. Man kan säga att vi på trafikkontoret bedriver en verksamhet som endast uppmärksammas när det är problem i trafiken. Mina arbetsdagar spenderas med intressanta diskussioner och beslut och jag lär mig någonting nytt varje dag. I mitt arbete får jag vara med i tidigt stadie av den stadsutveckling som sker, jag får arbeta med komplexa frågor om hållbarhet i förhållande till hur man rör sig i staden. Det som jag är med och planerar påverkar och påverkas av mänskliga behov och tekniska innovationer. Utmaningarna inom samhällsbyggnad är intressanta och stimulerande men blir i många fall väldigt komplexa då vi bygger utifrån fler och fler behov.

Varje torsdag träffar jag resterande traineegrupp i Framtidens Samhällsbyggare och arbetar med vårt casearbete. Att vara trainee i Framtidens Samhällsbyggare är enligt mig den bästa möjliga start efter min utbildning. Bara på den korta tid som jag har varit trainee har jag fått ovärderliga perspektiv som hjälper mig och kommer att hjälpa mig långt framöver i mitt yrkesliv som samhällsbyggare.

Mina framtidsvisioner inom samhällsbyggnad och hållbarhet är positiva. Det kommer alltid finnas något att förbättra för att vår stads befolkning ska ha det så bra som möjligt.

Mikael Bergqvist
Bitr. plansamordnare Trafikkontoret
FS5