Jag är omtumlad. Under fredagen den 15 mars samlades tusentals människor i över hundra länder för en global klimatstrejk. I Göteborg samlades det människor i alla åldrar på Gustav Adolfs Torg för att vara del av denna världsrörelse. Ramsor rungade på torget och ett flertal talare ställde upp för att uttrycka sin frustration, rädsla och hopp om framtiden. Det var en blandad sinnesstämning över torget men det som var tydligt var att alla tillsammans ville verka för en bättre, mer hållbar värld.

Nästa gång jag tog mig till samma torg var det för en annan anledning. Det var för att sörja och visa solidaritet för de som föll offer av terrorattacken i Nya Zeeland. Och istället för rungande ramsor på torget så uttrycktes förtvivlan och sorg. Innan jag berättar vem jag är och vad jag gör vill jag här uttrycka min tacksamhet för de eldsjälar som hjälper till och arrangerar samlingar som visar på att vi människor kan vara enade över tid och rum mot gemensamma utmaningar. Det ni gör behövs och ni behövs, tack till er.

Under denna helg fick jag uppleva hur viktigt offentliga rum är i en stad. Det är i dessa rum som det ges möjlighet till möten bland människor med olika bakgrund och där man kan konversera, skratta, gråta och förstå varandra. Jag fick också inblick i hur viktigt det är för en stad att ha dessa rum tillgängliga.

Jag heter Mikael Bergqvist och är anställd som biträdande plansamordnare på Göteborgs Stads trafikkontor. Jag arbetar med detaljplaner och är ett kugghjul i ett större system som får staden att fungera mellan husen. Man kan säga att vi på trafikkontoret bedriver en verksamhet som endast uppmärksammas när det är problem i trafiken. Mina arbetsdagar spenderas med intressanta diskussioner och beslut och jag lär mig någonting nytt varje dag. I mitt arbete får jag vara med i tidigt stadie av den stadsutveckling som sker, jag får arbeta med komplexa frågor om hållbarhet i förhållande till hur man rör sig i staden. Det som jag är med och planerar påverkar och påverkas av mänskliga behov och tekniska innovationer. Utmaningarna inom samhällsbyggnad är intressanta och stimulerande men blir i många fall väldigt komplexa då vi bygger utifrån fler och fler behov.

Varje torsdag träffar jag resterande traineegrupp i Framtidens Samhällsbyggare och arbetar med vårt casearbete. Att vara trainee i Framtidens Samhällsbyggare är enligt mig den bästa möjliga start efter min utbildning. Bara på den korta tid som jag har varit trainee har jag fått ovärderliga perspektiv som hjälper mig och kommer att hjälpa mig långt framöver i mitt yrkesliv som samhällsbyggare.

Mina framtidsvisioner inom samhällsbyggnad och hållbarhet är positiva. Det kommer alltid finnas något att förbättra för att vår stads befolkning ska ha det så bra som möjligt.