×

Felmeddelande

Deprecated function: Array and string offset access syntax with curly braces is deprecated in include_once() (line 20 of /var/www/prod/framtidens-samhallsbyggare/includes/file.phar.inc).

Nytt år, nya möjligheter och ett nytt blogginlägg!

Man säger ju att underbart är kort och så kändes även semestern, redan den fjärde januari drog vi traineer igång med nästa möte. Den här gången skedde mötet på Riksbyggen där vi fortsatte vårt arbete i våra fokusgrupper.

Redan veckan därpå sågs vi igen, då var det dags för månadens utbildningsdag samt en heldag med stormöte. Vi startade vår utbildningsdag med att kort berätta om vår första månad ute på breddning. Det första mottagandet har gett blandat resultat. Några är supernöjda med hur företaget tagit emot sin trainee och en del har varit mer besvikna. Men under rasterna har det på många håll pratats om hur man med hjälp av diskussion och återkoppling inte bara kan förhöja sin egen breddningsperiod utan även hur man kan förbättra mottagandet till nästa period och därmed mottagandet för nästkommande trainee.

Därefter fortsatte vi dagen med föreläsningar och diskussioner. En stor fråga vi fick var ”Varför finns Caset”. Var och en fick skriva ner sin egen uppfattning om vad som var casets syfte, vision, mål samt en aktivitet och därefter tejpa upp den på väggen så att vi kunde se hur lika eller olika vi tänker om den frågan. Efter att ha läst allas tankar så upplevde jag att visst fanns det viss variation men nog är vi på väg åt samma håll.

Under fredagen var det dags för en heldag av stormöte, dvs möten där vi inte arbetar i våra fokusgrupper utan i helgrupp. För att leda dessa möten har vi tillsammans valt ut en styrelsegrupp som tar ansvaret för våra storgruppsmöten. Dom gör ett fantastiskt arbete med att planera våra möten och tar väl hand om oss andra i gruppen. Personligen var jag mycket imponerad i fredags då de lyckades dra ut så mycket skratt och välmående ur oss andra med en annan typ av in- och utcheckning (vi börjar och slutar varje dag med en kort diskussion, anekdot eller liknande). Vi började och startade nämligen dagen med en lek varav den sista, knuten, fick alla så involverade att vi drog över på tiden… på en fredag?! Men innan dess fick vi en givande dag med fortsättning på diskussioner från dagen innan, planering inför studieresan till Berlin samt en föreläsning från Radar.

Innan jag sliter mig från tangentbordet och avslutar mitt livs första blogginlägg vill jag passa på att kort presentera mig själv. Jag heter Sofia Gunnarsson Solton och är VA-ingenjör på Partille Kommun. Tidigare har jag studerat på Yrkeshögskolan till VA-projektör och utöver jobb, case och annat som hör till att vara trainee fyller jag mina dagar med mycket musik och måleri.

Tack för mig!

 

 

 

Skilda världar

Skilda världar

Vanligtvis hör jag hemma på Göteborgs stads fastighetskontor där jag arbetar med planering och utveckling på strategiska avdelningen. Men sedan drygt en månad tillbaka befinner jag mig på Peab anläggning på bygget av en vätgasanläggning på Preems raffinaderi i Torslanda, eller raffet som det också kallas. Fastighetskontorets charmiga sekelskiftesbyggnad är utbytt mot byggbodar och min vanliga klädsel i kjol har fått byttas ut mot flamskyddssäkra varselkläder. Normala kontorstider med otaliga möten har förbytts till fyradagars-vecka med långa arbetsdagar och ett evigt springande mellan kontor och byggarbetsplats. Och leran! Den blöta leran som kletar sig fast på kläderna och som inte går att få bort förens den torkat. Då spricker de steltorkade klädesplaggen och ett fint damm sprider sig i rummet och lägger sig som ett grått täcke över allt i dess närhet.

Jag är utbildad arkitekt vid Lunds tekniska högskola och är tränad för att arbeta i tidiga skeden av byggprocess. Många av de projekt som jag är en del av på fastighetskontoret kommer inte generera någon byggnation förrän om ca 10 år och inte sällan är projekten något abstrakta. Det är en stor skillnad mot det projekt jag nu befinner mig på, där vi bygger här och nu. Det är en kick att se projektet rent fysiskt växa fram ur leran. Det konkreta i att det som diskuterats ena dagen byggs nästa dag. Och till skillnad från fastighetskontoret där det vanligtvis finns flera olika ärenden på ens bord, så finns här bara ett, vilket gör att man fokusera totalt på en sak. Det är som om allt annat förvinner, det skapas en egen värld.

Jag har börjat se ett mönster här på raffet, dramaturgin i de dagliga skeendena. Likheterna med de såpoperor som förr var så vanligt förekommande, är slående. Med den stora skillnaden att intrigerna inte kretsar kring kärlek, onda tvilling eller minnesförluster, utan kring vatten, lera, betong och nya ritningar. Varje dag dyker nya ”plot twists” upp. Inte sällan uppstår en ”cliffhanger” där jag på kvällen funderade över; Hur ska det gå nästa dag? Som tur är mina kollegor på raffet väl rustade att möta de hinder som ställs i deras väg och de låter inte dem bli mycket mer än farthinder. Det är just denna uthållighet  och handlingskraft som har imponerat mest på mig under min tid på raffet.

Skillnaderna mellan de två arbetsplatserna är många, men så också likheterna. Samma driv och entusiasm för projekten som jag sett dagligen på fastighetskontoret, finns närvarande här på raffet. Tålamodet att förklara och inkludera den som är ny. Och kanske den starkaste likheten, strävan efter att göra ett bra jobb.

När jag kommer tillbaka till fastighetskontoret i slutet av januari så har jag inte enbart med mig minnen från två roliga månader från en annan verklighet, jag har också med mig en ny pusselbit till min förståelse för hur byggbranschen fungerar. Förhoppningsvis gör denna erfarenhet mig bättre i min yrkesroll.

Emma Larsson
Göteborgs stad fastighetskontoret, strategiska avdelningen – planering och utveckling // Peab anläggning