På återseende!
Tillbaka här vid skrivbordet för att skriva ihop mitt andra blogginlägg under traineeprogrammet. Precis som förespått så har dessa åtta månader mellan mina skriverier gått i en rasande fart. Det har som det gamla uttrycket lyder självklart delvis berott på att det har varit en väldigt rolig tid! Många typer av lärdomar och insikter, både om mig själv och utifrån de breddningar jag har haft. Jag trodde minsann att jag hade full koll på mig och mitt men den här tiden har skruvat upp den självinsikten ytterligare några varv!
Att resan mot målsnöret har gått väldigt fort har ju såklart även att göra med att det är ett minsann fullspäckat år som man har som trainee inom Framtidens Samhällsbyggare. Livet byggs upp i tvåmånadersperioder när man är runt på olika spännande arbetsplatser varvat med sitt hemmaföretag, parallellt med att case-arbetet skrider på under tiden. En minst sagt väldig unik situation att få vara delaktig i, lika givande som omtumlande. För även om det är omställande att hela tiden byta arbetsplats och kollegor så är det även oerhört lyxigt att få ta del av och testa på andras arbeten under en period, jag menar, hur ofta får man den chansen?
Under mina breddningar har jag haft turen att delvis få arbeta tillsammans med representanter från både år 1 och 2 från de tidigare programmen av Framtidens Samhällsbyggare. Det har jag varit väldigt glad över då det både har varit en trygghet att dela upplevelsen med några som själva varit i samma sits men också för att de har förståelsen för hur det är att vara trainee med allt ifrån hur det är att vara ny hela tiden, vad man kan tänkas ha för förväntningar och vad man kan vilja ta del av på sin tillfälligt gemensamma arbetsplats. Sen har det även varit roligt att få ventilera med personer som gjort samma resa och nu är aktiv ute i arbetslivet. Vad de har tagit med sig från programmet och hur använder de sig av det idag? Utöver dessa insikter så värdesätter jag även det förhoppningsvis mer bestående kontaktnätet oss traineer i mellan. Bara i vår grupp FS3 så är vi 18 stycken personer som har lärt känna varandra och med det resulterat i 18 stycken väldigt bra (och härliga!) kontakter i arbetslivet. Så att lära känna två tidigare kullar ”FS:or” utökar det här nätet ytterligare och om bara dryga två månader blir det ännu fler när fjärde gruppen startar!
Detta innebär ju då även att vi i FS3 rundar av vår tid inom programmet, vilket innebär att jag med två väldigt bra breddningsperioder i bagaget, den ena på Lokalförvaltningen och den andra på Peab Anläggning, bara har den sista kvar framför mig på Framtiden Byggutveckling. Något som jag tror blir spännande då jag förmodligen kommer att få följa med dem på en del möten här på Fastighetkontoret och på så vis få möta min egen yrkesroll. Men innan dess lite välkommen semester, ett välkommet avbrott för att samla lite energi för att sen kunna köra fullt ut sista tiden fram till slutseminariet 27 oktober där förutom en presentation av vårt casearbete kommer bjudas på fler insikter och tankar kring traineetiden och branschen utifrån vårat perspektiv.
Till dess, trevlig sommar!
Förvaltningarna har alla sina egenintressen och sitter vanligtvis och finnular på egen kammare. Det kan skapa osämja och missförstånd och argumentation då egenintresse står före Stadens bästa. Dessutom är det svårt att samorganisera en så stor organisation som Göteborgs Stad med önskvärt gemensamma databaser och projektportaler. I BoStad2021 har alla handläggare möjlighet att sitta tillsammans, i en projektlokal på Fastighetskontoret där jag sitter just nu och skriver. Det innebär i praktiken att när Kretslopp och vatten behöver bolla en fråga med Stadsbyggnadskontoret sträcker man på halsen och ser över datorskärmen till planhandläggaren från Stadsbyggnadskontoret som sitter mittemot och frågar ”Du, de nya illustrationsbilderna, har du dom?” Förutom samverkan mellan individer satsar BoStad2021 också på parallella processer; markanvisning och planförfarande sker samtidigt och i samverkan med exploatörerna. På de möten jag varit med och av det jag sett verkar det fungera relativt bra. Många av planerna verkar bli färdiga i tid och den allmänna inställningen är lösningsorienterad. Jag har märkt att egenområdet flyter ut och Trafikkontoret kan få en god idé från Park och natur. Men i min begränsade erfarenhet (på en månad i projektet) verkar den största skillnaden bli den personliga relationen. Alla luncher tillsammans, alla samtal på kafferasterna och afterworken, den personliga kontakten gör att arbetet går snabbare, med mindre fejder och verkar dessutom bli roligare! Våra gruppledare på GR, som håller i traineeprogrammets utbildningar, pointerar det för jämman, att för att bli ett effektivt team krävs tid i gruppen tillsammans. Att för att samarbeta i grupp krävs att gruppen är tajt, att det är högt i tak för ifrågasättande och konfontration, samt att det finns tillit till gruppen i sig. Personlig utveckling är central för ett effektivt team, eftersom det är först när individerna i gruppen utvecklas som gruppen gör det. Förmågan att lösa konflikter är i ett sådant sammanhang mycket viktig och just det övade vi i traineegruppen på under förra utbildningsdagarna på GR, att se våra egna beteendemönster vid konflikter. När vi blir konfronterade med obehagligheter, som kritik på vårt beteende, skapar sinnet sina försvarsvägar, försvarsbeteenden. Det kan vara att vi intellektualisera det som sägs, skjuter det ifrån oss och säga att det inte är sant, plötsligt bli dränerade på energi eller tänka att det är bara "sån jag är" och därför går det inte att ändra på. Det finns en rad olika flyktbeteenden och skulle någon be dig rannsaka dig själv dyker både det ena och det andra upp. Så vad händer då när vi väl har blivit varse våra mindre produktiva beteenden?
Tack för mig och ha det fint! Vänligen,