Peab anläggning/Lerum kommun

Hej,
Sanna Hermansson heter jag och är anställd på Peab Anläggning som biträdande arbetsledare. Under första tiden på hemmaföretag så har jag inte haft några fast arbetsuppgifter utan fått hänga med olika kollegor från olika avdelningar t.ex. kalkylavdelningen, arbetsledare, markanläggare och mätningstekniker. Men just nu är jag ju inte på Peab för vi är fortfarande på vår första breddningsperiod. Jag spenderar mina dagar i Lerum kommun på deras projektenhet för samhällsbyggnad. Det är breddningsperioderna som jag anser är bäst med traineeprogrammet då man får en överblick över hela samhällsbyggnadsprocessen snabbare än om man hade fått en vanlig anställning. Man får en förståelse för varför företagen jobbar som de gör.

Jag har varit i Lerum nu lite mera än en månad nu och det har varit en spännande tid. Där hänger jag mest med två personer på projektenheten, en byggprojektledare och en trafikingenjör. Förutom om att följa med dem i deras vanliga arbetsuppgifter så som möten och problemlösning så har jag även fått samordna två småjobb. (Det ena jobbet var ironiskt nog med Peab asfalt.) Alla olika arbetsuppgifter så som att lära genom att observera eller få egna arbetsuppgifter att lösa är givande. För oss traineer och företagen är det just en stor utmaning att hitta den balansen mellan att observera och utföra egna uppgifter. Så att man får ut det mesta av tiden.

I slutet av förra veckan hade vi i traineegruppen utbildningsdagar. Varje månad så har vi två dagar reserverade för traineeprogrammet med en dag utbildning inom ledarskap och personlig utveckling och en dag där vi får tid att jobba med vårat case. Så i torsdags så hade vi en återblick och prata om vad vi har gått igenom under traineetiden som har varit bland annat så har vi pratat om situationsanpassade ledarskap, grupputveckling, Johari fönster, kommunikation och feedback. När vi gjorde återblick så förstod jag hur mycket olika ämnen vi berö20160108_140048_resizedr och att man får med sig väldigt starka verktyg att kunna använda i framtiden inte bara i jobbsituationer utan även privat. Fredagen gick åt att jobba med caset där vi bland annat avslutade vår förstudie och genomförde en SWOT-analys för vårt område.

 

Ett helt år i en tårta

Ett helt år i en tårta

När vi började traineeprogrammet fick vi skriva ett brev till oss själva i framtiden. Jag hoppades då att jag skulle få träffa många nya människor, lära mig mer om mig själv och få se hur andra stadsbyggande organisationer fungerade. Mina farhågor var att det skulle bli jobbigt att ta till sig all kunskap och att det ibland skulle kännas lite rörigt på breddningarna. En viktig orsak till att jag ändå vågade hoppa på programmet ändå var att jag hoppades få stort stöd av de andra traineerna och alla andra som är inblandade i programmet.

Nu har ett år gått och jag kan bara se tillbaka med glädje och tacksamhet. Det har varit en buffé av upplevelser där en del saker blev som jag trodde medan andra blev mycket bättre. Visst har det varit både bittert och jobbigt många gånger, men på ett sätt är det ändå det som har gett mig mest. Jag har fått träffa massor av nya människor och sett nya organisationer och nya sätt att tänka och bete sig. Nu först förstår jag hur brett begreppet samhällsbyggnad egentligen är. Jag har fått prova på allt från anläggning till hus, från kommunala till privata aktörer, från förvaltning till tidiga skeden och från projektledning till handgripligt arbete. Det har ibland varit rörigt men jag har fått en otrolig bredd av kunskaper och kunnat plocka russinen ur kakan på alla möjliga plan. Att lära mig mer om mig själv, hur jag reagerar, vad som driver mig och hur jag fungerar i grupp var både det bästa och det jobbigaste jag gjort på länge, men nu känner jag att det är en spännande resa som jag bara börjat mina första stapplande steg på.

Om jag skulle skriva ett nytt brev till mig själv om 14 månader till skulle jag hoppas på ett, kanske lite lugnare, men minst lika roligt år. Om ett år hoppas jag ha kunnat använda några av de kontakter jag fått och jag hoppas att vi traineer fortsätter att träffas och ha stöd av varandra. Jag hoppas att jag har fått vara med och bidra till att minska fördomar och öka samarbetet mellan olika parter. Jag hoppas också att vi för alltid behåller den fantastiska tanken vi gestaltade på vår sista utbildningsdag: Vi delades in i tre olika grupper som skulle bygga varsin tårta för att symbolisera traineeprogrammet. Det började pratas om olika färger för olika breddningsperioder och om ägg som kläcks och blir vackra drakar, när någon påpekade att syftet med programmet var mycket större än så. Det som gör Framtidens Samhällsbyggare så fantastiskt är ju att vi möts över gränserna och gör något som är större än de enskilda aktörerna var för sig. När tiden för tårtbaket var ute stod det alltså inte tre brokiga tårtor på bordet utan en enda stor tårta där var och en i gruppen hade bidragit efter sin kunskap. Tänk om alla samhällsbyggnadsprojekt hade lämnat en så god eftersmak!

PS. Något jag blivit riktigt bra på under det här året är att presentera mig själv: jag heter Louise Johansson och jobbar som projektledare inom drift och underhåll på Park- och naturförvaltningen. Gå in och anmäl er på vårt idéseminarium medan det finns platser kvar!
http://www.cmb-chalmers.se/aktiviteter/ideseminarium-2016/