Skilda världar

Vanligtvis hör jag hemma på Göteborgs stads fastighetskontor där jag arbetar med planering och utveckling på strategiska avdelningen. Men sedan drygt en månad tillbaka befinner jag mig på Peab anläggning på bygget av en vätgasanläggning på Preems raffinaderi i Torslanda, eller raffet som det också kallas. Fastighetskontorets charmiga sekelskiftesbyggnad är utbytt mot byggbodar och min vanliga klädsel i kjol har fått byttas ut mot flamskyddssäkra varselkläder. Normala kontorstider med otaliga möten har förbytts till fyradagars-vecka med långa arbetsdagar och ett evigt springande mellan kontor och byggarbetsplats. Och leran! Den blöta leran som kletar sig fast på kläderna och som inte går att få bort förens den torkat. Då spricker de steltorkade klädesplaggen och ett fint damm sprider sig i rummet och lägger sig som ett grått täcke över allt i dess närhet.

Jag är utbildad arkitekt vid Lunds tekniska högskola och är tränad för att arbeta i tidiga skeden av byggprocess. Många av de projekt som jag är en del av på fastighetskontoret kommer inte generera någon byggnation förrän om ca 10 år och inte sällan är projekten något abstrakta. Det är en stor skillnad mot det projekt jag nu befinner mig på, där vi bygger här och nu. Det är en kick att se projektet rent fysiskt växa fram ur leran. Det konkreta i att det som diskuterats ena dagen byggs nästa dag. Och till skillnad från fastighetskontoret där det vanligtvis finns flera olika ärenden på ens bord, så finns här bara ett, vilket gör att man fokusera totalt på en sak. Det är som om allt annat förvinner, det skapas en egen värld.

Jag har börjat se ett mönster här på raffet, dramaturgin i de dagliga skeendena. Likheterna med de såpoperor som förr var så vanligt förekommande, är slående. Med den stora skillnaden att intrigerna inte kretsar kring kärlek, onda tvilling eller minnesförluster, utan kring vatten, lera, betong och nya ritningar. Varje dag dyker nya ”plot twists” upp. Inte sällan uppstår en ”cliffhanger” där jag på kvällen funderade över; Hur ska det gå nästa dag? Som tur är mina kollegor på raffet väl rustade att möta de hinder som ställs i deras väg och de låter inte dem bli mycket mer än farthinder. Det är just denna uthållighet  och handlingskraft som har imponerat mest på mig under min tid på raffet.

Skillnaderna mellan de två arbetsplatserna är många, men så också likheterna. Samma driv och entusiasm för projekten som jag sett dagligen på fastighetskontoret, finns närvarande här på raffet. Tålamodet att förklara och inkludera den som är ny. Och kanske den starkaste likheten, strävan efter att göra ett bra jobb.

När jag kommer tillbaka till fastighetskontoret i slutet av januari så har jag inte enbart med mig minnen från två roliga månader från en annan verklighet, jag har också med mig en ny pusselbit till min förståelse för hur byggbranschen fungerar. Förhoppningsvis gör denna erfarenhet mig bättre i min yrkesroll.

Emma Larsson
Göteborgs stad fastighetskontoret, strategiska avdelningen – planering och utveckling // Peab anläggning

SEMESTERPERIOD

SEMESTERPERIOD

Semesterlugnet har lagt sig som en oas över kontoret och korridorerna fylls med stillhet. De flesta skrivbord står tomma och vilar inför en kommande fartfylld höst. Några få av oss bemannar kontoret under semesterveckorna och det är förvånansvärt hur mycket man hinner ta i tu med när kalendern inte är fylld av möten och akut uppkommande ”jag ska bara-uppgifter”. Själv har jag fått ett uppdrag som ska färdigställas under semesterveckorna som tar upp den mesta av min tid. Uppdraget innebär att jag är ute mycket på vägarna, till skillnad från min normala arbetsvardag där jag spenderar mycket tid på kontoret. Men så dök det upp en liten notis i kalendern denna morgon att det var min tur igen att skriva ett blogginlägg, så nu sitter jag, Madelene Abu Izam, här i Partille Kommunhus på trafikenheten och ska försöka sammanfatta den senaste traineeperioden.

På traineeschemat står det ”semesterperiod” och vi har inga utbildningsdagar eller lunchföreläsningar under sommaren, och inte heller några inplanerade traineegruppsmöten. Traineernas interna arbetsfördelningsdokument, som består av ett exceldokument där alla traineer fyller i vilken del av Caset man arbetar med, fylls med luckor av semesterveckor och vi som inte är på semester (än) sköter våra uppgifter individuellt. Precis innan semesterperioden organiserade vi upp något som vi kallade för ett Case-race. Case-racet var ett sätt för oss att sätta in andra växeln för att uppnå våra deadlines och ge alla något att arbeta med under semesterperioden. Case-racet bestod av tre dagar där vi alla samlades i Fastighetskontorets lokaler och arbetade tillsammans med att beta av arbetsuppgifter som vi tagit fram under arbetets gång. Utifrån min mening blev Case-racet lyckat och ett viktigt mål för vårt arbete, men också för oss som grupp.

Det är inspirerande att se hur gruppens effektivitet ständigt förbättras under tidens gång och hur de verktyg vi fått från traineeprogrammet sätts i praktik och utvecklar gruppens samarbetsförmåga. Nu är det bara tre månader kvar till vi tillsammans ska stå och presentera Caset och jag har en känsla av att tiden dit kommer gå oerhört fort. Jag är glad och stolt över att jag efter traineeperioden kommer att vara 4 arbetsplatser, 22 utbildningsdagar, 11 lunchföreläsningar, 8 frukostseminarium och 15 vänner rikare.

Madelene Abu Izam
Partille Kommun SBK Trafikenheten