Nu är fjärde omgången av Framtidens Samhällsbyggare igång och vi är 16 taggade traineer som ser fram emot allt vi skall få uppleva under den kommande tiden! Jag som skriver detta första inlägg heter Lina Eriksson och jobbar som entreprenadingenjör på park- och naturförvaltningen, en del av Göteborgs Stad. På anläggning som är min avdelning håller vi på med saker som exempelvis att bygga och underhålla gator, torg, busshållplatser, lekplatser, gång- och cykelbanor. Nu den första tiden på jobbet så har jag varit runt i lite olika delar av vår verksamhet, bland annat har några veckor ägnats åt att gå med ute i produktion för att få lite inblick i hur arbetet går till där vilket har varit spännande. Jag har fått testa på lite av varje, till exempel att en mycket regnig dag köra fast med en så kallad ”padda” (markvibrator, används för att packa material). Det visste jag inte för några månader sedan att man kunde göra! Tur att grävmaskiner är starka och kan lyfta upp nedgrävda paddor ur gyttjan…

Jag tog examen från programmet Affärsutveckling och Entreprenörskap inom Byggteknik på Chalmers nu i somras så detta är mitt första jobb efter examen och det känns verkligen som ett privilegium att få kickstarta arbetslivet med ett traineeprogram av det här slaget.

Att vara ny på jobbet är både spännande och lite läskigt på samma gång, och är det något vi verkligen kommer att få öva på under traineeprogrammet så är det just att vara ny på jobbet i och med breddningsperioderna då vi kommer att flytta runt bland de medverkande organisationerna. Dessutom är ju alla vi traineer i samma sits och kan dela tankar och funderingar kring det vilket jag tycker känns väldigt bra. Över huvud taget så delas mycket tankar och idéer varje gång vi träffas, vi har lite olika utbildningsbakgrunder och erfarenheter och kommer sannolikt att lära oss massor av varandra under tiden vi har framför oss. Att ta del av varandras olika infallsvinklar i alla möjliga sorters frågor tycker åtminstone jag är väldigt inspirerande.

De första utbildningsdagarna ägnades åt att lära känna varandra för att skapa ett öppet och tryggt klimat i gruppen, olika övningar inom områden som kommunikation och feedback och samtal kring våra förväntningar på traineetiden och hur vi kan utvecklas både som individer och som grupp. Även en del teori på temat grupper och gruppers utveckling hanns med under våra internatdagar, och vi började få upp snitsen på att reflektera på kommando – ”what’s in it for me?” är nog den fras som Ann-Katrine uttalar allra oftast och den syftar till att vi skall ta ett par minuter och fundera över det vi just gjort och hur vi själva bäst kan omsätta och ta lärdom av det.

När detta skrivs har vi nyligen fått vårt stadsutvecklingscase presenterat för oss och vi är väldigt peppade på att komma igång med det på allvar! Det är Trafikverket som är vår beställare och caset är kopplat till höghastighetsjärnvägen som planeras på sträckan Göteborg-Borås, ett av Sveriges största pendlingsstråk. Mer information om projektet hittar du här. Själva problemformuleringen handlar om att definiera vad som krävs för att få till en positiv utveckling med ett centrumnära stationsläge, med avseende på stadsutveckling, lokaltrafik, hur det blir på kort respektive lång sikt osv. Vi är än så länge bara i startgroparna men jag är övertygad om att vi både kommer att kunna presentera något häftigt på vårt idéseminarium om ett drygt år och att vi kommer att lära oss massor om både stadsutveckling, stora infrastrukturprojekt, oss själva och varandra under tiden.

Idag är det månadens tredje tisdag vilket innebär att det är Bygglunch med CMB om ett par timmar. Temat för dagens föredrag är hur juridiken påverkas av digitalisering och BIM (Building Information Modeling), det kan nog bli intressant! Därefter blir det några timmars jobb tillsammans med mina traineekollegor Elaf, Jonathan och Malin, vi skall förbereda en brief om Borås inför torsdagens möte med hela gänget då vi även får ta del av vad de andra smågrupperna grottat ner sig i den senaste veckan. Även om det vi gör just nu kanske mest kommer att fungera som ett underlag för vårt vidare arbete är det väldigt tillfredsställande att känna att vi har börjat producera någonting. Vår gemensamma resa har börjat!