Vart tog tiden vägen?

Att tiden går fort när man har roligt, det är sedan gammalt. Nu har det snart gått tre månader sedan vi inledde vår resa på traineeprogrammet, trots det känns det som igår gruppen samlades för första gången. Att tiden flyger fram är en underdrift men jag ser det som ett väldigt positivt tecken!

Välkomna till traineebloggen skriven av traineer inom Framtidens Samhällsbyggare. Idag är det min tur att berätta om min vardag som biträdande projektledare på Älvstranden Utveckling AB och min del i traineeprogrammet, jag heter Anders Karlsson. På Älvstranden är jag för närvarande delaktig i en rad olika projekt som behandlar mobilitetsfrågor och annat arbete på bolaget som genomförs för att säkerställa att vision Älvstaden blir verklighet.

Som Linnéa avslutade med att berätta i föregående inlägg, var vi på idéseminarium med föregående traineegrupp. Med den energin dom gav oss på seminariet har arbetet med vårt eget casearbete gått betydligt bättre. Vi är inte där än, men vi har tagit små steg åt rätt håll för att på sikt bli en högpresterande grupp, vilket är en process som ständigt följs och styrs av våra handledare på GR. Som ett led i arbetet har vi nu skapat en arbetsfördelning där olika individer eller smågrupper har fått olika uppgifter, vilket skapat högre effektivitet i arbetet.

Föregående vecka var vi på PEAB, vilka just nu genomför förberedande arbete för en av fastigheterna som ingår i caset, nämligen Platinan. Personligen var det väldigt lärorikt och inspirerande att komma ut och få en bättre förståelse för ”vårt” område och inte minst de utmaningar som aktörer möter i produktion. Just Platinan och området som sådant står för en rad komplexa utmaningar, vilka främst kan hänvisas till områdets placering. Här måste ständig hänsyn tas till andra verksamheter i alla skeden av byggprocessen, vare sig det är pålning som riskerar att störa omgivande byggnader och bron, eller om det är den komplexa logistikhantering som ett projekt utan avlastningsyta mitt i staden innebär. Med det sagt är Lilla Bommen ett område med stor potential att i framtiden bli en uppskattad yta av och för alla göteborgare. Därför känns det extra kul att vara en del i dess utveckling!

Att tre månader går snabbt blir jag snabbt varse när jag åter vänder fokus till outlook-kalendern och inser att det nästa vecka är dags att byta arbetsplats. Som ett led i traineeprogrammet har vi som bekant möjlighet att spendera två månader på tre andra arbetsgivare i programmet. Min första period, vilken inleds på måndag nästa vecka är på PEAB och ett infrastrukturprojekt där E20 byggs ut mellan Alingsås och Vårgårda. Det känns inspirerande att få möjlighet att se en annan del av processen och även om det handlar om de två tuffaste vädermånaderna att spendera i produktion, är jag övertygad om att det kommer bli både lärorikt och kul med många nya bekantskaper, om än kanske blött och kallt emellanåt.

 

Sist av allt vill jag passa på att informera om V-teknologsektionens och AE-sektionens årliga Arbetsmarknadsmässa på Chalmers, VARM. Denna går av stapeln redan i morgon den 20 november i SB Multisal och betonghallen på campus Johanneberg. Här kommer vi vara på plats från klockan 10:00 och framåt, gott häng utlovas. Välkomna till monter 9!

Anders Karlsson
Bitr. Projektledare Älvstranden Utveckling AB
FS5

Tillsammans bygger vi staden

Tillsammans bygger vi staden

Det finns många lösningar på bostadsbristen, staden bygger så det knakar och Mikael skrev i förra inlägget om digitalisering av byggbranschen. En annan vinkel på hur bostadsbristen kan minska fick vi i traineegruppen under tisdagens bygglunch på CMB. Det var Anders Hagfors från Chalmers som pratade om att bostadsbristen kunde avhjälpas om befintligt bostadsbestånd används på visare vis. Han menar att en större cirkulation inom bostadsbeståndet vi har skulle innebära en effektivare bostadsfördelning. Vi i Sverige köper eller hyr en lägenhet där vi sedan sitter med låg belägenhet att flytta. Hittar vi en billig hyresrätt sitter vi gärna kvar i den och köper vi bostadsrätt säljer vi ogärna på grund av vinstskatten. Han jämförde med Norge där hyrandefenomenet endast är tillfälligt i livet, som under studenttiden, och privatuthyrning är vanligt. Eftersom norrmännen inte skattar på vinsten är det också större omsättning bland bostadsrätterna och lättare att göra bostadskarriär. Förutom vinstskatten får de som har svårt att köpa bostäder förmånligare lån och de som ligger utanför bostadsmarknaden sociala bostäder. Sedan satsar de också på äldreboende utanför staden, med bra förbindelser till innerstaden för att få gamla att lämna sina lägenheter och flytta utanför stadskärnan. Bostadsbyggandet i Norge är, enligt samma källa, mer jämt fördelat över tiden medan vi i Sverige bygger i intensiva perioder. Men även om vi i Sverige skulle göra en copy-paste på Norge tror jag ändå vi hade haft ett bostadsunderskott. Jag heter Cecilia och jobbar som projektingenjör på Kretslopp och vatten, Göteborgs Stad och är förstås dessutom trainee i Framtidens samhällsbyggare - jättespännande! Just nu är jag på Fastighetskontoret på samverkansprojektet BoStad2021, och tidigare har jag varit på Peab. BoStad2021 satsar på en annan ingång till att korta ner planprocessen, nämligen samverkan och parallella planprocesser. Bostadsbristen är stor i stan och våra politiker har bestämt att 7000 nya bostäder, utöver vanlig produktion, ska färdigställas till 2021 då Göteborg firar 400 år! Därför startade Jubileumsatsningen, som är ett samarbete mellan Göteborgs Stad och ett flertal byggaktörer. Samspelet mellan Staden och byggaktörer är viktigt men samspelet inom staden är också en nöt att knäcka.     Förvaltningarna har alla sina egenintressen och sitter vanligtvis och finnular på egen kammare. Det kan skapa osämja och missförstånd och argumentation då egenintresse står före Stadens bästa. Dessutom är det svårt att samorganisera en så stor organisation som Göteborgs Stad med önskvärt gemensamma databaser och projektportaler. I BoStad2021 har alla handläggare möjlighet att sitta tillsammans, i en projektlokal på Fastighetskontoret där jag sitter just nu och skriver.  Det innebär i praktiken att när Kretslopp och vatten behöver bolla en fråga med Stadsbyggnadskontoret sträcker man på halsen och ser över datorskärmen till planhandläggaren från Stadsbyggnadskontoret som sitter mittemot och frågar ”Du, de nya illustrationsbilderna, har du dom?” Förutom samverkan mellan individer satsar BoStad2021 också på parallella processer; markanvisning och planförfarande sker samtidigt och i samverkan med exploatörerna. På de möten jag varit med och av det jag sett verkar det fungera relativt bra. Många av planerna verkar bli färdiga i tid och den allmänna inställningen är lösningsorienterad. Jag har märkt att egenområdet flyter ut och Trafikkontoret kan få en god idé från Park och natur. Men i min begränsade erfarenhet (på en månad i projektet) verkar den största skillnaden bli den personliga relationen. Alla luncher tillsammans, alla samtal på kafferasterna och afterworken, den personliga kontakten gör att arbetet går snabbare, med mindre fejder och verkar dessutom bli roligare! Våra gruppledare på GR, som håller i traineeprogrammets utbildningar, pointerar det för jämman, att för att bli ett effektivt team krävs tid i gruppen tillsammans. Att för att samarbeta i grupp krävs att gruppen är tajt, att det är högt i tak för ifrågasättande och konfontration, samt att det finns tillit till gruppen i sig. Personlig utveckling är central för ett effektivt team, eftersom det är först när individerna i gruppen utvecklas som gruppen gör det. Förmågan att lösa konflikter är i ett sådant sammanhang mycket viktig och just det övade vi i traineegruppen på under förra utbildningsdagarna på GR, att se våra egna beteendemönster vid konflikter. När vi blir konfronterade med obehagligheter, som kritik på vårt beteende, skapar sinnet sina försvarsvägar, försvarsbeteenden. Det kan vara att vi intellektualisera det som sägs, skjuter det ifrån oss och säga att det inte är sant, plötsligt bli dränerade på energi eller tänka att det är bara "sån jag är" och därför går det inte att ändra på. Det finns en rad olika flyktbeteenden och skulle någon be dig rannsaka dig själv dyker både det ena och det andra upp. Så vad händer då när vi väl har blivit varse våra mindre produktiva beteenden?

  1. Börja fokusera inåt vid konflikter. Vad är mitt ansvar? Upptäck mina egna negativa tankar, känslor. Vad beror dom på? Vilka behov har jag som inte blir tillgodosedda.
  2. Projektioner på den andra skapas på grund av mer fokus på den andras beteenden och mindre på mitt eget– ex ditt fel, du tänker bara på, själviskhet etc. att klara av att se sitt ansvar i konflikter ökar sannolikheten att behärska sina känslor/försvarsbeteenden i besvärliga situationer.
  3. Förmågan att lugna ner sig, det inre fredsarbetet (ex. fokusera på andningen)

Jag trodde inte att jag skulle lära mig så mycket på utbildningsdagarna (vilket försvarsbeteende det nu kan vara?) men det har hittills gett hur mycket som helst - alla borde få utbildning i sina egna beteendemönster, inte minst om vi ska kunna bygga världens bästa stad tillsammans.     Tack för mig och ha det fint! Vänligen,

Cecilia Lundqvist