Grupputveckling

Hej i värmen!

Något som återkommer under traineeåret är IMGD-modellen som handlar om en grupps utveckling över tid. IMGD står för Integrated Model of Group Development och är en modell framtagen från många års forskning som menar att en grupp går igenom fyra faser över tid:

1 Tillhörighet och trygghet

2 Opposition och konflikt

3 Tillit och struktur

4 Arbete och produktivitet

I de tidigare faserna finns fokus på relationer och känslor och i de senare faserna ligger fokus på arbete och uppgifter. Förhoppningen är att nå den fjärde fasen där gruppen anses vara ett högpresterande team.

Under traineeårets gång studeras och utbildas vi ju som bekant av två processledare från GR. Gruppen hade nyligen samtal med processledarna kring vilken fas som gruppen befinner sig i. Jag tolkade det som att några personer troligen befinner sig i fas 2, och några fortfarande i fas 1. Kanske är någon redan inne i fas 3. Det kan märkas att vi är i olika stadier och förhoppningen är nu att vi ska utvecklas framåt. Vi har jobbat tillsammans i snart 9 månader nu och förhoppningen är ju givetvis att gruppen ju ska nå fas 4, vem vill inte vara ett högpresterande team! Men för det krävs att vi går igenom exempelvis fas 2 med opposition och konflikt. Jag upplever det som att vi kämpar med detta för tillfället, och att vi troligtvis är på väg över denna puckel. För några är det naturligt med konflikt och meningsskiljaktigheter och för andra är det jobbigt.

För att lyckas komma framåt i utvecklingen får gruppen hjälp av processledarna med övningar som är lämpliga för där vi befinner oss för stunden. Det är en otrolig chans för utveckling. Tänk dig att du har personer kunniga i ämnet som sitter och studerar ditt och din grupps beteende under ibland en hel dag, och sedan ger feedback och skräddarsyr övningar för att ni ska komma framåt i er grupputveckling. Kontinuerligt, under ett års tid. Jag nyper mig själv i armen ibland för att förstå att jag fick chansen till detta.

Nu är det snart semestertider, och jag vill avsluta detta inlägget, och den gångna tiden, med att tacka alla er som gör detta möjligt!

Emma Olsson
Stadsbyggnadskontoret
FS5

Ett helt år i en tårta

Ett helt år i en tårta

När vi började traineeprogrammet fick vi skriva ett brev till oss själva i framtiden. Jag hoppades då att jag skulle få träffa många nya människor, lära mig mer om mig själv och få se hur andra stadsbyggande organisationer fungerade. Mina farhågor var att det skulle bli jobbigt att ta till sig all kunskap och att det ibland skulle kännas lite rörigt på breddningarna. En viktig orsak till att jag ändå vågade hoppa på programmet ändå var att jag hoppades få stort stöd av de andra traineerna och alla andra som är inblandade i programmet.

Nu har ett år gått och jag kan bara se tillbaka med glädje och tacksamhet. Det har varit en buffé av upplevelser där en del saker blev som jag trodde medan andra blev mycket bättre. Visst har det varit både bittert och jobbigt många gånger, men på ett sätt är det ändå det som har gett mig mest. Jag har fått träffa massor av nya människor och sett nya organisationer och nya sätt att tänka och bete sig. Nu först förstår jag hur brett begreppet samhällsbyggnad egentligen är. Jag har fått prova på allt från anläggning till hus, från kommunala till privata aktörer, från förvaltning till tidiga skeden och från projektledning till handgripligt arbete. Det har ibland varit rörigt men jag har fått en otrolig bredd av kunskaper och kunnat plocka russinen ur kakan på alla möjliga plan. Att lära mig mer om mig själv, hur jag reagerar, vad som driver mig och hur jag fungerar i grupp var både det bästa och det jobbigaste jag gjort på länge, men nu känner jag att det är en spännande resa som jag bara börjat mina första stapplande steg på.

Om jag skulle skriva ett nytt brev till mig själv om 14 månader till skulle jag hoppas på ett, kanske lite lugnare, men minst lika roligt år. Om ett år hoppas jag ha kunnat använda några av de kontakter jag fått och jag hoppas att vi traineer fortsätter att träffas och ha stöd av varandra. Jag hoppas att jag har fått vara med och bidra till att minska fördomar och öka samarbetet mellan olika parter. Jag hoppas också att vi för alltid behåller den fantastiska tanken vi gestaltade på vår sista utbildningsdag: Vi delades in i tre olika grupper som skulle bygga varsin tårta för att symbolisera traineeprogrammet. Det började pratas om olika färger för olika breddningsperioder och om ägg som kläcks och blir vackra drakar, när någon påpekade att syftet med programmet var mycket större än så. Det som gör Framtidens Samhällsbyggare så fantastiskt är ju att vi möts över gränserna och gör något som är större än de enskilda aktörerna var för sig. När tiden för tårtbaket var ute stod det alltså inte tre brokiga tårtor på bordet utan en enda stor tårta där var och en i gruppen hade bidragit efter sin kunskap. Tänk om alla samhällsbyggnadsprojekt hade lämnat en så god eftersmak!

PS. Något jag blivit riktigt bra på under det här året är att presentera mig själv: jag heter Louise Johansson och jobbar som projektledare inom drift och underhåll på Park- och naturförvaltningen. Gå in och anmäl er på vårt idéseminarium medan det finns platser kvar!
http://www.cmb-chalmers.se/aktiviteter/ideseminarium-2016/