Grupputveckling

Hej i värmen!

Något som återkommer under traineeåret är IMGD-modellen som handlar om en grupps utveckling över tid. IMGD står för Integrated Model of Group Development och är en modell framtagen från många års forskning som menar att en grupp går igenom fyra faser över tid:

1 Tillhörighet och trygghet

2 Opposition och konflikt

3 Tillit och struktur

4 Arbete och produktivitet

I de tidigare faserna finns fokus på relationer och känslor och i de senare faserna ligger fokus på arbete och uppgifter. Förhoppningen är att nå den fjärde fasen där gruppen anses vara ett högpresterande team.

Under traineeårets gång studeras och utbildas vi ju som bekant av två processledare från GR. Gruppen hade nyligen samtal med processledarna kring vilken fas som gruppen befinner sig i. Jag tolkade det som att några personer troligen befinner sig i fas 2, och några fortfarande i fas 1. Kanske är någon redan inne i fas 3. Det kan märkas att vi är i olika stadier och förhoppningen är nu att vi ska utvecklas framåt. Vi har jobbat tillsammans i snart 9 månader nu och förhoppningen är ju givetvis att gruppen ju ska nå fas 4, vem vill inte vara ett högpresterande team! Men för det krävs att vi går igenom exempelvis fas 2 med opposition och konflikt. Jag upplever det som att vi kämpar med detta för tillfället, och att vi troligtvis är på väg över denna puckel. För några är det naturligt med konflikt och meningsskiljaktigheter och för andra är det jobbigt.

För att lyckas komma framåt i utvecklingen får gruppen hjälp av processledarna med övningar som är lämpliga för där vi befinner oss för stunden. Det är en otrolig chans för utveckling. Tänk dig att du har personer kunniga i ämnet som sitter och studerar ditt och din grupps beteende under ibland en hel dag, och sedan ger feedback och skräddarsyr övningar för att ni ska komma framåt i er grupputveckling. Kontinuerligt, under ett års tid. Jag nyper mig själv i armen ibland för att förstå att jag fick chansen till detta.

Nu är det snart semestertider, och jag vill avsluta detta inlägget, och den gångna tiden, med att tacka alla er som gör detta möjligt!

Emma Olsson
Stadsbyggnadskontoret
FS5

FS2, en resa vi bär med oss in i framtiden!

FS2, en resa vi bär med oss in i framtiden!

Hej!

Nu har snart ett helt år gått sedan jag och 15 andra glada och nyfikna traineer och branschkollegor kastade oss in i detta spännande äventyr. Ett äventyr fyllt med utmaningar och nya situationer vilket resulterat i stor utveckling och erfarenhet. Och vilken resa det har varit… Det är väldigt kul och givande att stanna upp och tänka tillbaka på min och mina vänners tid och utveckling under året. Från första gången vi sågs förra året i september då gruppen var osäker och avvaktande och bara väntade på att någon skulle ta initiativet har det nu skett en totalomvandling. Vi är nu en synkad grupp, ett team där alla medlemmarna är delaktiga och arbetar effektivt och fungerar tillsammans, inte TROTS våra olikheter, bakgrunder och profession utan vi har nu lärt oss att det snarare är TACK VARE våra olikheter vi på detta sätt kan foga oss samman och arbeta så dynamiskt och effektivt som vi gör.

 

Under dessa 12 månader som gått har vi hunnit med väldigt mycket. På mitt hemmaföretag Peab har jag hunnit med fyra olika projekt i olika faser. På utbildningsdagarna har vi hunnit med grupputveckling, feedback, konflikthantering, stresshantering, utvecklande ledarskap, personlighetstester, drivkraftsanalyser och mycket mycket mer. Dessutom har våra breddningsperioder hjälpt oss att vidga våra vyer och skapa en större helhetsförståelse, där jag fått chansen att arbeta på Kungsbackas planavdelning, Park och Natur inom Göteborgs stad och nu avslutningsvis testa på konsultsidan på WSP. Denna kombination av utmaningar, nystarter och arbetsområden har lett till den utveckling jag tidigare berättat om och ger också en trygghet i att våga testa nytt och tänka om, vilket jag anser är väldigt viktigt och avgörande för en positiv utveckling inom vår bransch.

 

Även om det är tvåfullspäckade månader kvar på programmet märker man att det börjar dra ihop sig och vårt stora avslut, Idéseminariet kommer allt närmre. När jag blickar tillbaka på tiden som gått och på allt spännande jag hunnit vara med om, blickar jag bakåt med stolthet och tacksamhet men det är inte med en klump i magen jag tittar bakåt, det är snarare med ett pirr i magen jag ser framåt. Det är med en stor vilja, nyfikenhet och entusiasm jag kommer att gå in i min framtida roll på Peab Anläggning där nya spännande och utmanande projekt väntar runt hörnet och där jag nu kan  bidra och använda den kunskap och erfarenhet jag har tagit till mig under programmets tid.

 

Andreas Knoop heter jag som skrev denna gång och nu tackar jag för mig och för att du läser vår blogg!

 

Hoppas att vi ses på vårt idéseminarium den 21/10. Mer info på: http://www.cmb-chalmers.se/save-date-ideseminarium-21-oktober/